• Nilsfar

    Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 5

    RBK skrev 2009-08-22 23:04:48 följande:
    En sak som jag tycker är lite svårt är hur man ska få sitt barn med autism att våra koncentrerad och fokusera på att lära sig nya saker (spel, siffer- och bokstavslekar, nya lekar0 etc). Jag är ju inte så förtjust i IBT och de metoder som de som tror på beteendeterapi tillämpar enligt de böcker jag läst (t ex lära sig lära och dyl böcker). Men hur gör man annars? Visst - vi kör med alla tänkbara lösningar hemma (schema, timstock etc) me n jag börjar bli lite frusterad över att det är så svårt att få O att vara koncenterad under en längre period. Börjar bli smått orolig inför skolstarten om ett år. Speciellt som att vår "hemskola" har fått för sig att de har en bra verksamhet för barn med Asperger (25 barn igruppen - tror inte de fattar riktigt vilka problem O har...!)Någon som har bra förslag?Nu senast har jag hittat information om Tomatismetoden (www.lasarnasfria.nu/artikel/8238). Någon som vet mer om den och/eller som har någon erfarenhet av det?
    När vi jobbar enloigt son-rise så är det flera saker som samverkar för att förlänga koncentrationstiden.

    Det första och kanske viktigaste är vår egen närvaro. så fort vi själva tappar koncentrationen så försvinner våra barns fokus.

    Vi har ett begrepp som vi kallar 3E från engelskans energy, excitement och enthusiasm. Genom att använda dessa kan vi också öka intresset hos våra barn för att samspela.

    Genom att utnyttja våra barns intressen för att lära in nya saker kan vi också uppräthålla intresset och koncentrationen under längre tid.
  • Nilsfar
    Busfrömamman skrev 2009-09-24 16:34:17 följande:
    Jag har tidigare sett Aspeflos hemsida via pedagogiskt perspektiv och även läst hennes artikel där. Verkar ha vettiga tankar. Är hon mer inspirerad av Floortime och Sonrise eller har hon en "egen" metod? Vad såg ni som den största vinsten med att få handledning av henne samt hur såg upplägget ut, träffades ni eller var det via telefon? Tack på förhand
    Jag har fått intrycket att Aspeflo ligger närmast teacch. det handlar mycket om alternativ kommunikation och tydliggörande pedagogik, schema och liknande. Jag har för mig att hon var med och skrev en artikel i Ögonblick, föreningen autisms tidning. Artikeln var starkt kritisk till vissa habiliteringars kantring mot beteendeterapi.
    www.teacch.com/

    Ulrika hade en föreläsning om teckenkommunikation på universitetskursen i autism som jag gick för några år sedan.
  • Nilsfar
    SaramedM skrev 2009-09-28 21:21:04 följande:
    Länge sen jag skrev nått vettigt men nu har jag nått vägs ände med mina tankarM är så svullen igen om magen, har mer eller mindre samma som innan vi började med GF/CF diet och hon har ont nästan varje dagHon har inte gått upp i vikt utan stått still coh blivit längre så hon borde verkligen inte ökat midjemåttet( hon är rätt stor så många reagerar inte på att hon är svullen)Mycket strul med magen också, förstoppningar och små små harpluttar.Vilket skiljer sig från hur det var innan dietet, då var hon lös jämt.Eksemet som hon haft hela livet på rumpan, fult, rött och ilsketEtt eksem som ingen läkare kan förstå att hon har ju där! Inkl läkaren på autismcenter, hon hade inte sett nått liknandeDet eksemet vart bättre ett tag isamband med att vi tog bort gluten och mjölkNu är det jätteilla, har varit det länge trots alla möjliga försök att få bort det.Min känsla i magen är att det är nått mer hon inte tål men vad? kan man på nått sätt få svenska läkare att skriva remiss för samma prover som scanlab gör?Alla de "vanliga" allerigproverna är tagna och utan anmärkningVad gör jag nu? hur ska man gå vidare med detta?
    Har du testat att undvika soja också. Tillsammans med gluten och mjölk hör det till de vanligaste födoämnen som våra barn har problem med.
  • Nilsfar

    Igår höll jag en utbildning inom autism för våra assistenter. Jag brukar mest hålla son-risepresentationer men dennna gången var det ett mer allmänbildande utbildningstillfälle inom autismområdet.

