Sambons unge förstör relationen

Alltid sådana här kommentarer, alla barn är lika viktiga, alltså varför är det viktigare att de skiljs åt för denna 5-årings skull än att de reder ut det hela och håller ihop för den nya bebisesns skull tex. Det verkar som att det oftast är viktigast att bonusbarnen mår bra för att det är "synd" om dem...alla barn ska väl må bra även de som tillkommit i en ny relation där det finns halvsyskon från tidigare förhållanden. Barn kan bete sig jätteilla och det är inte OK i längden någonstans tycker jag. Visst måste de få reagera på en skilsmässa, men det är inte OK att de slentrianmässigt tillåts bete sig illa mot en annan människa. En bonusförälder är inte mindre värd än någon annan, man tar ju inte vilka ord som helst från sina egna barn heller utan att säga ifrån.

Varför är det så tabu att tycka att situationen med bonusbarn är jobbig ibland? Varför får man inte säga det? Varför förutsätts det så ofta att styvföräldrarna är rötägg som för övrigt bör finna sig i det mesta för de visste ju vad de gav sig in på?
Varför få styvföräldern inte älska sina biologiska barn mest utan att det anses fult, vem ska älska dem mest då? Bara lite funderingar för jag tycker de flesta trådar i ämnet går åt samma håll...

Lycka till TS.