behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Oj, oj -- jag känner igen mig men bara delvis. Vår 4-åring har sina utbrott, slåss och vägrar hon också, men jag har inte abdikerat.

Jag bär in henne på hennes rum efter att ha varnat henne ett par gånger, när hon är helt oresonlig, men det är ingen time out eller liknande utan hon går ut direkt -- tillsammans med mig -- tillbaka (det ser nog lite komiskt ut), snyftande, sätter sig vid bordet eller var vi nu är och accepterar faktiskt att hädanefter bete sig annorlunda. Om inte, bär jag in henne igen. Jag stänger alltså dörren om henne, efter att ha sagt "nu kommer du ut igen när du är som vanligt" eller nåt liknande, men hon öppnar direkt och går ut, som om hon bestämt sig för att agerar annorlunda och bättre. Sen muttras det att jag är hemsk och elak osv., tills hon säger "jag vill sitta i ditt knä!". Och då vänder det  ...

Jag tycker man som vuxen måste stå på sig. Bestäm hur man vill ha det och genomför det som ska genomföras, oavsett. Det handlar mycket om viljestyrka, tycker jag. Om man tar spjärn kan man nog ändå trotsa trotset ... eller?