Forum Inaktiva: Socialsekreteraren - Fråga experten
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Angående pappans umgänge

    Tor 20 aug 2009 21:05 Läst 1320 gånger Totalt 1 svar
    Tor 20 aug 2009 21:05

    Hej!

    För lite mer än ett år sen så separerade jag från min sons pappa. Idag är min son två år och han är hos sin pappa varannan helg. Vi bor å¨ca 15 minuters gångavstånd från varandra.

    Problemet är att min son på senare tid blivit så himla jobbig, rent ut sagt.
    Jag kan inte lämna honom en endaste minut!
    Det har gått så långt att jag och min nya pojkvän fått ta bort alla handtag på de nedre lådorna i köket, skruvat bort handtaget på frysen, vi får låsa toalettdörren utifrån för annars spolar han ner saker, och det värsta av allt är att han gör saker som han VET är farliga, bara för att reta oss. Jag tror att han gör allt detta för att han saknar sin pappa, varje gång han blir ledsen ropar han på sin pappa och det är väl mest därför.

    Jag undrar nu, vad ska jag göra för att få pappan att ta mer ansvar? Han är väldigt svår, man får nästan aldrig nån respons och han är väldigt egocentrisk och sätter sig själv först, jämt.
    Finns det något jag kan göra över huvud taget?

    Hoppas verkligen på svar, jag behöver hjälp, FORT! Mår så dåligt av att inte ha en fungerande familjesituation.

  • Social­sekret­eraren
    Visa endast
    Sön 23 aug 2009 23:09 #1

    Hej,

    Jag ska försöka att svara på din fråga!
    Jag förstår att du har det tufft och känner oro över ditt barns beteende och vad det handlar om, samtidigt som vad jag kan utläsa pappan inte tar det ansvar som du önskar. När man är två år gammal har man inte tillräcklig förmåga att uttrycka besvikelse i ord, känslor är även svåra att förstå. Och man behöver stöd från de närmaste vuxna för att förstå sina känslor och i att kunna visa sina känslor. Du uppfattar att din son gör saker för att retas vilket är frusterarande och tufft att hantera, jag förstår att risken är att det blir en negativ sprial. Vad jag förstår av ditt mail vill du jobba för att förändra detta.
    Barn är ofta bra på att hitta sätt att få uppmärksamhet från oss föräldrar, kan du och din pojkvän ge honom mer tid och uppmärksamhet då han inte gör de saker som oroar er? Du skriver att din son saknar sin pappa och att du tänker att hans agerande beror på detta. Vet du hur din son har det tillsammans med sin pappa, hur reagerar han när han vistas hos honom? Du skriver att pappan främst tänker på sig själv, gäller detta även i relation till er son? Jag tänker att du och pappan måste hitta sätt att prata om ert gemensamma barn. Samtidigt tänker jag över hur ser det ut i din sons liv i övrigt; har han nyligen börjat förskolan och hur är det där, du skriver att du lever i en ny relation, hur har detta förändrat din sons liv?
    En del barn behöver mycket stöd i att kunna vara välmående i att bo/vistas hos respektive förälder och speciellt då föräldrarna inte förmår att samarbeta. Stödet måste komma från barnets närmsta, ofta mamma och pappa. Tänker du att detta är något du vill ha hjälp med så föreslår jag att du kontaktar barn-och ungdomspsykiatrin, BuP.

    Jag tänker att det är angeläget att du och pappan hittar sätt att prata om er son, finns det kanske personer i släkten eller gemensam kamrat som kan hjälpa till? Annars kan man vända sig till familjerådgivningen i kommunen där man som förälder kan ha gemensamma samtal, kommunens familjerådgivning har en lägre kostnad, jag tror att det brukar vara omkring 200:-./samtal. Dock kräver detta att ni båda vill gå på dessa samtal.

    Med vänlig hälsning.

    Camilla Johansson

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll