Sambons unge förstör relationen

Förstår att du tycker det är jobbigt.
Men barnet är ju bara 5 år! Tror du att det går att pressa fram "tacksamhet" ur ett barn vars mamma motarbetar att barnet över huvud taget ska acceptera dig! Barnet är ju bara en produkt av hur föräldrarna hanterar situationen och saknar helt egen förmåga att bedöma läget och handla "förnuftigt".
Du som vuxen bör försöka behärska dig och strunta i att barnet beter sig illa - manipulerad till det av sin mamma. Du kan bara skapa en egen relation till barnet, och det kan ta tid. Barnets pappa har en oerhört viktig roll - att uppfostra sitt barn, visa barnet att han älskar henne/honom men för den skull inte tolererar att barnet beter sig illa mot dig. Det är inte DIN strid utan pappas uppgift.

Vi är alla olika, jag skulle nog inte köpa presenter men på alla sätt försöka bete mig vuxet. Behandla barnet rättvist och vänligt, det vinner alla på i längden.
Börjar du visa barnet att du ogillar det, om du favoriserar dina egna barn eller rentav fryser ut det här barnet så riskerar du inte bara att verkligen bli illa omtyckt av henne/honom, du riskerar också din relation. Din sambo har i första hand en skyldighet att vara en bra pappa och ska inte heller tolerera att du behandlar hans barn illa.

"Mina barn, andras ungar" kan göra att din syn på detta barn har blivit lite snett också.

Låt sambon å hans barn vara ifred när han kommer, du å dina barn kanske kan roa er på annat håll?

Är det "ungen" eller är det exet som du retar dig på egentligen?

Men fy vilken pissig inställning du har till honom! Usch för dig.

Din sambo och du behöver tala om detta, utan att anklaga varandra.

För det första; Din sambo och exet behöver inte ha kontakt om annat än det som rör barnet, allt annat är oviktig så länge som exet "förgiftar" barnet, det bör din sambo tala om för henne.

För det andra; Din sambo måste tala med sitt barn om vad som är acceptabelt och inte i ERT hem. Samma "regler" för alla barn. Följs det inte så får man inte göra det man vill tex, få glass efter middagen eller vad ni nu vill ha för system.

För det tredje; Barn kan inte köpas mer än tillfälligt med leksaker. Barnens mamma utövar psykisk misshandel på barnet och sambon tillåter det genom sitt ickeagerande.
Han bör skaffa sig stake.

Herregud barnet är 5 år!! Vad kan man förvänta sig? Att han aktivt ska jobba för att er familj ska fungera.
Jag tycker det är helt sjuk hur folk håller på, de separerar, in med nytt folk och sen tycker det är konstigt att inte barnen är tacksamma.

Och det ser otroligt illa ut i texten när du skriver om ungen och sen om dina barn.

Jag tycker ni ska träffas när han inte har pojken och du har ingenting med att göra hur mycket mamman ringer, det är din karl som ska sätta stopp om han inte vill.

Skulle tro att det knappast blir bättre för en liten femåring om bonusfamiljen inte tycker om honom/henne. Du borde nog ta en vuxnare inställning till det hela. Är det exet som manipulerar via barnet så är det knappast barnet du ska vara arg på. Jag tror att det i slutänden blir du som förstör er relation om du har den där inställningen till "ungen".

Naturligtvis är det så att jag tycker mer om mina 3 egna barn (nyfödd, 6 och 8 år) än sambons barn, men det betyder inte att jag behandlar sambons barn illa för det. Att frysa ut eller behandla sambons barn orättvist är ingenting jag gör. Jag försöker vara millimeter-rättvis mot alla barnen och ha samma regler för alla. Men naturligtbis blir jag sårad över barnets meningar men det tar jag med sambon. Som visserligen är totat likgiltig inför detta faktum att barnet inte gillar mig. Varför skriver jag här om jag hade fått någon respons?

Begär inte heller att barnen ska vara tacksamma över att deras föräldrar separerar, men man gör barnen en björntjänst om man lever i en taskig och kanske rent av bråkig relation bara för barnens skull. Mina barn har inga som helst problem med att jag har gift om mig eller att att deras pappa har en ny kvinna i sitt liv.

Och pojken, jag har inte nämnt någonstans i någon text att min sambo har en son.