    En del av utbildningen skulle handla om olika förhållningssätt och behandlingar.

    När jag gjorde efterforskningar ramlade jag över den här filmen.





    Det är en instruktionsfilm som lovaas har gjort för att användas tillsammans med den bok han släppte 1981 och som ligger bakom den behandlingsteknik som användes för den forskning som habiliteringarna använder idag för att hävda att beteendeterapi är "evidensbaserat".

    Det är dags att habiliteringarna blir bättre på alternativ.

  • Nilsfar

    En liten varning för ovanstående länk också. Om man är känslig kan den vara tung att se på!!!

  • Nilsfar

    Vill poängtera att jag inte heller tror att beteendeterapi i sverige ser ut så här idag.

    Däremot finns ju trots allt en stark koppling mellan denna film som tagits fram av upphovsmannen till den intensiva beteendeterapin och den forskning som habilieringarna hänvisar till när de talar om evidensbaserad habiliteringen. Därför borde habiliteringarna erbjuda ett betydligare bredare spektrum av förhållningssätt och kombinera detta med noggran uppföljning och forskning på resultatet. Då kan vi en dag om 3, 5 eller tio år faktiskt ha evidensbaserad habilitering där vi vet att det sätt som rekommenderas är det bästa av de som finns att erbjuda. Vi är långt därifrån idag.

  • Nilsfar
    Bollas skrev 2009-10-04 15:53:49 följande:
    Hej, jag har en liten fråga. Jag är ny på detta och vet inte mycket om de olika behandlingsmetoderna det står om härinne. Är det någon metod som ni menar passar bättre till riktigt små barn? I vilken ålder kan man börja "träna"? Kan någon tipsa om bra länkar med information om olika metoder, tex. IBT osv.?Tack :)
    Hej Bollas!

    Vi jobbar väldigt son-riseinspirerat med vår son. Det bygger på att utveckla ögonkontakt, samspel, kommunikation och flexibilitet i första hand.

    Vi arbetar med att på samma sätt som vi gör med "normala" barn engagera oss i barnets intressen. Skillnaden är att våra barns intressen ofta kan upplevas som udda. Ofta ses deras självvalda intressen och aktiviteter som oönskade beteenden som "hindrar" inlärning.

    Jag tror att vi alla fungerar så att om någon försöker hindra oss från att göra det vi tycker om så minskar vår vilja att samspela med personen i fråga.

    Vad som händer när vi engagerar oss i barnens aktiviter är att de börjar titta på oss mer och mer och de börjar vilja ha med oss i aktiviteterna. När vi har fått igång det intresset så kan vi väva in alla tänkbara utmaningar i lekarna och aktiviteterna - även "skolkunskaper" om det är det som är prioriteten för dagen. Dock går alltid samspelet före de långsiktiga målen.

    Om du vill kan du titta på de videofilmer som finns på www.son-rise.org. På sidorna finns det en del tips om hur du kan komma igång. Det finns också ett paket med startinformation att beställa.

