Varför blir man bitter?

Låter tungt att bära alla tankar själv. Delad börda är hälften så tung att bära

Såhär tänker jag: Nä, jag tror man kan gå in i offerroller utan att öppet och tydligt deklarera bitterhet. Jag tror inte att du är bitter. Kanske är du arg eller frustrerad men det beror väl på att du bearbetar? Du går igenom en eller flera specifika situationer för att förstå och greppa dom för att ta reda på hur du vill hantera dom? För att tat reda på hur du skulle kunna reagera? Eller andra tankar kring det som hände? Sålänge man bearbetar så länge har du ju inte blivit bitter? Bitter är väl när man fastnat? Klart att det kan begränsa en själv-om man tillåter den att göra det. Jag har lärt mig en viktig sak (för mig är den viktig). Det är att det enda som hindrar oss från att vara dom vi (egentligen) vill vara är rädslor.

Fast jag tror det är bra att vara öppen - desto mer man samlar inom sig och som gror och gnager - tror det samlas till en liten ask och därifrån kommer ångest och deppression o bitterhet. Har fått lära mig att känslor måste identifieras och sedan uttryckas på olika sätt annars samlas det som skräp i kroppen och blir till ångest/depperssion osv. Det är ju därför man har sina vänner, familj o nära o kära - att få deras perspektiv på problemet, att älta lite, grubbla, prata om och känna.....då bearbetar man det och går vidare, så tror jag

Jag tror att man blir bitter om man inte kan försonas med sitt öde, vad det nu än är som tenderar att göra en bitter. Det är ok att vara fast i det jobbiga ett tag men sedan måste man på något sätt, antingen på egen hand eller med proffesionell hjälp, komma vidare för att inte fastna i en offerroll och identifiera sig med den. Själv kämpar jag och maken med ofrivillig barnlöshet och det har inte varit en dans på rosor, men vi har lyckats vända det negativa till en stor erfarenhet som gör oss mer ödmjuka och förhoppningsvis till ännu bättre föräldrar om vi får möjliheten att adoptera ett barn. Dessutom har vi blivit varse vilka fantastiska vänner vi har, det har blivit många långa samtal med dem. Samtal som vi kanske aldrig hade haft på samma sätt om vi gått igenom det vi gjort de senaste åren...