LESS! Nu spelar det ingen roll om det så skulle bli en apa! :-(

Hej TS!

Jag och min man har haft samma problem, försökte och försökte och efter 1 år säkte vi hjälp via sjukhuset på vår ort. Så efter ett antal provtagningar och hormonbehandligar så blev vi gravida och fick en dotter 2005, är även gravid nu med ett syskon som är beräknat till okt efter flertal behandligar med hormoner. Så det jag ville säga är att ge inte upp, ett fåtal personer i sverige är sterila men många behöver lite medisinsk hjälp för att få till en graviditet. Så mitt råd är att stå ut och ge inte upp även om det känns mycket jobbigt när tant röd knackar på dörren, en dag är det er tur att få ett pluss på stickan även om det känns hopplöst nu........

Styrkekramar till dig.....

Jag har haft samma problem med båda min graviditeter, första gången ville vi inte berätta att vi höll på och försökte förutom för vissa väldigt nära kompisar. Men gång nr 2 så pratade jag öppet om att vi försökte men att det inte var så lätt för oss som för vissa andra. Jag kan säga att det känndes mycket lättare att kunna prata om det istället för att gå omkring och bära på en helighet som igentligen är jätte naturlig så mitt råd till alla er som är i bebisverkastaden, prata om det med andra kanske inte sina arbetsgivare osv men några vänner ät alltid skönt att kunna prata med. Risken är annars att du och din partner sliter på ert förhållande och att det blir ännu jobbigare.......

Kram till er alla som försöker......