behöver hjälp nu ang 4-års trots...orkar inte mer..

Du är så himla rolig! Helt jävla ute och cyklar, men kul är det att läsa.

Klart att det finns perioder då barn beter sig extra illa på pin kiv, för att de har svårt att hantera sig själva, för att de behöver först världen etc etc. Traditionellt sett kallas dessa perioder för trotsperioder, och detta ord används även idag även om vi har gått ifrån den traditionella synen på barn som trotsar de givna auktoriteterna. Vidare så kan dessa perioder inträffa under lite olika tillfällen i barnens liv, men rent generellt är fyraårsåldern en period som får många föräldrar att slita sitt hår och må dåligt över att deras barn har förvandlats från en dag till en annan.

Att från en dag till en annan bli ett helt, komplett, annat barn handlar inte om hur föräldrarna interagerar med sina barn - det handlar om en ny period i barnets liv. Denna period kan sedan förbättras eller försämras utifrån hur föräldrarna bemöter sina barn, men att låtsas om att dessa trotsperioder inte finns är rätt så förmätet och rent ut sagt okunnigt.

Man kan ha läst varenda bok av Juul och Gustafsson och ändå inse att det finns vissa perioder i ett barns liv som är extra svåra för både föräldrar och barn.

Sånt är så frustrerande, morgonen är ju en av de stressiga tiderna med om man ska iväg. För inte ska man behöva stiga upp 2tim innan bara för att de sätter sig på tvären.
Funkar det inte att han väljer kläder själv och att ni lägger fram på kvällen innan...
Tävla mot varandra, se vem som tar på sig fortast. Det har vi gjort sonen mot lillebror, fast det gick sådär. Vann lillebror skulle allt göras om eller så fick han en smäll av storebror.

Äh. MÅSTE ungen ha kläder på sig? Det brukar räcka med att komma till dagis i pyjamas en gång för att sluta krångla med påklädning. :)

Haha - varför inte? Risken är ungen är så eljest att hen GILLAR att slippa kläder. Syrrans envisa minsting hade gladeligen sprungit omkring i bostadsområdet i trosor och gummistövlar...

Jag har bara en fråga,
Jag har en kille som e 4,5år och som gärna spottas, retas, inte lyssnas osv. precis som alla andra verkar ha det.
Det jag nu undrar över är:
HUR gör ni mammor och pappor för att behålla ert lugn? Jag försöker och försöker att vara lugn och konsekvent mot både han och hans lillasyster som är 2,5år men ibland vill jag verkligen bara... kasta ut han! jag har vid flera tillfällen grabbat tag en en bok eller dylikt o slagit den i en vägg eller ett bord, Jag blir sååå arg när han kör hela sitt register att jag håller på att gå under!  Jag förstår att detta är en fas vi ska ta oss igenom men jag pallar inte, Jag HAR inte tålamodet! Hjälp mig snälla nån som har nått konkret man ska göra/tänka på????
Är det okej att gåiväg och slå huvudet i väggen?? jag tänker ju att det e ju bättre att jag drämmer en bok i bordet än att jag lappar till honom. Har haft sååå många gråtande kvällar. Men vi, efter våra utbrott kramas alltid och ser till att vi har en liten gosig stund!
Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han är en underbar kille men han vet hur han ska trigga mig!