    Jag tycker att det är ett fantastiskt roligt sätt att jobba där mycket fokus ligger på att hitta glädjen i det man gör tillsammans och ha kul ihop. Eftersom våra barn oft har en assistent eller vuxen med sig hela tiden så tror jag också att det är viktigt att de får chansen att styra sin dag mer än vad som alltid sker. Tänk dig själv att ha en person med dig som hela tiden har krav på att du skall göra allt på dennes sätt och när denne vill. Hela dagen är på den andres villkor.
  • Nilsfar
    RBK skrev 2009-10-05 21:06:55 följande:
    Mitt i prick!Det verkligen slående hur lika Floortime och Sun-Rise är som förhållningssätt för att jobba med barn med diagnos inom autismspektrat. Ner på golvet och lek med ditt barn med entusiasm och energi så får du mer och mer respons efter hand.När det gäller böcker om Son-Rise gillar jag verkligen Jonathan Levys bok "What you can do right now to help your child with autism". Hade vi fått diagnosen idag och behövde ett boktips om vad man kan göra direkt för att börja träna så hade jag velat ha den. Bokens tio kapitel säger allt:1. Don't react2. Make Eye contact a priority3. Join with the Stims4. Respond Differently to crying5. Give your child as much control as posible6. Focus on Your Attitude7. Work one-on-one in a non-distracting Room8. Be dynamic with your child9. Get more languge10. Make Sure Food isn´t part of the problemJag blev först - tyvärr - lite avskräckt från Son-Rise pga av Rauns egna böcker. De är så amerikanskt "pratiga" och väldigt amerikanska till sitt sätt tycker jag. Därför valde jag att fokusera på Floortime istället. Levys bok är dock rakt på sak, vilket passar mig.
    Jag gillar faktiskt den bäst också. Beställde tio ex av den boken i förra veckan för att ha i personal&kundbiblioteket för utlåning.
    Förra Julen fick föräldrarna till våra kunder med autism just den boken i julgåva

    En liten rättning. Raun, som är vd på OI idag har inte skrivit några böcker. Det är hans pappa som skrivit dem, Bears, eller Barry Neil som han kallade sig tidigare. Däremot var Raun naturligtvis huvudpersonen i en av dem

    Bears har ju väldigt mycket fokus på attityden och hur man jobbar med den i sina böcker. Det tog ett tag att ta till sig den men efterhand så insåg jag ju att det är den biten som gör hela skillnaden om det skall fungera för mig eller assistenterna både i och utanför lekrummet.
  • Nilsfar

    Lyktan - det enda vi föräldrar kan göra är vårt bästa utifrån det vi vet och kan idag.
    Ta en sak i taget och fråga om saker som ni inte förstår.

    Busfrömamman.

    Vi har ju i princip träning från att Nils vaknar tills att han går och lägger sig. Det innebär naturligtvis inte att vi är i hans lekrum hela tiden.

    Vi har inte heller något speciellt mål för att en viss del av träningen skall handla om saker man gör vid bordet i lekrummet eller någon annanstans. Dagsformen avgör.

    Vi och hans assistenter har ju med oss sonrisetänket i vardagen och hittar utmaningar i allt. Det finns hur många möjligheter som helst att ha kul ihop, samspela och kommunicera under en dag. Vi är ju övertygade om att kunskaper man lär sig i ett sammnhang man förstår är lättare att använda än det man lär sig i en konstruerad situation utan vettigt sammanhang.

    Vi dokumenterar under varje arbetspass vad som hänt inom kommunikation och samspel och de områden vi jobbar med just nu. Vi skriver också upp om det är några frågor som behöver diskuteras med hela assistentgruppen. Dessa tar vi sedan upp på mötet vi har var 14:e dag. Då föjer vi också upp hur vi ligger mot målen och om det är några nya mål som skall sättas upp.

    En gång om året går vi igenom var Nils ligger utvecklingsmässigt inom de huvudområden vi jobbar med för att kunna följa upp hur det går över en längre tid. Detta bifogar vi också den skolrapport vi skickar till skolan för godkännande av rektor och barn- och ungdomsnämnd.

