barn i "koppel", sele med lina

Det är väl inte hemskt utan jättebra att lära sina barn det. Vi håller på för fullt med alltihop!

Än kan min kille på 2,5 inte gå på toa helt själv, inte äta med bestick helt och hållet, inte hålla koll på mej eller mannen när vi är ute och framför allt inte ta ansvar för att hålla kollen.

Vi bor i en storstad och har ingen bil så det blir många sträckor att ta sig. Då är det inte alltid roligt att sitta i vagnen och min son är en riktig rymmare... det är inte något vi kan göra mycket åt - vi jobbar på det

Dessutom är min man över två meter lång, så det är inte helt bekvämt för vår pojke att gå och hålla honom i handen, betydligt bekvämare att gå med sele. Betydligt tryggare för oss också eftersom man får hålla HÅRT i den lilla handen för att inte riskera att tappa taget om han lägger av i full fräs.

Låter precis som min son.

Vi har testat honom när vi varit i en park och han sprang ett par hundra meter innan han ens sneglade efter oss. Min mamma som jobbat med barn och gärna passar alla sina barnbarn vägrar att gå utanför gården med honom utan sele. Hon vill INTE ansvara för honom på egen hand om det är det minsta trafikerat eller osäkert runt omkring. Han är helt orädd och väldigt impulsiv.

Ändå lägger vi verkligen "manken till" - det måste vi ju!

Nä tonen spelar inte roll för alla barn...

Häromdagen blev jag ordentligt arg på min son (i en farlig situation) och röt till riktigt ordentligt åt honom för att han skulle lyssna. Han skratttade och sa: "Jag är inte ett dugg rädd"... och det vill jag ju inte att han ska vara heller - bara att han ska lyssna lite, lite

Jag har en på 2,5 som blivid nockad av gungor på lekplatsen minst tio gånger... ser han nått rolig t flyger konsekvenstänkandet all världens väg.

Vi har testat på "ofarliga" ställen och han kan springa flera hundra meter innan han ens sneglar över axeln för att se att någon kommer efter. I folksamlingar är det sele eller vagn som gäller efter att han kommit bort flera gånger - han är snabb som blixten. I midsomras skrämde han oss (och sig) ordentligt. När vi hittade honom efter en halvtimme trodde vi att han skulle hålla sig till oss en stund eftersom han blivit så rädd - men efter tio minuter var han borta igen... och kring midsommarstången vill man ju helst slippa sele

Jag är mycket medveten om att barnet struntar i att det ska firas på ett visst sätt - det var det som var poängen. Självklart följer vi med vårt barn, men ibland låter det sig inte riktigt göras - tex om barnet springer rakt genom midsommardansen och iväg på andra sidan - man kan ju inte gärna nocka omkull andra barn för att nå sitt eget (som som sagt struntar i hur det ska dansas).

Vi är också ganska måna om att låta andra - tex farmor och farfar - ansvara för sonen emellanåt och de hänger inte alltid med i svängarna. Personalen på dagis har betecknat vår son som "ögontjänare"... han sitter helt lungt och ser upptagen ut så länge någon tittar, men så fort man vänder sig om ett ögonblick drar han iväg som blixten. Det är väldigt svårt att inte släppa någon med blicken en sekund i en stor folksamling.

Ditt tips om att låta barn falla och hålla dem i armen passar inte oss eftersom somen flera gånger råkat ut för pigluxatur (att armbågsleden går ur led - mycket smärtsamt och kräver läkarvård) då han dragit iväg eller slängt sig på marken när vi hållit honom i handen.

Mitt barn är två år - inte tre-fyra... Och en tvååring springer lätt under de fattade händer som utgör en ringdans. Eftersom jag är över metern hög gör inte jag det samma utan måste krypa, huka och be folk avbryta sitt dansande (i tre ringar ringdans = sex rader dansande människor - så som det är brukligt kring en stång). Innan jag tog mig igenom detta var min son borta... även om jag faktiskt var en smula brutal mot de vuxna ringdansarna.

Jag tror att det är lite vanskligt att uttala sig så kategoriskt som du gör när man har ett enda ganska lungt barn. Min son har aldrig varit överbeskyddad och vi har gjort ungefär som du från tidig ålder.

Vad är skillnaden mellan att hålla sitt barn i ett ordentligt tag i tröjan och att ha en sele? Förutom att selen är betydligt bekvämare för alla parter.

Det var du som ifrågasatte att jag inte kunde följa efter min son vid midsommarfirandet. Det är bara ett av många exempel jag gett.

Om du tror att hålla tröjan skulle behövas vid ett fåtal tillfällen om man är vid trafik eller i folksamlingar så har du helt enkelt inte förstått (men vi har i ärlighetens namn bara använt sele vid en handfull tillfällen - men många gånger skullé nog både vi och pojken haft roligare om den varit med). Med bekvämt menade jag inte bekvämt som i att slippa passa, utan bekvämt som i slippa gå med armen rakt upp i luften eller dubbelvikt och hålla i tröjan.

Vill du tro att ditt barn beter sig som hon gör pga din fantastiska uppfostran så får du gärna fortsätta att tro det - och jag kan hoppas i mitt stilla sinne att du eventuellt blir motbevisad i framtiden om du har lyckan att få ett härligt, impulsivt, tempramentsfullt, socialt och väldigt krävande barn som mitt

...och jag har aldrig pratat om att använda sele förutom vid trafik och stora folksamlingar.

Ursäkta mig, men nu är det du som inte kan släppa mitt exempel med midsommarfirandet. Mitt barn sprang inte in i dansen (han gjorde det också, men det var ju bara roligt). Han sprang genom den dansande folksamlingen ut på andra sidan och var försvunnen i tio minuter innan vi hittade honom vid den stora parkerindgen två hundra meter därifrån. Det var inte roligt och inget jag tycker att du bör raljera över.

Nej - som jag skrev i mitt första inlägg - anser inte heller jag att selen är nödvändig vid midsommarfirande, trots att detta hände. Det kan som du säger hända överallt och det var det som var poängen. Därför använder jag sele vid andra tillfällen där det är folksamlingar. Tex i shoppingcentra, då vi varit och rest i stora städer tex på stationer och flygplatser och då vi gått igenom stora stökiga tillställningar som tivolin och marknader (dock bara då vi gått igenom och det varit mycket människor).

Jag upplever att du har en raljant ton.

Exemplet med grillen var nog ett svar till en person som hävdade att barn lär sig undvika saker om de får prova själva vad som är farligt (bränna sig, falla mm). Hos min son styr ochså impulserna i betydligt högre grad än erfarenheten.

De flesta som använder sele gör det i situationer där det skulle vara farligt att barnet springer iväg - tex i trafik eller i stora folksamlingar. Naturligtvis går man med, och naturligtvis använder man den bara när den behövs. Koll har man i precis samma utsträckning som om man vore utan sele.

Min son (och många andra barn) får tex lätt pigluxatur - armbågen går ur led - och det kan därför vara dumt att gå och hålla honom i handen. Springer han iväg och man måste hålla i så att det rycker till i armen är det akuten nästa och VÄLDIG smärta.

Nä det låter lite hemskt