Nilsfar skrev 2009-10-15 21:19:29 följande:
Ja du, nu ställer du en fråga som jag kommer att skriva mycket för att svar på Det krävs ganska mycket för att skapa en bra assistans för våra barn. För att det skall fungera så är det attityden som är den allra viktigaste biten. En av de viktigaste bitarna vid en anställning är därför att hitta assistenter som är öppna med vad de kä
nner.Vi har ju fördelen av att arbeta efter son-rise. Det förhållningssättet innehåller ju också verktyg för att arbeta med attityden. Den inledande upplärningen innehåller två bitar - dels teori som förklarar hur vi gör och varför förankrat i de svårigheter som funktionhindret medför. Den andra biten är att komma igång i åraktiskt arbete där vi har videofeedback. I början tittar vi knappt på filmen utan har fullt upp med att prata om den känslomässiga biten. Efterhand när assistenten är igång så håller vi feedback en gång i månaden.Varannan vecka har vi ett personalmöte där vi går igenom vad som hänt för att lära oss av varandra och för att stämma av vilka mål vi skall ha framåt. Vi väver också ofta in kreativitetsövningar i dessa möten. Assistentjobbet kan ofta vara tungt och ensamt. Därför är utbytet med arbetskamraterna oerhört viktigt.Då och då har vi seminarier där vi utbildar inom ett visst tema och de får chansen att träffa andra assistenter som jobbar på samma sätt i andra
personalgrupper.De assistenter som verkar ha en bra potential och stort engagemang skickar vi på utbildningar i son-rise i USA.Ibland har vi outreach där experter kommer till oss och förevisar arbetssättet tillsammans med våra barn.Väldigt mycket handlar om att hjälpa till att hitta engagemang och att bygga upp en stolthet över jobbet som våra assistenter gö
r.Vi jobbar också med vår egen attityd gentemot assistenterna. Den är en av de viktigaste faktorerna för att assistenterna skall känna trygghet i vad de gör och hitta det lugn som gör att de kan vara närvarande och börja hitta sin
kreativitet.Vi har idag åtta assistenter runt Nils och det sista året är det två som har slutat. Den som jobbat längst har varit hos oss i sex år.När det gäller ålder så stämmer det att det är ovanligt. Men vid svåra funktionshinder där det handlar enbart om att hantera funktionshindret när man är tillsammans med barnet så kan man få det vid mycket låg ålder. Nils var fem när vi sökte första gången och fick runt 70 timmar i veckan. Vi hade säkert kunnat få assistans tidigare om vi bara vetat om att möjligheten fanns.
Ja, det är jätteviktigt att assistenter eller resurser är öppna med vad de känner. Vår sons tidigare resurser på förskolan ville inte öppna upp sig alls inför uppgiften och vi som föräldrar har alltid fått höra att vi måste samarbeta för att det inte ska bli krig. Personalen hade ju fått en uppgift som de inte sökt och hur mycket vi än försökte motivera och uppmuntra så var det hopplöst.
Det har varit hemskt att inte kunna kommunicera med förskolepersonalen och jag önskar verkligen man kunde få större möjlighet att välja vilka som ska arbeta med funktionshindrade personer.
Vi ska precis till att anställa vår första avlösare och jag är jätte nervös. Man hade aldrig kunnat tro att man skulle göra såna här saker när man blev förälder en gång i tiden.
Det är jättefint att du delar med dig av dina erfarenheter.
Vi ska göra allt vi kan för att de avlösare som sedan jobbar med vår son ska trivas och jag ska titta närmare på när och om det går att få personlig assistans.
