barn i "koppel", sele med lina

Som vissa påpekat kan man ju helt vända på resonomanget.

Att ha barnet i en sele eller liknande med något begränsad rörelsefrihet gör ju att det faktiskt kan röra sig helt fritt inom det område snöret räcker! På så vis kan de utforska bäst de vill, om än inom ett begränsat område. Om sen det är något de tycker är extra spännande så är ju mamma och pappa inte långt bort och kan hjälpa dem att titta på detta.

Ett av alternativen är att ha dem sittande i barnvagnen där de inte för göra annat än att se sig omkring och få lite uppmärksamhet ifrån mamma och pappa då och då.

Ett annat alternativ är att ha dem helt lösa vilket förmodligen kommer innebär att föräldrarna gång på gång är där och säger nej, inte dit, inte så osv. Så fort barnen börjar ta sig iväg en bit är föräldrarna där och stoppar dem och hämtar tillbaka dem. Detta kan naturligtvis bli till en rolig lek för vissa barn som inser hur mycket uppmärksamhet de får varje gång de springer iväg.

Jag tror en lösning med något begränsad rörelse frihet ( a lá löplina) kan var en jätte bra ide hemma i trädgåren, på sommarstället eller när man är i parken. Tänk att få kunna röra sig fritt inom 10-15m från en punkt istället för att en förälder kommer och tar en så fort man är 4-5 steg bort. Snabbt räknat får man en rörelseyta på över 100 kvadratmeter, samtidigt som mamma och pappa kan slappna av litet, inte illa! Jag lovar att den lille kommer påkalla uppmärksamhet om så behövs! ;)

Att använda det på stan kan nog bli väldigt komplicerat då där ofta finns en massa annat folk som kan trassla in sig i eventuellt snöre.

Själklart ska man så klart inte använda det som en metod för att begränsa barn som är stora nog att förstå vad de inte ska göra, mao inte som ett alternativ till uppfostran.

Hur som helst finns det ingen anledning till moralpanik för något sånt här. Har väldigt svårt att se hur detta skulle kunna vara kränkande för barnet om det hanteras på rätt sätt. Dvs inte använda de som ett "strypkoppel" ute på stan.

Jag är övertygad om att en förälder som ständigt kastar sig efter sitt barn och inte låter dem upptäcka själva är betydligt mer hämmande för sina barn än en vettigt konstruerad "löplina".

Skönt att se att det finns gott om nyanserade åsikter här...

Scratchy beskriver sig själv som 25årig singel ifrån Gbg, av vilket vi kan misstänka att han inte själv har barn? Hans erfarenhet av problematiken kan därför misstänkas vara något begränsad...

Av undersökning kan vi även konstatera att ca 75% kan se nyttan med att använda sele till barnen i vissa situationer. Jag misttänker att större delen av dem som röstat faktiskt har egna barn och erfarenheter av att dessa ibland kan vara snabbare än men tror. :)

Märk väl att sa att man kan "misstänka". Vore ju intressant om du säger hur det egentligen ligger till.

För övrigt vet jag en hel del personer som är utbildade till olika saker som inte alls passar till det eller är särskilt kompetenta.

Ofta är det ju så att teori i kombination med praktik ger den bästa kompetensen!

Inte precis On-Topic, men än dock intressant:
Häromveckan fanns det en tråd där folk på fullaste allvar hävdade att de vid en olycka skulle priorietera att rädda sina egna husdjur före grannens barn...

Vad det gäller sele eller ej så kan man vända på steken och fundera på vad alternativen till att låta visa barn i visa situationer använda sele. Om man tänker till lite så inser man att gå i sele med litet begränsad rörlighet är klart bättre än att sitta stilla nerstoppad i en vagn. Detta måste även otroligt ostimulerande i detta tidevarv då barn helst ska stimuleras in-absurdum.

Att det skulle vara farligt att använa sele är rena rama dumheterna, det finns en uppsjö andra saker som är betydligt farligare i barns vardag, tex kaffebryggare, spisen. Ungefär som att slute använda bilbälte på barnen för det faktiskt kan hamna olyckligt vid en kollision... Sen låter ni väl inte barnen klättra på klätterställningar på lekplatsen heller, de kan ju ramla ner... och sand i munnen ska vi inte prata om.

Jag skulle mycket väl även kunna tänka mig att ha mitt barn i en sele med "löplina" i trådgården så att mitt barn kan utforska sin omgivning på egenhand utan en förälder som hänger över dem hela tiden. Med en lagom lång lina kan barnet röra sig i större delen av trädgården helt på egenhand utan att man behöver vara rädd för att hon förvinner ut på gatan eller kommer i närhten av något som faktiskt är farligt. Naturligtvis är det ju olämpligt att låta linan nå till studsmattan eller gungställningen m.m. Vidare så kan man så klart inte lämna barnet helt utan ha det under uppsikt, men det ger möjlighet att iaf rensa lite ogräs eller annat skoj under tiden :). Alternativet är ju en förälder som ständigt jagar efter och hejdar sitt barn och så begränsande för sitt barn vill väl ni inte vara? ;)

Min poäng är helt enkelt att det kan tyckas vara grymt och hämande men om man tänker till lite så inser man att till vissa barn och i en del situationer så är direkt tvärtom eftersom alternativen är ännu sämre. Samtidigt så ska man så klart inte sluta uppfostra sina barn eller låta bli att lära dem vad de ska vara försiktiga med. För eller senare så måste de ju faktiskt klara sig i världen på egenhand.

Snälla sluta med moral-paniken och tänk till lite själva och lite längre istället!

Eller:
Varför skulle man vilja ha sitt barn ständigt sittande i vagnen som en apa i en bur när de egentligen vill rör på sig?

9 av 10 som förfasas över detta verkar inte tänka längre än näsan räcker...