  • Nilsfar
    Busfrömamman skrev 2009-10-07 23:19:09 följande:
    Tack för era svar! Som jag tolkar det så rör sig alltaå merparten av den träningen vid bord eller lek/träningsrum och att annan "träning" som sker spontant som samspel eller andra färdigheter som att tvätta händerna är utöver det. Som Nilsfar säger, då är det ju det mesta av den vakna tiden. Jag måste reda ut det med >Habiliteringen, är rädd att de på dagis kör en timme om dagen och sen är det bra med det. och att de kallar allt för träning, vill inte att hon ska sitta vid ett bord hela dagarna men vill ändå att hon ska ha genomtänkt träning i olika sammanhang de timmar som är bestämt. Blir nyfiken på era arbetspass Nilsfar, är de planerade och sker i speciellt rum? Är de ett visst antal timmar i veckan och hur sätter ni upp nya mål och vilka områden ni arbetar med? Berätta så mycket du orkar och vill Sedan förstår jag att ni har med Sonrise tänket hela tiden , det är ju nästan den största tjusningen med det, att det först och främst är ett förhållnignssätt och inte en metod.
    Vi har ett lekrum där vi håller hus en del av dagen.

    Vi har ett övergripande mål som hänger med minst två veckor. Assistenterna kan ha med sig en lekidé in i arbetspasset som de kan testa när de får chansen och har bra samspel. En lekidé som bygger på barnets intressen och de mål vi har för tillfället. Om Nils inte intresserar sig för denna lek så är det också helt ok. det finns alltid jättemånga tillfällen att träna det vi håller på med utifrån vad nils vill göra den dagen. Det blir ju ett växelspel mellan Nils och vad han vill göra och att få igång ett samspel där vi sedan kan göra utmaningar.

    När vi började kunde vi i princip "isma" en hel dag. Idag är det tvärtom samspel nästan hela dagar.

    Vi har utvecklingsmodellen som den huvudsaklika grunden för vilka mål vi sätter upp. I nils fall har det under ganska lång tid handlat om tydligheten i talet. Han har haft en god språkutveckling i övrigt men det är just denna biten som är det som begränsar mest.

    En viktig princip är att bara träna med nils när man vill göra det. Att gå in med en känsla av att
    "jag vill helst göra något annat" fungerar inte. Då måste vi börja med att komma på ett sätt att hitta rätt känsla.
  • Nilsfar

    En av nycklarna till att hitta rätt känsla är att jobba med närvaron. När du är här och nu så tänker du inte längre på alla andra "måsten" du har runt dig.

    Hur är E:s ögonkontakt? Den är ett tänkbart första mål eftersom den är så oerhört viktig för utvecklingen av kommunikation och samspel. Naturligtvis jobbar man med den på ett sådant sätt att det är spännande och roligt att titta på oss. Måmga vuxna med autism tycker ju att ögonkontakt är jobbigt - jag tror att det är en följd dels av att funktionshindret gör det svårt men framförallt av att omgivningen har haft mycket negativ kommunikation och "tjat" kring den.

    Om E saknar tal så tittar vi på om han istället har ljud han försöker kommunicera med. Ett mål kan då vara att få ljuden att bli mer lika ljud i de ord som funkar i den situationen. Nästa steg kan vara att få ihop hela ord o.s.v
    Även här är det viktigt att ge en känsla av att kommunikation är kul. Det är viktigare än kortsiktiga framsteg eftersom våra barn måste träna myckket så är det viktigt att de hittar glädjen i att försöka. Därför är det oerhört viktigt att berömma försöken och inte bara när de gör "rätt" som vi har tänkt.

    I skolan har ju jag sett hur barn tvingas delta i samlingar genom speciella stolar de inte kommer ur. Varje gång jag ser våra barn tvingas göra saker de inte förstår så känns det tungt i bröstet. Dels är det inte rätt mot våra barn och dels behövs det inte utan verkar snarare mot det vi vill att våra barn skall utveckla. Vi vill att de skall vilja och kunna umgås mer med andra människor. Att utsättas för tvång ger motsatt effekt.

