behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Kan bara hålla med om det mesta som skrivs. Har en kille som fyller fyra i september som varit mer eller mindre i trotsåldern i 2 år nu, och lillebror som snart fyller 2 år har också nyligt kommit in i sin första trotsperiod.

Konstigt nog har jag mer tålamod och överseende med den lillas trots för nu tycker man det ändå är lättare saker att hantera som tex vill ej klä sig, kan själv, inte borsta tänder, bråk om leksaker, matkaos etc. Stora är svårare; Mer gnäll och mer provoserande´och argumenterande. Tjafs och bråk om allt..

Det enda som dock jag anser förbättrar situationen är att jag håller mig lugn. Och det är en svår utmaning! Varje dag känns det som om det ska koka över och det har det gjort flera gånger och då slutar det bara med att man beter sig som 3 år själv och man har dåligt samvete för självklart ska man ju veta bättre och att det inte förbättrar situationen ett dugg om man brusar upp själv.

Efter en ensam-helg borta från barnen bestämde vi oss för att det enda vi skulle göra var att hålla oss lugna. Välja vilka fajter som är viktiga som att inte slåss, borsta tänder.. Många andra saker har vi försökt avdramatisera och inte bry oss så mycket om det inte sker på det sätt "vi tycker". är barnen nöjda och snäll med varandra värderas det högst. Jag försöker nu att tjata mindre och agera mer. Göra det som ska göras oavsett om de protesterar eller inte och hålla mig lugn.. Bråken och gnället och utbrotten går fortare över och blir oftast inte lika stora. Och jag som mamma mår bättre. Tror att om jag kan hålla mig till planen kommer barnen också att lättare komma igenom sina trotsperioder.

Tips och råd behövs! 

Ja verkligen.. Har aldrig sett de som monster utan insett för länge sen att det är en del av deras utveckling att testa gränser etc.. Men för oss har en del av detta gått till överdrivt och då måste man såklart säga nej. Det är väl det det handlar om hur man bäst sätter de gränser som ibland måste sättas och hur man bäst hjälper barnen genom dessa utvecklingsfaser. Tror att de flesta vill hjälpa sina barn genom detta och helst ha förståndet kvar efteråt ;)

Vittra skrev:
"Så för att svara på din avslutande fråga, vad gör man? Man ser till att förändra sig själv och sitt eget beteende i första hand, och inte gå år ut och år in med att tro att allt ligger hos barnet!"

Det är ju precis det den här tråden går ut på och som jag även svarat: Att man måste försöka ta kontroll över hur man själv handlar. Därav "andas och ta det lugnt". Men jag vet i allafall och har full förståelse för att man gör fel ibland och tappar tålamodet. Det tror jag de flesta föräldrar gör. Man orkar inte alltid vara super pedagogisk i allt man gör. Men självklart handlar det om hur man själv bemöter de problem/konflikter man har.

Tror inte någon blir hjälpt av dina negativa åsikter i denna tråd. Kom istället med konkreta råd på hur Du gör i olika situationer. De som söker stöd och råd här vill ju ha hjälp inte pekpinnar.