Är ni föräldrar oroliga hur det blir när era barn blir tonåringar?

Japp, jag är redan orolig och mina barn är bara 4 och 1 Sambons lillebror är 13 och har blivit en riktig bråkunge

Jag tror iaf på att man ska ge barnen mycket ansvar med allt hemma så har de nog inte samma behov av en revolt... Behandlar man barnet som en treåring fast han är 13 så blir de kanske som det blir...

Tjena!
Jag jobbar med tonåringar och "vet" alla dumma hyss som de faktiskt hittar på *ler*...
Samtidigt hur underbara, härliga, nyfikna och kreativa de är den mesta tiden.... (när de inte är trötta och hatar sina föräldrar)

Mina barn är 1,5 och 5 år och jag har också funderingar i hur jag kommer bli som tonårsmamma... Kommer man bli den som alltid är ute och föräldrarvandrar, sitter med i hem och skolaföreningen och åker med på skolresor?

Det jag vet är att det är viktigt att prata med sina tonåringar, hitta på saker på tu man hand (egentid), och ibland låta dem göra misstag. Om man ser tillbaka på sin egen tonårstid så är det en tid när man utvecklas och lär sig en massa samt skapar sin egen värdegrund som för många håller i sig även som vuxen. =)

Det här med alkohol... forskning visar att de barn som får alkohol hemifrån också dricker mer på fester. Att köpa ut är aldrig ok enligt mig. Detta är jag tvärsäker på.

svart tulpan skrev 2009-08-03 21:30:55 följande:

Ja, jag är redan orolig trots att min älsta är två år bara och den yngste inte ens är ute ur magen än! Och trots att det bara är fem årsen jag själv var tonåring :P allt man kan göra är att försöka utveckla en så bra relation som möjligt till sina barn och göra dem så trygga i sig själva som möjligt redan från början, försöker "trösta mig" med det.

Jag oroar mig inte, men jag har märkt att barn nu för tiden blir "vuxna" mycket tidigare än när jag var barn. Det tycker jag känns lite tråkigt och det tar väl inte lång tid förrän dottern börjar sminka sig och skaffar pojkvänner kan jag tro...

Jag tror att de flesta tonårsföräldrar komma hamna i den sitsen som du beskriver. Att barnet kommer hem och luktar alkohol mer eller mindre ung. Jag tror på bra kommunikation. Att man tar hand om sitt barn. Tar diskussionen dagen efter när barnet är nyktert och känner sig tryggt. Att själv vara nykter och kunna hämta barnen när/om de ringer och behöver/vill bli hämtade är också en trygghet för sig själv som vuxen.

Man kan även ha ok relation med barnens vänners föräldrar. Det behöver inte vara mer än att man ringer och dubbelkollar om de ska sova över hos någon. I en del klasser gör föräldrarna gemensamma "kontrakt" tex vilka tider barnen ska vara hemma på vardagar och helger...

svart tulpan skrev 2009-08-03 21:56:06 följande:

Nej jag har inte varit särskilt orolig. Har nu två tonåringar och än så länge har min strategi lyckats. De är skötsamma och vi har ett öppet förhållande där vi pratar om allt. Inga förbud och så heller.

Har en 6 åring oxå och tack vare att det gått så bra för mina nuvarande tonåringar så är jag inte orolig för hennes tonårstid heller.