Varför blir man bitter?

Du får inte din vilja igenom, det låter istället bortskämt. Där skulle jag vilja säga att saker man hoppades så innerligt på, inte blev sanning och därför känner man bitterhet på livet. En del saker väljer man, andra inte, men man måste behandla det för att kunna gå vidare utan att vara bitter.

Bitter blir man av att ha misslyckats gång på gång.

Ett bra hanterat "misslyckande" är väll inget misslyckande?

Det är väll en definitionsfråga. Med "misslyckas" menade jag mer att "ge upp" än att efter X antal försök inte få något man vill ha, t ex ett jobb man sökt.

Jag tror att man blir bitter om man inte kan försonas med sitt öde, vad det nu än är som tenderar att göra en bitter. Det är ok att vara fast i det jobbiga ett tag men sedan måste man på något sätt, antingen på egen hand eller med proffesionell hjälp, komma vidare för att inte fastna i en offerroll och identifiera sig med den. Själv kämpar jag och maken med ofrivillig barnlöshet och det har inte varit en dans på rosor, men vi har lyckats vända det negativa till en stor erfarenhet som gör oss mer ödmjuka och förhoppningsvis till ännu bättre föräldrar om vi får möjliheten att adoptera ett barn. Dessutom har vi blivit varse vilka fantastiska vänner vi har, det har blivit många långa samtal med dem. Samtal som vi kanske aldrig hade haft på samma sätt om vi gått igenom det vi gjort de senaste åren...