behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Alltså. Det är ju väldigt konstigt att inte fler fyraåringar adopteras bort. Eller att det inte finns en psykisk diagnos som heter "utmattning till följd av fyraåring i hushållet".

De är hemska, helt enkelt. Min fyraåring fyller fem i juni och har varit såhär i ett år. Vissa perioder är bättre, vissa är sämre men ändå - ett år!

Nu sitter vi och tittar på Emil i Lönneberga och jag bara önskar att jag också kunde jaga in mitt barn i snickerboa och låsa in honom där. (Jag skämtar alltså)

Sant! Tänkte inte på det.

Du är så himla rolig! Helt jävla ute och cyklar, men kul är det att läsa.

Klart att det finns perioder då barn beter sig extra illa på pin kiv, för att de har svårt att hantera sig själva, för att de behöver först världen etc etc. Traditionellt sett kallas dessa perioder för trotsperioder, och detta ord används även idag även om vi har gått ifrån den traditionella synen på barn som trotsar de givna auktoriteterna. Vidare så kan dessa perioder inträffa under lite olika tillfällen i barnens liv, men rent generellt är fyraårsåldern en period som får många föräldrar att slita sitt hår och må dåligt över att deras barn har förvandlats från en dag till en annan.

Att från en dag till en annan bli ett helt, komplett, annat barn handlar inte om hur föräldrarna interagerar med sina barn - det handlar om en ny period i barnets liv. Denna period kan sedan förbättras eller försämras utifrån hur föräldrarna bemöter sina barn, men att låtsas om att dessa trotsperioder inte finns är rätt så förmätet och rent ut sagt okunnigt.

Man kan ha läst varenda bok av Juul och Gustafsson och ändå inse att det finns vissa perioder i ett barns liv som är extra svåra för både föräldrar och barn.

Alla barn är ju olika. Fyraårstrots är - utifrån vad jag förstår - inte en av de "klassiska" trotsåldrarna, men de som drabbas vittnar om ett helvete värre än nästan någon annan ålder.  Finns mer att läsa i "Trotsboken" tror jag det är.

Men alltså, de "tips" som ni ger här (fråga inte "ska vi", ge alternativ, försök bemöta barnets vilja etc etc) det är ju rent grundläggande som ingen väl kan ha missat? Det är ju det jag menar, man kan ha läst varenda bok som finns och vara extremt påläst och "korrekt" förälder - men vissa perioder är ändå förjävliga och det är inget att göra åt det.

Eller förklara vad vi t.ex. gjorde för fel när vi på vår sons födelsedag kom in med den tårta han ville ha, presenter och sång i hans sovrum - och han blir hysteriskt arg, slåss omkring sig, svär och förstör saker. Han ville nämligen inte fylla år den dagen.

Jag har aldrig någonsin påstått att barnen gör det för att jävlas eller för att ställa till det på pin kiv. Det jag har sagt är att det finns vissa perioder som är förskräckliga, för både barn och föräldrar. Jag är verkligen inte en sån som tror att barn gör saker för att vara elaka, jag älskar Jesper Juul och jag tycker att det är viktigt att förstå att trotsåldern är värst för barnet.

MEN - jag tycker att det är otroligt larvigt att låtsas som om det inte finns trotsåldrar. Min definition av trotsålder skrev jag ovan.

Men det håller jag definitivt med om. Eller föräldrar som använder ord som "uppkäftig"! *ryser*

Jag är medveten om att han är sin fulla rätt att bete sig såhär, och att det är helt naturligt. Men det gör inte att jag inte tycker att det är jobbigt.