Min pappa gick bort igår. Varför kan jag inte få gråta ut?

Beklagar verkligen sorgen!

Min pappa dog för snart 2 år sen, även han i cancer. Jag minns att jag grät mkt första dagen. Men jag kände mig även lättad. Han såg så lugn och fridfull ut. Han somnade in med ett leende på läpparna.
Det tog ca 1½ år från diagnosen tills dess att han dog. Då hade han fått utstå en hel del behandling, amputering, vätskeansamlingar i lungorna och en hel del sjukhusvistelse.
Låter kanske grymt att säga att jag var lättad. Men det var väldigt jobbigt psykiskt att "gå och vänta" på detdär samtalen som man visste någongång skulle komma!