Min Sambo/barnens Bonuspappa lämnade mig

Jag är styvförälder men har förvisso inte lämnat min sambo men ibland slår tanken mig att det nog är lika bra att jag gör det. Det är tufft, så jävla tufft ibland. Det går inte att förklara för någon som inte är i samma situation hur utanför man känner sig oavsett hur delaktig man är i familjen. Jag känner mig som ett svart får som har gjort så att min sambo och hans ex har separerat och tagit ifrån min styvson rätten att ha sina föräldrar hos sig hela tiden. Frustrationen och utanförskapet som jag känner kan ibland gå ut över sonen. TYVÄRR! Jag vet att det är illa att säga så men det är sanningen. Jag är kanske inte lika tolerant mot min styvson och hans misstag som jag skulle ha varit mot mitt eget barn och det tror jag grundar sig i att jag upplever att jag har så många skyldigheter men inga som helst rättigheter. Jag ska ge mer än jag får. Jag tycker extremt mycket om mitt styvbarn och skulle inte vilja välja bort honom men ibland undrar jag hur mycket jag ska orka och stå ut med. Jag har sökt för att kanske kunna hitta någon samtalsgrupp för oss styvföräldrar. Det finns så mycket jag vill diskutera som jag inte kan med de som har biologiska barn. Vi förstår inte riktigt varandra!

Jag tycker att det är lite märkligt att han lämnade er när du ändå verkar vara så förstående och villig att diskutera med honom. Hur länge bodde ni ihop? Det är ju en omställning för såväl en nybliven biomamma som för en nybliven styvpappa att inte få sova ordentligt på nätterna, kanske byta blöjor, mata, tvätta berg av kläder osv men det kanske inte var allt detta praktiska som gjorde att han lämnade. Han kanske blev rädd och helt enkelt inte kände sig redo för familj och barn. Jag känner att det är helt rätt för mig. Där tvekar jag inte en sekund. Det som är det största orosmomentet för mig just nu är nog biomamman. Hon verkar så avigt inställd och inte villig att få det att fungera. Min sambo och hon har kontakt men ändå tycker jag inte att de diskuterar vad det borde diskutera. Om sonen har ätit köttbullar eller köttfärssås spelar väl ingen roll men att dagis säger att han inte är social, att han inte går upp i vikt, att han behöver opererars m.m. det diskuterar de inte. Det som jag tycker är primärt i pojkens liv.