White trash!

tja schablonen är väl så många som möjligt i checklistan i kombination:
låg utbildning och 0 intresse för att skaffa någon
föga intresse för omvärlden utom vad som behövs för att dra in slantar
ointresse av att försörja sig själv, inkomstkällor gärna socialbidrag, A-kassa intjänad vid arbetsmarknadsåtgärder eller sjukersättningar
ful i mun (svär gärna och offentligt åt barn och partner och talar mer än gärna om "det j-la soc")
flera barn tidigt utan ordnad försörjning och med olika pappor
främlingsfientlig
på landet innehavare av ett flertal bilvrak på tomten
förtjust i "amerikanskt"
utseende varierande mellan sunkig (dock omedvetet, inte på det medelklassigt grungiga sättet) och blonderad med silikontuttar (mer välbärgade varianten)
väljer icketraditionella stavningar på barnens namn med många z:n och h:n som försvårar tolkningen

var väl vad jag kom på nu

Tja, vad som är pinsamt varierar med grupp och individ. Det _finns_ de som tycker såväl IKEA som Thailand är pinsamt, av olika anledningar. Det _finns_ de som inte tycker det är pinsamt alls att välja att leva på det sociala, svära på ungarna offentligt eller röka bland dem. Smak och värderingar varierar en del med omgivningen. En kompis svärmor skäms för att barnbarnen inte skaffat sig någon riktig (läs akademisk) utbildning; hon skäms inte ett dugg för att hennes doktorerade dotter bara får brödjobb. Någon annan skulle ha värderat det välbetalda kontorsjobbet bättre än den olönsamma utbildningen. Etc

Nej, de varken är eller har varit synonyma. Och förhärligandet av arbetarklassen har ju lång tradition, i Sovjetunionen alltifrån revolutionen, i Nazityskland (fast deras variant inger olust idag) och på bred front i Sverige efter sextioåtta (då närmast bland vänsterintellektuella). Birro är väl åtminstone av arbetarfamilj själv (tror jag, från arbetarområde åtminstone).

Mitt intryck är inte att "arbetare" i allmänhet är stolta över att vara arbetare. Det är att de flesta i den gruppen tror att gruppskillnader försvunnit i Sverige, strävar efter villa, vovve, volvo och tror att de är medelklass när de har det.

Nording: Det är givetvis aldrig roligt om något man tycker om associeras med något man tycker är dåligt. Men inte är det så konstigt om just namn ger associationer?
En massa saker är _vanligare_ i en grupp än i en annan och det ligger i vår natur att vilja kategorisera saker för att inte behöva uppfinna hjulet vid varje nytt tillfälle.
Talar någon bred dialekt är det _vanligare_ att vederbörande är arbetare eller kanske bonde än att h*n är akademiker. Om någon har exotiskt utseende eller namn väntar sig många språksvårigheter. (En kompis skämde ut sig när hon nästan bokstaverade en adressbeskrivning till en tystlåten, som det visade sig, Sverigefödd jugoslavisk chaufför )
Svär någon kopiöst är det _vanligare_ att vederbörande inte har något högstatusyrke. Den som talar om sig själv som "man" är troligen arbetare än högutbildad. Rökning är idag mindre vanligt hos medelklass än hos arbetare. Om någon har vitrinskåp och prydnader i sin bokhylla är det _troligare_ att h*n är "arbetare" och om h*n har dammiga boktravar där är det _troligare_ att det är någon med längre studier. "Bondesamhällesnamn" är vanligast hos medelklassen. Och heter någon Hassan (Dorians exempel) är det _vanligare_ att han har Mellanösternbakgrund än att han(hon) är helsvensk etc etc

Säkert kan vi alla hitta en massa undantag från sådana samband - den raglande mannen på stan kan vara neurologiskt sjuk och inte full - men rätt så ofta stämmer de.

Nu har du ganska vida uppgifter iofs. Ätstörningar, olika droger etc är ju ändå vanligare inom vissa grupper. Om du slår ihop alla problem får du kanske ett tvärsnitta v befolkningen(?) och därmed inga synliga skillnader i grupp eller för den delen namn. Är de inte så många behöver iofs ev skilnader inte märkas ändå då infividen förstås inte alls behöver stämma in på ens tydliga tendenser i sin grupp.

En jag känner som jobbar på BUP påstår att namntypen skiljer sig mellan diagnoserna fast jag misstänker att det blir knepigt att fastslå vetenskapligt

När jag jobbat i olika stadsdelar har jag märkt ganska stora skillnader i vilka namn som är populära. Och olika problemtyper är så vitt jag vet olika vanliga i olika grupper så jag ser inget märkligt med att namn som en av många "egenskaper" skulle ha olika frekvens i olika problemsammanhang . När jag hade en fot i alkoholvården i ett invandrartätt område hade hälften av besökarna finska namn; det är ju knappast fantasier att konstatera när det är så. Flickor som är utsatta för s k hedersvåld - en term som för övrigt inte brukar användas vid svenska familjer ens när problematiken är liknande - har säkerligen oftare Mellanösternklingande namn än svenska. Jag _inbillar_ mig att anorexidrabbade tjejer oftare heter Louise än Tiffany etc etc.

Vidare på kategorin ordhistoria så kommer ordet snobb av förkortningen "s. nob" för "sine nobilitate", dvs "utan titel". Det skrevs in i de bättre internatskolorna i England på titelns plats när rika grosshandlarsöner och liknande som saknade adelstitel började komma dit. Inte samhällets översta skikt alltså; kanske just därför med en önskan att trycka ner sådana som upplevdes stå under...