Inlägg från: Anonym |Visa alla inlägg
  • Anonym

    Min pappa gick bort igår. Varför kan jag inte få gråta ut?

    Min älskade fina pappa gick bort igår.
    Vi fanns vid hans sida, mamma jag o min bror, när han tog sista andetaget.
    Han blev bara 60 år.
    Vi fick cancerbeskedet för mindre än 4 veckor sedan så allt gick så himla fort!! Aldrig trodde man väl att det skulle gå så fort och att det inte skulle gå att bota honom!
    Det är så chockande alltsammans!
    Hur mkt jag än tänker på det så kan jag inte få in att det är sant! Pappa finns inte mer!! jag försöker gråta men det kommer inte mkt. jag e bara tom!

    Nu sitter jag här och är alldeles tom, jag vet inte varför jag inte kan gråta ut??? det kommer lite tårar då och då men jag kan inte gråta.
    Vad är det för fel på mig??
    Jag vill ju gråta o sörja min pappa.

    Vi alla har varit hos honom i stort sätt hela tiden sen han för första ggn kom in till sjukhuset i början av juli, sen sov vi hos honom sista veckan i livet.

    Han har varit världens bästa pappa o make!! kunde inte fått bättre och vi har alltid haft en nära o kärleksfull relation

    MEN varför kan jag inte gråta?
    Jag börjar bli rädd för mig själv!

    Igår när han somnade in så kom det tårar i omgångar, jag var inne hos honom många ggr efter att dem gjort i ordning honom, tog på honom, pussade honom, kramade, kände på honom, bad för honom, sjöng för honom, gick ut och in flera flera ggr, jag grät lite då och då men sen är det som allt blockeras.
    Varför!?

  • Svar på tråden Min pappa gick bort igår. Varför kan jag inte få gråta ut?
  • Anonym

    ja föratt han har somnat in och inte känner smärtan i kroppen av sjukdomen längre.

    Jag beklagar sorgen.

  • Anonym

    Låter skönt att höra, det verkar som det inte är nåt "fel" på mig då!

    Jag kan helt enkelt inte förstå att han är borta, jag pratar om det med vänner men jag är bara tom i mitt tal om honom, jag fattar inte!

  • Anonym

    Beklagar att du inte fått behålla din far.
    När min mamma gick bort för mer än 10 år sedan, så tog det ungefär 3 månader innan jag "fattade" att hon verkligen var borta för alltid. Att vi inte skulle kunna prata, skratta, resa och kramas mer som vi alltid gjort. I flera veckor kunde jag knappt sova på nätterna för jag grät så mycket. Men det kändes så ensamt och instängt så jag var ute och gick i staden jag bodde i på nätterna. Gick till kyrkogården, förbi hennes jobb osv.. Sen gick den soregeperioden över för att ta ny fart några år senare. Då gick jag faktiskt till en psykolog och fick prata ut ordentligt och efter det har det känts bättre. Vad jag förösker säga är att många människor såg mig som extremt känslokall, men jag var ju uppenbarligen i chock i början (fast det är man ju inte medveten om ) och min reaktion senare var det inte många som såg heller då jag var ute och grät på nätterna.. Ta tid på dig, bara för att du inte gråter nu betyder inte att du sörjer eller att du inte kommer gråta senare.
    Ta hand om dig!

  • Anonym

    Tack för många kloka och fina svar!!

  • Anonym

    Jag förlorade min pappa när jag var åtta år, det är 15 år sen.
    Jag grät då, jag gråter nu också... Men det har mer och mer kommit ikapp mig, nu gråter jag bra många ggr.... Tror också att det beror på att min bror har det väldigt kämpigt med att pappa inte finns längre...och jag lider så fruktansvärt av att se hur han mår....
    Nu är man även medveten om att han inte kommer tillbaka...jag kommer aldrig att få se honom under hela mitt liv...tårarna rinner bara jag skriver det här....
    Så jag lovar...det kommer att släppa för dig också..

  • Anonym

    Skrev ovanstående inlägg, nr:19

    Vet inte vad du tycker om för någon musik...men en helt underbar låt som jag verkligen kan rekommendera är Kent´s låt M.
    Texten är såå fin, och ledsam....den har jag gråtit mig igenom många gånger...

    Glömde skriva att min pappa fick en hjärtinfarkt. (Med tanke på att det handlade om cancer)
    Han föll ihop på morgonen, på f.m. var det över.....

Svar på tråden Min pappa gick bort igår. Varför kan jag inte få gråta ut?