Extrem trots

Hej,det är en jobbig situation du har, men det finns hopp om förändring.
Om vi börjar med kamraterna och hans gnällighet. Han håller på att lära sig det social samspelt och hur han ska bete sig i lek med kamrater. Du säger att kamraterna tycker om honom och det visar på att han gör mycket rätt. Många barn är gnälliga när de har sina föräldrar med, men på förskolan eller hemma hos andra är det inget gnäll. Hur är din son när du inte är med?

Hans raseri när han inte får som han vill måste du ta itu med.
När han blir arg är det viktigt att du inte triggas till att också bli arg. Att lugnt stå fast vid det du sagt oavsett hur arg han blir. Om han blir fysiskt arg så kan du försöka hålla om honom tills han lugnat sig, kanske han börjar gråta istället för att fräsa och skrika, då kan du trösta honom.  Om han hotar med att kissa eller faktist gör det, så håll dig lugn och kommentera inte detta. Låt raseriet gå över och torka sedan upp och fortsätt som om inget hänt. Det är viktigt att du står fast vid det som du sagt nej till. Barn i den här åldern kan hetsa upp sig till vansinne och är då inte kontaktbara, så försök inte att prat eller på annat sätt kommunicera när han är så arg.
Din uppgift är att göra hans utbrott verkningslösa, låt honom ladda ur och låt det få så lite effekt som möjligt. När språket utvecklas efter hand, så kommer han att kunna uttrycka sig och också kontrollera sig på ett bättre sätt.

Lycka till Anneli

Hej Anneli!
Jag skulle bara vilja ställa en följdfråga till ditt svar. Angående det här med att han kissar på sig så mycket, jag vet ju att han inte är fysiskt omogen eftersom han klarar av att vara torr flera dagar i mellanåt. Du sa ju att jag inte ska kommentera honom när han kissar på sig, menar du även om det inte är trots? Häromdagen när vi var hemma hos min syster så lekte han med sin kusin som är lika gammal, när vi skulle åka hem så var han blöt i byxan. Ok, jag bytte bara kläder på honom, det var ju bara en olycka. På kvällen ringde syster och var ganska sur, grabben hade nämligen kissat i hennes säng, gud så pinsamt. Jag tänker bara att om man aldrig säger något så är det ju nästan samma sak som att säga att det är okej, eller har jag helt fel? Vill bara att han ska bli torr, så som det är nu så bekommer det honom inte. Borde man inte försöka hitta på nåt som gör att det blir jobbigare för honom att kissa på sig än att gå på toaletten? Tacksam för teorier