Sambons unge förstör relationen

"Mina barn, andras ungar" kan göra att din syn på detta barn har blivit lite snett också.

Är det "ungen" eller är det exet som du retar dig på egentligen?

Men fy vilken pissig inställning du har till honom! Usch för dig.

Herregud barnet är 5 år!! Vad kan man förvänta sig? Att han aktivt ska jobba för att er familj ska fungera.
Jag tycker det är helt sjuk hur folk håller på, de separerar, in med nytt folk och sen tycker det är konstigt att inte barnen är tacksamma.

Och det ser otroligt illa ut i texten när du skriver om ungen och sen om dina barn.

Jag tycker ni ska träffas när han inte har pojken och du har ingenting med att göra hur mycket mamman ringer, det är din karl som ska sätta stopp om han inte vill.

Skulle tro att det knappast blir bättre för en liten femåring om bonusfamiljen inte tycker om honom/henne. Du borde nog ta en vuxnare inställning till det hela. Är det exet som manipulerar via barnet så är det knappast barnet du ska vara arg på. Jag tror att det i slutänden blir du som förstör er relation om du har den där inställningen till "ungen".

Jag har bara läst ts å jag har inga kloka råd så. Men kommer du ihåg filmen "Vid din sida" Se den, den tar bl a upp det problemet. Det är ju en bra film dessutom

han är 5!!!! du är vuxen!!! skärp dig!!!

Stackare...har haft samma problem i 7 år.Sambons dotter är 10 år och hon hälsar inte på mig och hon äter inte maten jag lagar,det ska vara pappa som lagar maten säger hon.
Tyvärr är nog allt hennes mammas fel.

Hade jag varit i din sits hade ungen fått välja mellan att vara utan mat eller äta det som ställs på bordet. Säger inte din sambo åt henne att hon faktiskt får lov att vara hövlig även om hon inte direkt älskar dig. Tyvärr går det nog inte att skylla på mamman heller. En 10åring är gammal nog att veta hur man uppför sig och i slutändan får nog din sambo slå näven i bordet för att se till att barnet behandlar dig med respekt.

Mmmm jag har sagt samma till min sambo men han bryr sig inte utan går och gör mackor till henne istället när hon blir hungrig.
Fruktansvärt bortskämd,kan aldrig tacka för något heller.Om hon äter är det när pappan lagar mat och då tar hon jättemycket och tittar på mig för att riktigt visa hur mkt hon tycker om hans mat,OM hon smakar av min mat någon gång tar hon pyttelite för att demonstrera vad hon tycker om mig.

När hon åt av min köttfärssås en gång sa pappan men tycker inte du om köttfärssås,jo men bara mammas sa hon då.Vad tur att mina barn gillar min mat iallafall sa jag då,blev så rasande!!
Visst har man fått sina sammanbrott och suckat vid bordet ja inte blir man då mer än läss när man försöker laga mat alla vill ha men det duger inte!Nä då har flickan farit hem och grinat till sin mamma att jag blev arg!

Ursäkta om det blev lite OT men jag tycker du ska ta tag i allt nu innan barnet växer upp och du är i samma sits som jag.

Jag träffade exakt en sån man.
han kröp för sin dotter och exfru, dottern bestämde allt.

När dom skulle komma hit och äta så dög inte min man utan dottern (17 år) skulle ha annan mat, eller pappas pannkakor.

Och han, den mesen sa inget utan jamsade bara med henne, här i MITT hem.
Lovar att jag var rosenrasande då, på honom som inte kunde stå på sig och på henne som inte var uppfostrad för fem öre.

Varför anstränger man sig inte som förälder att uppfostra sitt barn så att det funkar i alla sammanhang? På det här viset, att bortskämda barnet ska bestämma allt så har man ju skapat en situation där folk faktiskt inte tycker om ens barn, hur tänker man då?

För vår del funkade det till slut inte, han var så ryggradslös att jag till slut hade hans ex och hans dotter som skulle bestämma när jag skulle ha semester, vad som skulle göras på helgerna och när jag fick träffa honom.