Min pojkvän klarar inte av att jag har barn.

Jag skulle mer kalla det för mitt livs största misstag.....
Synd att jag kom på det efter flera år. Synd framför allt för barnen som blev utsatta...
Det är inget man ska ta lätt på. Som mannen i fråga. Många tycker att han inte är något att ha för att han velar fram och tillbaka. Men hallå. Det är stora och svåra beslut han har framför sig....

Med så små barn som du har TS så tycker jag du ska skynda långsamt.
Tänk bara hur lång tid det tar att få barnen inskolade på dagis.
Tycker du skulle mer ligga lågt och inte forcera detta, han kommer när han känner sig mogen med den frågan.
Du kan ju också berätta lite om killen till barnen när han inte är med, framför allt 4 åringen. Lite mer "vet du att xxx har flygit flygplan till ett ställe där det finns riktiga lejon" eller "nästa gång xxx kommer kanske du kan fråga om han är bra på att spela fotboll, han kanske vill spela med dig?" och liknande.
Sedan så tycker jag du ska göra aktiviteter där barnen trivs då ni ses med barnen, så de är glada och nöjda. Kanske åka och bada (då blir det också trötta och somnar gott och tidigt). Eller cykla iväg på en pick nic i närmasta skogsdunge (barn älskar att ha pic nic, det spelar ingen roll om det är minusgrader eller inte).
Ge dem heller inga söt saker, de blir mer speedade av det och måste springa av sig allt sött.
Enda gången våra barn får något sött förutom lördag är när vi ska åka hem i bilen och barnen inte ska somna...men det är kanske en gång varannan månad.

Barnen får man på köpet. Gillar han inte/kommer han inte överens med dina är det ju ganska kört från början. Man kan ju inte välja bort sina barn för en kille. Det tycker i alla fall inte jag.

Vad glad jag är att min pojkvän med en son sedan tidigare har gjort väldigt klart för mig att jag är precis lika viktig i hans liv som hans son. Bara på olika sätt.

Oj, spännande resonemang...
Dock kan jag aldrig nånsin hålla med om det själv... Mina barn(numera är de tonåringar) är det ABSOLUT viktigaste i mitt liv och ingenting kan komma före eller på samma plats som dem. Har efter skilsmässan träffat en underbar man (som inte har barn) och det funkar toppen mellan honom och mina barn och vi har ett fantastiskt bra förhållande. Jag älskar honom och självklart är han en oerhört viktig person i mitt liv.
Om jag någonsin hamnar i en situation där jag av någon anledning måste välja...mellan barnen och min partner, då är svaret givet...

Jobbigt att leva i föreställningen att man ska behöva välja någon gång - speciellt eftersom ni verkar ha det så underbart! Tycker bara det är så trist att man som partner till en som har barn sedan tidigare får itutat i sig att man alltid kommer i andra hand. Min pojkvän och jag har ett fantastiskt förhållande vi med och jag är tveksam till ifall vi skulle ha det ifall han gav mig känslan av att jag kom i andra hand. Att älska en vuxen är något helt annat än att älska ett barn (förhoppningsvis)

Anonym (pia) skrev 2009-08-25 08:53:16 följande:

Försök hitta en kille som accepterar att du har barn, det är det allra bästa. Om han har hållit på såhär redan från start finns det inte mycket som talar för att det ska funka. Vill han inte att det ska funka så är det ju dödsdömt. Jag vet av egen erfarenhet hur det är att leva med någon som inte accepterar ens barn - tro mig du vill INTE DIT!!! Jag spenderade väldigt mycket tid att försöka få honom att acceptera att jag var mamma och att han skulle acceptera mina barn. Resultatet var att jag egentligen åsidosatte både mig själv och barnen för att han skulle vara nöjd och tycka om oss.

Jag har som sagt själv barn men vill helst inte träffa en kille som har egna barn. Jag skulle tycka det var jobbigt eftersom jag själv har 3 barn redan (blir många ungar hehe) och det blir en biomamma med i bilden osv.
MEN, och det är ett stort men. Om jag träffade en kille med barn och blev hejdlöst förälskad i honom så skulle jag göra mitt allra bästa för att det skulle funka. Älskar man någon och den älskar en tillbaka så ser man till att få det att fungera.

Livet är alldeles för kort för att slänga bort kärlek för att det råkar finnas barn med i bilden. Barnen är ju i så fall en del av killens/tjejens liv och det får man acceptera. Jag träffar mycket hellre en bra kille med barn än en mindre bra utan barn. Man ska ju leva hela livet ihop och barnen kommer växa upp och flytta hemifrån. Väldigt enkelt val enligt mig. Den här killen älskar dig uppenbarligen inte tillräckligt mycket så jag tycker du ska ta kontakt med din självkänsla igen och inse att du är värd en kille som behandlar dig bättre än såhär. Någon som ger dig trygghet istället för dubbla budskap.

Håller med fullt ut. Skulle jag bli tvungen att välja mellan barnen och min man så måste jag säga barnen. De är mitt allt, min största prestation här i livet och jag är så otroligt stolt över dem. Det finns knappt rum i mitt hjärta för all den kärlek jag känner för dem. Så härligt!

Det är inte frågan om att "komma i andra hand" som du säger. Jag går inte omkring och säger till min man att han är näst bäst eller att jag skulle välja bort honom om det skulle hända en olycka, men faktum kvarstår skulle jag tvingas välja att rädda min man från att drunkna eller mina barn - ja, då väljer jag mina barn. Och jag skulle bli förvånad om han inte gjorde samma val.

Måste bara få säga. Va underbart det var att läsa ditt inlägg!
"Att älska en vuxen är något helt annat än att älska ett barn ".
Så önskar jag att min kille också resonerade. Istället har han gjort det väldigt klart för mig att jag kommer i andra hand. Jag ska inte få för mig att jag ska komma in i deras familj och tro att jag är nåt.
Tragiskt, I know