Extrem trots

Hej,det är en jobbig situation du har, men det finns hopp om förändring.
Om vi börjar med kamraterna och hans gnällighet. Han håller på att lära sig det social samspelt och hur han ska bete sig i lek med kamrater. Du säger att kamraterna tycker om honom och det visar på att han gör mycket rätt. Många barn är gnälliga när de har sina föräldrar med, men på förskolan eller hemma hos andra är det inget gnäll. Hur är din son när du inte är med?

Hans raseri när han inte får som han vill måste du ta itu med.
När han blir arg är det viktigt att du inte triggas till att också bli arg. Att lugnt stå fast vid det du sagt oavsett hur arg han blir. Om han blir fysiskt arg så kan du försöka hålla om honom tills han lugnat sig, kanske han börjar gråta istället för att fräsa och skrika, då kan du trösta honom.  Om han hotar med att kissa eller faktist gör det, så håll dig lugn och kommentera inte detta. Låt raseriet gå över och torka sedan upp och fortsätt som om inget hänt. Det är viktigt att du står fast vid det som du sagt nej till. Barn i den här åldern kan hetsa upp sig till vansinne och är då inte kontaktbara, så försök inte att prat eller på annat sätt kommunicera när han är så arg.
Din uppgift är att göra hans utbrott verkningslösa, låt honom ladda ur och låt det få så lite effekt som möjligt. När språket utvecklas efter hand, så kommer han att kunna uttrycka sig och också kontrollera sig på ett bättre sätt.

Lycka till Anneli