barn i "koppel", sele med lina
Hade jag en sele skulle jag använda den, vi bor nära en väg, så det hade varit bra...
men jag hoppas att barnen ska bli större och klokare snart....
Inlägg från: Liljekonvaljer
|
-
-
Om man har två ettåringar då, eller tre ettåringar?MetalNea skrev 2009-08-06 07:50:10 följande:Ja men det är väl naturligt att ettåringar (och barn i alla åldrar) vill utforska och röra på sig? Skaffar man barn så får man ju faktiskt "stå ut" med att jaga dom när man är i parken. Man är väl inte där för att sitta still på en filt och dricka kaffe och läsa bok när man har barnen med sig?Tur hade inte så mycket med saken att göra. Hon hade koll helt enkelt och ungarna visste vad som förväntades av dem (när de blev så pass gamla).
-
Är det bättre att låta barnen sitta fast i vagnen och inte få gå fritt än att ha sele på barnen.MetalNea skrev 2009-08-06 08:07:29 följande:Ja då skulle jag åtminstone välja att vistas i miljöer där jag klarade att ha koll på dom utan att använda koppel, alternativt att ta hjälp av någon (pappan, släkting, vän). Tycker det skulle kännas hemskt att sätta koppel på mina barn.
Vistas i miljörer???? vi bor nära en stor landsväg och för att ens ta oss till en bättre miljö så måste vi gå utmed vägen på trottoaren.
Vilka släktingar har tid över klockan 6.30 på morgonen?
(obs jag har inte koppel, men jusst nu när de är 1 år så vore det bra) -
känner igen det där, med freakshow, jag har tvillingar och ett storasyskon som bara är ett år och en månad äldre, och folk gissar på trillingar, vi får tillräckligt med uppmärksamhet ändåMrsMia skrev 2009-08-06 14:15:31 följande:Svarade alternativ 3; det finns situationer då jag gärna hade haft sele på mina tvillingar ( i trafiken, på naturpromenader med klippor, stup, vattendrag mm) men är rädd att det hade blivit lite för mycket "freak-show" över det hela. Folk pekar och stirrar ändå, barnen är mycket lika varandra och får ofta höra "titta där, ungar! Där kommer det TVÅ LIKADANA!!" av vuxna som borde veta bättre. Vill helst inte tvinga på dem mer av den sortens uppmärksamhet..
Men upplever det som synd eftersom jag vid vågar inte kan låta dem gå omkring fritt, utan sätter dem i vagnen, hade någon gett mig ett sele så hade jag använnt det.
Men nu väntar jag på att de ska bli äldre och resonabla
-
Det här handlar för mig åtminstone om att kunna gå en sträcka med barnen i deras egen takt, så de får röra sig, istället för att sela fast dem i vagnen vilket känns som ett otroligt tvång eftersom de egentligen vill gå och röra sig.Erika Ö skrev 2009-08-06 15:29:58 följande:Ja det kan säkerligen finnas anledningar som man inte känner till.. det finns det med det mesta! Man kan aldrig veta vad en okänd människa lever för liv.. men jag måste fortfarande så säga att det ser sjukt ut. Jag sa bara min åsikt och behöver inga mothugg på det tack! Ja men kan man vända huvudet bort och dom hinner springa iväg när dom är lösa så kan dom likaväl dra kopplet runt halsen när dom leker och snubbla och strypa sig.. det finns risker med allt här i livet.
När man har tvillingar omkring 1 år och det rakt utanför huset dundrar traffik så tro mig det handlar inte om lathet. Utan om en vilja att de ska kunna gå fritt utan att jag ska hindra dem lyfta upp dem och tvinga fast dem i vagnen...
Obs jag har inget sele, men jag skulle vilja ha... -
i lekparker däremot så lyckas jag ha uppsikt, och tar saker med ro än så länge, men vid vägar är det supersvårt att ha två ettåringar, den ena springer rakt ner i ett lerigt dike och under tiden man plockar upp det barnet så är det andra barnet mitt på vägen...
Det är fullständigt galet och som det är nu så hindrar jag deras egen rörelsefrihet mer än om jag skulle använda sele.
Så ser sanningen ut, tyvärr.