  • Nilsfar
    Busfrömamman skrev 2009-10-11 13:43:49 följande:
    Tack för svar och tips. Angående hennes ögonkontakt så har den blivit mycket bättre, nu söker hon min ögonkontakt ofta vilket känns fantastiskt! Jag uppmuntrar henne alltid till att titta på mig men utan krav och för att det är roligt.Zelia, skönt att få det bekräftat att vi inte ska tvinga våra barn till något. Det är väl egentligen självklart, jag skulle ju aldrig tvinga en elev som är upprörd över något att fortsätta skriva till exempel... Jag måste ta upp detta på ett konstruktivt sätt och visa att det aldrig är för E:s bästa utan att det finns en orsak till visad frustration och stress. Att som du säger träna på golvet i stället. Jag och specialpedagogen är överens om att hon har fått för svåra uppgifter av habiliteringen. När jag läser Lära att lära (eller vad den nu heter...) så inser jag att habiliteringen hoppar över steg lite hur som helst, om de kör IBT ska de inte vara utbildade i det. Börjar bli osäker på det, samma gäller att de inte har dokumentation. Kanske ska man lyssna mer på sin magkänsla. Vissa saker av IBT känns ok, som imitationsövningar, Komövningar som kan ändras så de utgår från hennes motivation. Annat känns inte lika kul. När jag läser Engaging autism om Floortime får jag en helt annan känsla, känsla av hopp och glädje och en massa möjligheter. Ska kanske lita mer på den känslan? SKa åka upp till Stockholm 7 november och gå på worksshop om Floortime, ser jag fram emot Min stora fråga idag, vad är den stora skillnaden mellan Floortime och Sonrise??
    Kan inte svara i nuläget men jag har köpt in en floortimebook till assistentbiblioteket så snart så

    Blir dock inte denna vecka - håller på med att gå igenom 400 platsansökningar /-)
  • Nilsfar
    Klättermusen skrev 2009-10-10 20:52:16 följande:
    När jag läser att det kan vara på det sättet blir jag jätteledsen. Vår son är tre år snart och jag gruvar mig nästan för den dagen skolan ska börja och hur det kommer att gå med andra elever och lärare och om de kommer att kunna förstå hans situation och vilka svårigheter hans funktionshinder innebär. Jag vet att man kan träna massor av situationer och händelser men det måste ju vara på en rimlig nivå och med en väl igenomtänkt plan från början, sedan måste det hela utvärderas också.
    Vill bara lyfta fram att om man tränar kommunikation, samspel och flexibilitet så börjar saker och ting fungera mer eller mindre av sig självt. när de här områden utvecklas så behövs det inte så mycket träning på specifika sitationer och händelser.

    Det som ställer till svårigheter i många situationer är att man inte klarar av alla intryck och speciellt de sociala intrycken.
  • Nilsfar
    Ejnie skrev 2009-10-14 12:49:08 följande:
    Ni som har folk hemma och inte har eget bolag - begär ni referenser på dem?Jag blev lite förvånad av att bli uppringd av vår leverantör idag. Tjejen som var på intervju blev förvånad över att vi ville intervjua henne och be om referenser för hon tyckte ju att hon redan gjort detta när hon anställdes på Företaget som vi får våra tjänster ifrån... Är det bara jag som blir lite förvånad?Och så undrar jag om det är någon med få timmar (40/mån just nu) som startat eget företag för att styra detta eller om man måste ha många timmar för att det ska vara vettigt...? Jag vill styra detta SJÄLV!
    Du skall få styra detta själv även om du inte driver assistansen själv. Det är du som bestämmer vilka delar du vill kontrollera.

    Ställ krav på din anordnare hur du vill ha det - ställer de inte upp på det så byt!

    Att anställa en assistent till våra barn handlar ju så otroligt mycket om personliga egenskaper så assistansbolaget kan bara sortera bort de uppenbart olämplga. Vilka som sedan är lämpliga och passar ihop med våra barn och familjen, det kan bara vi själva avgöra.

