• Kyanita

    barn i "koppel", sele med lina

    Jagbyttenick skrev 2009-08-05 23:31:33 följande:
    Ah tack för tipset, får se vilken sele det blir
    Var god!
  • Kyanita
    Tigerkattan skrev 2009-08-05 23:32:21 följande:
    Jag funderar på att ge svar på tal ,nästa gång jag får någon på mig ,då jag kommer med min dotter och hennes groda, jag gillade det som någon här i tråden sa, så sant, så sant..."Det ser bättre ut med ett koppel på, än en bil!"Säger väl allt !
    Hehe, den ska jag använda om någon skulle säga nåt!
  • Kyanita
    Scratchy skrev 2009-08-06 15:20:38 följande:
    Jag förstår visst. Är fullt medveten om att selen inte är ny. Men hur många känner du som växte upp i sele? Just det, inte en majoritet i alla fall.Nej, jag tycker inte det är klokt att låta en ettåring springa på trottoaren vid en trafikerad gata. Men man behöver inte heller ha ettåringen i koppel. Man kan ha den i en vagn eller hålla den i handen. Det handlar om ansvar, och jag tycker inte det är ansvarigt att varken hålle en ettåring i koppel eller att låta den springa vilt.
    Tycker du ska komma hit och försöka hålla min lillkille i handen när vi ska gå... Eller tvinga honom att sitt SELAD i vagnen, gallskrikandes och hysterisk för han vill bara gå!
  • Kyanita
    emajk skrev 2009-08-07 12:19:53 följande:
    Och jag förstår inte varför man ska ha hund i koppel Funkar ju bra utan när man lägger manken till, men just det, det ska man ju inte behöva göra. Samma gäller min dotter, har inte behövt sele på henne och hon har förstått allvaret i min ton när jag begränsat hennes ev. farliga eskapad. Lägg manken till och slipp sele. Det är verklig frihet.
    Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika.

    Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda!
  • Kyanita
    hannaliza skrev 2009-08-07 15:17:00 följande:
    Nä tonen spelar inte roll för alla barn...Häromdagen blev jag ordentligt arg på min son (i en farlig situation) och röt till riktigt ordentligt åt honom för att han skulle lyssna. Han skratttade och sa: "Jag är inte ett dugg rädd"... och det vill jag ju inte att han ska vara heller - bara att han ska lyssna lite, lite
    Hehe, låter som en fullkomligt normal kille! Min lille sprang rätt ut i gatan för ett tag sedan (innan selen) och jag fick precis tag i honom. Han fick ett par blåmärken och nästan armen ur led och jag skrek på honom (jag var livrädd). Han bara skrattade och sprang ut igen... Tror inte han är rädd för mig heller... *S*
  • Kyanita
    emajk skrev 2009-08-08 09:40:45 följande:
    ¨Det skulle jag gärna göra!
    Du är hjärtligt välkommen! Kan du lära honom att lyssna på sitt namn? Att lyssna på ordet nej? Att sluta pilla på ALLT? Att få honom att sluta klättra HÖGT? Han har blåmärken överallt efter fall men inte lär han sig ändå!

    Jag anser att selen är toppen på barn som är extra springiga (är det ett "riktigt" ord?) och impulsiva när man går vid gator eller när vi ska handla mat. Då kan vi träna på ett bra sätt UTAN att riskera hans liv på kuppen.
  • Kyanita
    emajk skrev 2009-08-08 10:06:40 följande:
    Förresten. Vad är problemet med att barn är trygga i sig själv, går iväg och utforskar? Häng med då på hans upptäckarstråt! Har sett ett otal föräldrar som går ut med sitt barn och har bråttom! Hur tänker man då? Det är dömt att falera. Då kommer man föda katt och råttaleken dessutom utöver barnets frustration att inte få titta klart på det intressant denne hittat. Vad gäller dagis är det deras ansvar att ha koll på barnen såklart. Där spelar det inte någon större roll vilken typ av barn det är.
    Problemet är inte att han inte får upptäcka saker. Problemet är att han vill upptäcka saker mitt i gatan... Inte så lämpligt faktiskt! Jag är också restriktiv med mina "nej" Har ett barn med hfa och då gäller det att vara väldigt tydlig med både miner och röstläge. Rutiner är också A och O. Tror att det är bra för alla barn.
  • Kyanita
    Luddvar skrev 2009-08-08 12:58:54 följande:
    Alla som inte använder sele har INTE lugna, snälla barn som inte vill springa hit och dit men i stället för att slappa med en sele kanske man kan visa sina barn hur det ska gå till och om barnen är så små att de rusar blint och inte ens kanske förstår att trafik är farligt kanske de ska sitta i vagn. Jag har haft syskonvagn och om den lite äldre inte gått bredvid min vagn utan försökt rusa iväg har jag satt barnet i vagnen TROTS protester. Det tar inte så många gånger innan de fattar att de måste gå lugnt bredvid vagnen om de vill gå..
    Jo, vissa barn lär sig INTE ändå! Tyvärr, hade gärna haft det så. Både mellankillen och lilleman lär sig INTE av att bli tvingade att sitta fastspännda. Sen är väl det mer kränkande att spänna fast ett ovilligt barn i vagnen än att låta ett glatt barn gå i sele?
  • Kyanita
    Veladis skrev 2009-08-08 13:26:21 följande:
    När jag inte hade barn och när jag hade min äldsta dotter ifrågasatte jag verkligen det här med sele. Varför då, liksom? Uppfostra barnen istället, tyckte jag.Sen fick jag min son. Han var en annan sort. Han älskade att gå och springa - och det är ju sunt. Han tyckte inte om att åka vagn eller sjal när han kunde springa själv. Till detta hade han sedan noll själbevarelsedrift. Vi pratade, förmanade, höll handen, klämde ner i vagnen (= panik hos gossen) osv, osv). Hålla handen var lönlöst, han slet sig om han fick se något spännande. Det blev till att springa tätt efter och ev hålla i kragen eller rycka tag i barnet i sista stund vid fara. Dessutom hade vi storasyster, vi kunde ju inte lämna henne i sticket och bara springa efter lillebror. Vi skaffade aldrig en sele. Den hade kunnat spara oss mångta ryggskott och många halva hjärt-attacker. Så här i efterhand kan jag defintivt se sele som en säkerhetsgrej. Likväl som att trycka ner ett barn som vill springa i en vagn och sela fast. Vad är skillnaden? Selen är ju i så fall mycket friare. barnet är nöjt och glatt och kan springa inom en viss radie. Jag tycker inte man ska använda sele av pur lathet. Ofta är den onödig, men som säkerhetsgrej när man har orädda springbarn är den ju suverän. Får jag fler barn som min son, skaffar jag en sele.
    Exakt samma som här! Tyvärr är trean exakt likadan som tvåan så nu är det sele som gäller vid gator och dylikt!
  • Kyanita
    emajk skrev 2009-08-08 15:30:32 följande:
    Det är attityden som bekväm förälder med förevändning att man vill ha säkra barn utan någon som helst självkritik som jag vänder mig emot. Jag har förklarat exempel på när det är bra att vara utan sele men i och med att ni enbart ser livet utifrån era ögon som föräldrar ser ni inte värdet av att försöka lösa saken utan hjälpmedel i första hand.
    Tror du verkligen att vi sätter på selen för skojs skull? Vet du hur mycket jag springer efter lilleman varenda dag? Han klättrar tex upp i soffan, trillar ner med huvudet först. Tror du han säger ens ett pip? Nä du, han klättrar upp igen.... Vissa barn ÄR så och sele är ett bra sätt att låta dem utforska världen utan att sätta deras liv i fara. Det är också ett utmärkt sätt att låta dem träna ute i trafiken på ett sätt som inte det heller innebär livsfara!
Svar på tråden barn i "koppel", sele med lina