barn i "koppel", sele med lina
Jag hade sluppit x antal ryggskott om vi haft en när sonen var mellan 1½-2.
Han hatade vagnen, ville bara gå/springa och inte hålla mig i handen. Man fick hålla i jackan, halvt nerböjd.
Inlägg från: Veladis
|
-
-
När jag inte hade barn och när jag hade min äldsta dotter ifrågasatte jag verkligen det här med sele. Varför då, liksom? Uppfostra barnen istället, tyckte jag.
Sen fick jag min son. Han var en annan sort. Han älskade att gå och springa - och det är ju sunt. Han tyckte inte om att åka vagn eller sjal när han kunde springa själv. Till detta hade han sedan noll själbevarelsedrift. Vi pratade, förmanade, höll handen, klämde ner i vagnen (= panik hos gossen) osv, osv). Hålla handen var lönlöst, han slet sig om han fick se något spännande. Det blev till att springa tätt efter och ev hålla i kragen eller rycka tag i barnet i sista stund vid fara. Dessutom hade vi storasyster, vi kunde ju inte lämna henne i sticket och bara springa efter lillebror.
Vi skaffade aldrig en sele. Den hade kunnat spara oss mångta ryggskott och många halva hjärt-attacker. Så här i efterhand kan jag defintivt se sele som en säkerhetsgrej. Likväl som att trycka ner ett barn som vill springa i en vagn och sela fast. Vad är skillnaden? Selen är ju i så fall mycket friare. barnet är nöjt och glatt och kan springa inom en viss radie.
Jag tycker inte man ska använda sele av pur lathet. Ofta är den onödig, men som säkerhetsgrej när man har orädda springbarn är den ju suverän. Får jag fler barn som min son, skaffar jag en sele. -
Men det beror ju defintivt på vad det är.emajk skrev 2009-08-09 10:13:23 följande:Det är just det där överdrivna säkerhetstänket som fängslar barn. Ok, då kör vi efter överdriven säkerhet och vänder det tillbaka. Åker du buss/bil/färja/cykel eller liknande med ditt barn. Du kan aldrig garantera att något inte ska hända. Så var det med det. Kära nån, jag har visat att just det jag gör, informerar barnet om att något visst är farligt/inte bra, låter sen barnet testa själv under kontrollerade former och upplever att det jag just informerat om stämmer. Däri har du förtroendet som barnet sedan känner för dig snarare än en massa nej i vardagen och sele med koppel som visar att du inte har förtroende för ditt barn och vill kontrollera barnet innan det har en chans att prova.
De gånger jag har känt störst behov av sele är i trafiken. Bl a under vår semesterresa på Malta då sonen var 23 månader. Vi fick springa och hålla honom i kragen hela tiden. Jag tänkte inte lära honom trafikvett genom att närapå låta honom bli överkörd.
Ajälvklart ska man visa världen för barnen och lära dem hantera de faror som finns. men det är inte säkert att barnen är mottagliga för de lärdomarna i just den åldern de har som minst självbevarelsedrift... Då är det bäst att tänka basal säkerhet först, och lärdomar sedan. Så att man har något barn kvar. -
Men att använda sele vid vissa tillfällen innebär ju inte att man ständigt skyddar barnen så att de slipper tänka?emajk skrev 2009-08-09 10:28:23 följande:Skyddar man ständigt barnen så att de slipper tänka så blir det naturligtvis så att när de är som mest mobila ett stort problem av att de inte fått chans att lära genom erfarenhet. (Då menar jag inte springa ut i trafiken) och det kommer dröja med självbevaresledrift i och med att de är stadigare och tuffare mot slag och fall.
Skulle jag använda sele till ett barn skulel det ju vara vid ett sådant tillfälle där det är direkt livsfarligt att "lära genom erfarenhet". Den som varit fotgängare i småstäderna på Malta förstår säkert vad jag menar.
Mina barn har fått klättra på stegar, i trappor, sprungit på flygplatser, på bryggor har de fått gå med flytväst+vuxen, inte sele. -
Nej, jag har inte "vågat se var man klarar sig utan sele". Jag har aldrig använt sele och därför inte haft den som norm. Jag har insett att det i vissa situationer för vissa barn kan vara nödvändigt med sele.emajk skrev 2009-08-09 10:34:48 följande:Toppen, du har ju vågat se var man kan klara sig utan sele. T.ex på en brygga, flygplatser etc. . Även jag förstår såklart Malta-exemplet.
-
Jag skulle inte sätta på mitt barn en sele om hen ansåg att det var kränkande på något sätt. Men med min son t ex - som tyckte att det var vidrigt att bli nedstoppad och fastselad i vagnen när han ville springa och som tyckte det var helt OK att vi sprang efter och höll honom i krgaen - han hade nog tyckt att sele var toppen i jämförelse med vagnen. Vagnen gick han bara med på när han var riktigt, riktigt trött.
Nu är lille spring-killen drygt 3 och en riktigt härlig promenadkompis. Ingen vagn nu heller förstås. Han är verbal och ganska lugn, men fortfarande för liten att förstå trafikregler och det här med att "komma bort". När vi pratade om saken på centralstationen sist sa han "men mamma, jag kan inte komma bort, jag är ju här!". Och det stämmer ju. För dem är det vi som kommer bort, inte de. -
Hehe...emajk skrev 2009-08-09 11:18:12 följande:Ja men ett exempel från ett midsommarfirande kan väl inte motivera sele? Det är inte en företagsstämma som avbryts. Skillnaden mellan att ha sele och hålla i tröjan är stor. Hålla i tröjan gör man vid ett fåtal tillfällen och den pedagogiska effekten är stor. Jag tycker att förutom vid trafiksituationer är selen enbart för bekvämlighet som du säger.
Vi spenderade en vecka på Malta med att hålla sonen i tröjan. Inte sprang han mindre för det. Dessutom fick både jag och min sambo ont i ryggen av att springa halvhukade liksom.