Inlägg från: Mandarina |Visa alla inlägg
  • Mandarina

    Varför blir man bitter?

    Varför blir man bitter? Någon som vet?
    Är det för att man inte tar hand om sitt känsloliv på rätt sätt? För känslorna måste ju vårdas "rätt" annars så kan dom orsaka en massa ex sjukdomar osv och summan kan bla. bli att man blir bitter - förstår ni hur jag tänker?

  • Svar på tråden Varför blir man bitter?
  • Mandarina
    Eisa skrev 2009-07-31 19:19:54 följande:
    Bitter blir man när man inte följer sina egna känslor utan istället gör det som förväntas av en. Kan inte förklara djupare än så tror jag.
    Ok I get it
  • Mandarina

    Bitter - vad betyder det egentligen då??

  • Mandarina

    Miracle Cats skrev 2009-08-01 10:30:07 följande:


    Jag fick höra något fint för ett tag sen,
    "Bitterhet är frusen sorg"  
    J a det tror jag stämmer......stämmer bra in på mig själv hur jag upplevt det.....man förtränger all sorg o istället blir man lite hatisk....
  • Mandarina
    fruis skrev 2009-08-01 18:11:41 följande:
    Bitterhet är ledsenhet och vrede som inte fått tillräcklig respons eller utrymme. Den aggressiva, hårda attityden är ett skydd mot att bli sårad ytterligare.
    Ja, exakt så tänker jag mig att det är. Bra skrivet!
  • Mandarina
    idiblon skrev 2009-08-01 21:19:11 följande:
    Fast jag vet inte om det handlar om att det inte fått tillräcklig respons eller utrymme, snarare att det är något man verkligen inte kan göra något åt. Ett väldigt ofördelaktigt dilemma, exempelvis att vara oerhört ful enligt samhällets mått mätt, eller att inte kunna använda sin kropp som det var menat, eller att människor i ens omgivning är helt åt väggarna omöjliga att ha att göra med, etc.
    Nä så tänker mig inte jag bitterhet. Jag tror absolut man kan styra över att inte bli bitter - genom att vårda sitt känsloliv. Jag tror att om man inte låter ledsamheten eller vreden finnas ( för att det kanske kan finnas en anledning till den) så föträngs den och ur det växer bitterheten fram - exakt så upplever jag det med mig själv.

    Det som du pratar om att man ex skulle vara ful enligt samhälle handlar för mig mer om självkänsla......o det med människorna i ens omgivning handlar ju om mitt eget förhållningssätt och det med att inte använda kroppen förstod jag inte så mkt av men dom saknar du nämner har inte alls med den riktigta bitterheten att göra....handlar isåfall mer om en omogen människa som har missat en del insikter.
  • Mandarina
    idiblon skrev 2009-08-01 21:25:27 följande:
    Fast nu är du där igen, inbillar dig att du med dina referensramar har ett svar på något som du själv frågar efter. Skulle du inte kunna bli bitter om du exempelvis föddes som gravt funktionshindrad i kroppen men med full hjärnkapacitet? Eller hade det varit superenkelt för dig att acceptera tt väldigt ofördelaktigt utseende? I så fall blir det ju banalt om man med både fördelaktigt utseende och fungerande kropp la anspråk på att bestämma vad bitterhet är. Man skulle i så fall kunna säga att alla som blir bittra är omogna, men så är ju inte fallet.
    Läs gärna mitt föregående inlägg igen. Din motfråga stämmer inte med mitt uttalande och det är felaktig argumentation.
    Problemet för din del är egentligen att du har svårt, mycket svårt att jag säger emot det du säger och inte stryker dig medhårs. Nåt du får jobba på, men ingen är ju perfekt som det heter.
  • Mandarina
    fruis skrev 2009-08-01 21:50:35 följande:
    Jag tänker såhär: om man har drabbats hårt av något, exempelvis att man är född med ett handikapp som gör att man får kämpa mycket, mycket hårdare än "vanliga" människor, så är det naturligt att känna sorg över detta. Sorg över att man inte fått ett liv man önskat sig. Om den sorgen inte får tillräckligt mycket utrymme och möts med empati av andra som kan lyssna kan den inte läka ut utan förvandlas så småningom till bitterhet istället.Om sorgen får läka ut förvandlas den istället till acceptans och man kan gå vidare i livet, kanske med ett ärr som ömmar, men utan bitterhet. Först då får man lättare att se att det liv man lever har ett värde även fast det inte blivit som man tänkt sig eller velat.
    W O R D! Du är mycket klok fruis.Det är de jag menar med att ta hand om sitt känsloliv. För visst finns det ett sätt att ta hand om sina känslor på som är viktigt att man gör för annars kan man bli både bitter eller få ångest osv?
  • Mandarina

    Roisin Dubh skrev 2009-08-05 02:19:15 följande:


    Utan att ha läst annat än trådstarten nu...Som jag ser det är man bitter när man har gett upp. Det är motsatsen till hopp. Ett annat ord för samma sak är cyniker.Man har slutat hoppas på att det finns något gott, något av värde. Man ser bara det eländiga. Orättvisan. Misströstan. Och har slutat lita på människor.Inte så förvånande hänger det nära ihop med depression.Men det finns faktiskt något som är snäppet värre. Apati.Är man "bara" bitter har man åtminstone känslor kvar. Även om de är av den negativa sorten. Apati och likgiltighet är sista anhalten.
    Och med apati menas - inga känslor för nåt?? att man skiter i det? att man inteb bryr sig? Inställningen: skitsamma!

    Är det så du menar??
  • Mandarina
    Hayata skrev 2009-08-05 10:16:04 följande:
    Du väljer att se allt negativtDu får inte din vilja igenomDu förlåter inte utan går och är sur å bitterAtt förlåta är att gå vidare, att släppa taget om det som har hänt.Du väljer själv hur du vill leva ditt liv
    Ok för att kunna förlåta så måste man först sörja besvikelsen eller vad det nu må vara för man kan inte bara säga att man ska förlåta....man måste gå igenom det käsnlomässiga oxå...för annars blir man ju bitter....om du förstår hur jag tänker
Svar på tråden Varför blir man bitter?