Min pojkvän klarar inte av att jag har barn.

Men du, det är ju inte bara det där med barnen som är problemet. Hela han verkar omogen. Att gå runt och inte kalla dig hans tjej i längden för att du har barn. Att inte kunna bestämma sig under ett år.

Självklart kan du fortsätta ha honom som pojkvän ett tag till men att träffa barnen skall inte vara på villkoret "får se om HAN tycker de är ok". Jag tycker det låter som om allt är på hans villkor. Som jag skrev tidigare, du förtjänar något bättre!

Kanske är det så att han skulle förändra sig om han verkligen förstår var du står. Att barnen är ditt prio 1. Det gör han nog bäst i så fall efter att DU tar tillbaka makten och gör slut. Är han något att ha så tar han sig en rejäl tänkare och kommer tillbaka med en betydligt trevligare inställning. Du skulle nog göra honom en tjänst också för han behöver nog också en knuff att fundera på vad han egentligen vill. Vill han inte bo ihop med någon som har barn tidigare så skulle han ju behöva gå vidare nu kan man tycka...

Detta är hemskt lätt för mig att skriva. Förstår att man kanske känner, som ensamstående mamma, att man får vara glad för det man får.

Fast jag undrar om man oavsett inställning till barn kan veta om man vill leva med en kvinna och hennes barn inan man ens har träffat barnen? Måste man inte träffa barnen först och se hur det är?

men hur gör folk då?
alla ni som var ensamma mammor, när fick er partner träffa ert/era barn första gången? Och var han redan innan första mötet tvungen att veta om ni skulle leva tillsammans eller inte?
Mina barn är båda under 4 år.

Jag hade gjort slut.

Jag förstår honom och hade aldrig blivit ihop med nån med barn (igen, jag har gjort det)

Jag KAN inte leva med nån med barn när jag inte har egna.

Nu när jag har eget barn är det en helt annan sak.

TS, det känns som att den här mannen inte är redo att ha ett fast förhållande. Han håller på och velar fram och tillbaka om han vill vara tillsammans med dig eller inte, bara det visar att han inte är kär i dig på riktigt utan mer är med dig för att du råkar finnas där.

Nu är det barnen han skyller sina tvivel på. Hade du inte haft barn så hade han skyllt på att du bodde för långt bort, att du jobbade för mycket, att du hade för lite pengar, att du hade konstiga kompisar, att du jobbade konstiga tider, att han inte trivdes i din lägenhet, osv.

Han använder bara barnen som en bortförklaring för att slippa binda sig till ert förhållande.

Hej TS.
Ge honom en chans att träffa barnen. Men hoppas inte på för mycket.
Jag var i samma sits själv för 2.5 år sedan. Träffade en kille med två barn. Jag var skeptisk från början men kunde inte låta bli att fortsätta killen.

Ena dagen kändes det helt okej att han hade barn och andra dagar helt jävla skitpiss.

Jag har velat och jag har grubblat och jag har verkligen kämpat för att försöka få det att funka. Jag vill ju leva med min älskade drömprins!!
Men nu står vi tyvärr där att jag är på väg att brejka från honom p.g.a hans barn.
Inte kul att komma till den punkten efter flera år

Anonym (-) skrev 2009-08-21 22:00:59 följande:

Pitten och potten eller? Vad händer om han inte vill fortsätta när han träffat dina barn? Jag skulle personligen försöka gå vidare utan honom. Barnen är och kommer alltid vara en del av ditt liv. Hitta någon som fattar det.

Jag tycker att det är dags för din pojkvän, om jag får kalla honom så, att inse att livet oftast inte alls blir vad vi förväntat oss och "planerat".

Livet är just inget vi kan planera, oväntade saker händer ständigt runt omkring oss utan att vi kunnat förutspå och hunnit stoppat dem.

Som att bli nerkärad i en underbar kvinna -som har barn sedan tidigare

Jag brukar själv kalla det "ödet", andra har andra namn för det.