Är det bara jag som reagerar på hur många det är som "beklagar sorgen" här på FL? Sorgen är en känsla, det ska man inte beklaga att någon säger. Däremot kan man beklaga det som inträffat. Dvs till exempel beklaga förlusten vid ett MF.
Jag fattar att alla bara vill väl, men ändå...
Ja det låter ju märkligt, och styltigt inte minst. Men det ÄR trots allt det vedertagna begreppet som man säger och har sagt hur länge som helst, så inte kan man säga att det är fel.
Tycker inte det låter konstigt, man beklagar att någon har sorg helt enlelt, det är ju tråkigt att någon ska ha något att ha sorg över liksom. Men det låter ytligt och inte riktigt så engagerat tycker jag.
Fast jag ser det som att man beklagar att någon ska behöva ha sorg. Man beklagar vad som hänt.. Om det är mej själv det gäller så tar jag hellre att folk beklagar sorgen än låtsas som att inget hänt..
Jag tycker att som någon skrev "jag beklagar förlusten" lika gärna skulle kunna handla om min borttappade mobil 
Jag kan hålla med om att jag beklagar sorgen kanske låter stelt, ordet beklagar är inte sådär vanligt språkbruk överlag.
Men det är ändå en viktig mening för att för mig betyder den:
"jag är ledsen, för att du är ledsen, och jag önskar jag kunde dela sorgen med dig"
Men hur är det då med själva ordet beklaga? I äldre språkbruk kunde man beklaga inte bara bortgången utan även den bortgångne: ?Han dog högst beklagad?, ?Den fallne blev allmänt beklagad.? Likaså beklagade man sorgen, de efterlevandes. Man avlade visit för att beklaga sorgen, och i kort som sändes ut för att meddela om en persons frånfälle kunde det stå ?Sorgens beklagande undanbedes. S b ö k?, vilket senare skulle uttydas som ?sorgens beklagande ökar saknaden?.
Det finns inget språkligt rationellt skäl att invända mot konstruktionen beklagar sorgen. Det kan ses som en komprimering av hela tanken ?jag beklagar att du har drabbats av den sorg som förlusten av en anhörig innebär?.
*Källa: www.dn.se/blogg/spraket/2009/05/03/beklagar-sorgen-vart-behov-av-fraser-3056, DN:s språkvårdare Catharina Grünbaum.
Det är nämligen ovedersägligen så att uttrycket ?beklagar sorgen? är helt etablerat på svenska, och snarast kan betraktas som den normala kondoleansfrasen. Enligt Svenska Akademiens ordbok (det aktuella bandet tryckt 1902) har uttrycket använts åtminstone sedan 1700-talet. Den definition som SAOB ger för (denna betydelse av) beklaga är ?gifva (konventionellt) uttryck åt sitt deltagande i (ngn sorg) l. vid (ngn sorglig händelse); kondolera?. Också konstruktionsordboken Svenskt språkbruk tar upp uttrycket, med exemplet ?han kom omedelbart efter dödsfallet för att beklaga sorgen?.
....Och det att man beklagar sorgen ska inte uppfattas som att man beklagar att den sörjande sörjer, utan att man beklagar att det har skett något som ger anledning till sorg.
Källa: www.kotus.fi/index.phtml&s=1917, Forskningscentralen för de inhemska språken
Så jo, man beklagar sorgen.