barn i "koppel", sele med lina

Så tyckte jag också med mina första fyra barn. Sedan fick jag ett barn överaktivt barn och då tycker jag definitivt inte samma sak. Jag har fått springa allt vad benen bär och till och med fått knuffa mitt barn bara för att han inte skulle hinna ut i vägen. Jag kan säga att det är många som har titta undrande på mig och inte alls förstått problemet. Jag hade välkomnat att ha en sele eller ett koppel så att han hade kunna få gå själv lite mer.

Det är knappast något för oss som har rymmare som är snabba. Man hinner ju inte ikapp dem i alla fall och det är ju bara ett pip, men vet ju inte åt vilket håll de stack.

Sådana här kommertarer vill jag bara spy åt och sedan så hoppas jag att personen som har skrivit det ska få en son som min.

Jag och min man lägger nog ner betydligt mer tid till att "lägga manken till" än vad du kan i din vildaste fantasi kan ana. Alla barn är inga valiumbarn som går snällt bredvid mamma och pappa och blir livrädd när mamma eller pappa inte är i närheten. Min son har struntat i om vi har varit i närheten eller inte om han har sett något intressant. Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss.

Han har också rymt från dagis bara för att det fanns tillfälle till det och utanför är ju intressant. Att höja sig själv till skyarna och tro att man är fullkomlig bara för att man har klarat av att få ett stillsamt, följsamt barn är patetiskt. Jag har klarat av att få 4 sådana innan min lille son så jag vet att det inte krävs så mycket av en som förälder till det.

Jag blir faktiskt både ledsen och arg när jag läser det du skriver. Vart finns din förmåga att förstå att alla barn iinte är som dina? Jag har fem barn och de första fyra var precis som dina barn. Jag har lärt alla mina barn att de inte får springa vart som helst, men skillnaden är att de fyra första godtog min uppfostran och gjorde som jag sa. Min minsta har definitvt inte gjort det. Jag har inte använt någon sele på honom just för att det finns idioter som dig. Jag har haft det tillräckligt jobbigt med att springa och hålla koll på honom utan att behöva höra sådana elakheter som att jag är en dålig mamma som inte kan uppfosta honom. För det du säger är att vi som inte föredrar att lära våra barn vad de får göra är lata. Och jag kan berätta för dig att vi definitivt INTE är rädda för att säga nej och vara konsekventa.

Jag tycker att du ska vara glad för att du sluppit ha ett barn som är överaktivt och farligt för sig själv och inte slå dig för bröstet och tro att du är någon supermamma.

Jag tycker nog att du ska tänka efter på vad du förmedlar till dina barn. Du förmedlar en väldigt inskränkt syn och det är ju inte så att barn går i sele hur länge som helst utan de kommer att lära sig att vissa saker är farlit så småningom.

För att det oftast är vid sådana tillfällen som man har behov av en sele. På ett stort ensamt fält av gräs behöver man den knappast.

I trafik och vid stora folksamlingar är det största användningsområdet för en sele. Sedan undrar jag hur många du ens sett som använt sele?

Du har endast ett endaste litet barn på 1,5år och troligtvis en ganska vanlig 1,5 åring som inte rör sig så mycket och definitivt inte så snabbt. Jag har haft 4 sådana flickor för att sedan få en son som började springa vid 10 månader. Han kunde inte gå utan sprang. Du har definitivt inte någon erfarenhet av barn som är överaktiva som min son och bör faktiskt vara lite mer ödmjuk i det du säger. Det är ytterst få föräldrar som har sele på sina barn, även om det skulle behövas, och det är oftast befogat.

Jag tycker nog att du är ganska naiv i det du skriver. Du tror att alla barn är som din dotter och det är helt fel, även om väldigt många är det.

Du visar inte alls på några alternativ och möjligheter enligt mig. Du vet inte vad du talar om när du tror att alla barn är försiktiga av sig. Hoppas nästan att du kommer att få en vilde som min son nästa gång.

Vår son är 4,5 år och nu har lyssnar han ganska bra, men det gjorde han inte bara för et halvt år sedan. Nu är vår sån överaktiv (troligtvis ADHD) och det spelar in. Vi är inte heller slappa och han är det ända barn som har rymt från dagis på de dryga 10 år som dagis har varit igång.