Varför blir man bitter?

Det ligger ju ett eget val bakom hur man ser på livet.

Men en del har också haft extrem otur i sina liv och jag kan förstå att man i perioder blir bitter om man ser hur andra får drömkarriären på silverfat, få barn när man inte själv kan, reser jorden runt medan man själv lider för resten av livet efter en trafikolycka och så vidare.

Det är väldigt mänskligt att vilja mycket och inte bara nöja sig. Den som har uppnått en del av sina livsmål kan säkert förlika sig med det som inte blev av, men om man har blivit snuvad på allt det som man trodde låg inom räckhåll när man var ung och hade drömmar så förstår jag att man frågar sig vad meningen är med livet.

En del kallar det för ålderskris, de flesta når en punkt där man måste förhandla med sig själv och göra upp räkningen med de drömmar som inte längre är så lätta att förverkliga. Den som kan släppa efter slipper bli bitter men vi är alla olika-en del förväntar sig mycket, andra kan vara lyckliga med lite.