LESS! Nu spelar det ingen roll om det så skulle bli en apa! :-(

ts: oj vad jag känner igen mig i det du skriver
När vi berättade att vi skulle gifta oss var första reaktionen oftast "men oj, är du gravid" och så har det fortsatt..."nu borde ni ju få barn snart, nu har ni ju varit gifta så länge" osv. så har det låtit i två år nu, eller tja, tre om man räknar med tiden innan bröllopet.
Och som du säger, man vill ju gärna inte att alla ska veta att man försöker, och försöker och försöker. Alla andra plussar, en massa "oj, vi råkade vist bli gravida" eller "oj vad det tog lång tid för oss, 3 månader" Vi har försökt i 14 månader nu och det är 4:e pergokuren (som jag mår skit av) men inget verkar hjälpa. Sex är mer som ett tvång nu, fast man inte alls vill det, men hela tiden finns tanken där...tänk om!
Ett år är länge tycker jag, och det är klart att man får känna så!
Visst, 5 år är längre och jag beundrar alla som fått vänta längre än mig på att bli gravida och fortfarande fungerar som vanliga människor...jag fattar inte hur de gör! Men varje månad är så lång när man väntar och längtar

ja, det är förvånande! Speciellt när man pratar med folk (som blivit på smällen bara sådär) som pratar om att de förstår hur jobbigt det kan vara att inte få barn för att i nästa andetag fråga om man inte ska börja snart...man blir ju inte yngre
Får ochså frågan på jobbet titt som tätt, blir tokig! Visst är fem månader "under snittet" men jag föstår att du tycker att det är jätte jobbigt. Varje månad är hemsk. Och alltid när man säger nått om det (vilket oftast blir här på fl då) så får man höra att det inte är så länge....det får jag höra med, med mina 14 månader