    Vi gör mestadekls så vid anställningar att en större grupp bjuds in till en presentation där vi presenterar hur vi arbetar. Därefter gör vi en snabbintervju på några minuter med var och en av dem som är intresserade. Efter den är det mycket lättare att avgöra vilka som skall få komma på en djupare intervju och träffa Nils. Ett CV säger ju inte mycket om de personliga egenskaperna som krävs.
  • Nilsfar
    Klättermusen skrev 2009-10-15 20:08:15 följande:
    Jag förstår vad du menar.Det är väl så att jag blir ledsen över att man inte ser individen många gånger. Man tror kanske att autistiska barn och personer ska vänja sig vid saker. Det handlar väl om okunskap men jag blir ändå ledsen när jag tänker på hur det måste vara ur barnets synvinkel. Vad lär sig ett barn på att bli fastspänd i en stol i en samling? Barnet kanske inte förstår vad samlingen är till för eller hur man ska bete sig eller vad man ska göra eller vad som förväntas att barnet ska göra i en samling. Att spänna fast ett barn i en sådan situation tycker jag är kränkande.
    Visst är det kränkande. Tyvärr har många skolor mycket svårt att klara av våra barn. De fyller dagen med aktiviteter och uppgifter som barnen upplever både som svårförståeliga och i många fall meningslösa. Det resulterar i sin tur i en massa andra problem Tänk efter hur vi själva skulle reagera i samma situation
    Klättermusen skrev 2009-10-15 20:19:01 följande:
    Är det vanligt att assistenter slutar efter kort tid?Vad kan man göra för att resurser/assistenter ska stanna kvar?Har ni assistenter som arbetat med er son en längre tid?Vi fick hembesök att en kvinna från handikappenheten för ett tag sen . Hon sa att det inte var vanligt att man sätter in personlig assistans på ett barn som är 3 år men när vår son blir större kommer vi att ansöka om det.
    Ja du, nu ställer du en fråga som jag kommer att skriva mycket för att svar på

    Det krävs ganska mycket för att skapa en bra assistans för våra barn. För att det skall fungera så är det attityden som är den allra viktigaste biten. En av de viktigaste bitarna vid en anställning är därför att hitta assistenter som är öppna med vad de känner.

    Vi har ju fördelen av att arbeta efter son-rise. Det förhållningssättet innehåller ju också verktyg för att arbeta med attityden. Den inledande upplärningen innehåller två bitar - dels teori som förklarar hur vi gör och varför förankrat i de svårigheter som funktionhindret medför. Den andra biten är att komma igång i åraktiskt arbete där vi har videofeedback. I början tittar vi knappt på filmen utan har fullt upp med att prata om den känslomässiga biten. Efterhand när assistenten är igång så håller vi feedback en gång i månaden.

    Varannan vecka har vi ett personalmöte där vi går igenom vad som hänt för att lära oss av varandra och för att stämma av vilka mål vi skall ha framåt. Vi väver också ofta in kreativitetsövningar i dessa möten. Assistentjobbet kan ofta vara tungt och ensamt. Därför är utbytet med arbetskamraterna oerhört viktigt.

    Då och då har vi seminarier där vi utbildar inom ett visst tema och de får chansen att träffa andra assistenter som jobbar på samma sätt i andra personalgrupper.

    De assistenter som verkar ha en bra potential och stort engagemang skickar vi på utbildningar i son-rise i USA.

    Ibland har vi outreach där experter kommer till oss och förevisar arbetssättet tillsammans med våra barn.

    Väldigt mycket handlar om att hjälpa till att hitta engagemang och att bygga upp en stolthet över jobbet som våra assistenter gör.

    Vi jobbar också med vår egen attityd gentemot assistenterna. Den är en av de viktigaste faktorerna för att assistenterna skall känna trygghet i vad de gör och hitta det lugn som gör att de kan vara närvarande och börja hitta sin kreativitet.

    Vi har idag åtta assistenter runt Nils och det sista året är det två som har slutat. Den som jobbat längst har varit hos oss i sex år.

    När det gäller ålder så stämmer det att det är ovanligt. Men vid svåra funktionshinder där det handlar enbart om att hantera funktionshindret när man är tillsammans med barnet så kan man få det vid mycket låg ålder. Nils var fem när vi sökte första gången och fick runt 70 timmar i veckan. Vi hade säkert kunnat få assistans tidigare om vi bara vetat om att möjligheten fanns.
Svar på tråden Autism - länktips, behandlingsmetoder osv 5