Axel operation...

Jag opererade min axel för ett antal år sedan för att den gick ur led jämt och ständigt. Först var det tal om en tillhålsoperation, men sen blev det en öppen operation i alla fall eftersom den hann gå ur led så många gånger medan jag stod i operationskö att det blev lite bråttom.

Från det att jag kontaktade allmänläkare första gången tog det ca ett år innan jag fick operationen, men efter att ortopeden hade bestämt sig för en öppen operation tog det inte ens en månad innan jag var opererad.

Det finns ett par olika operationsmetoder, så fråga om de olika varianterna och vilken de tänker använda. För mig kom vi överens om operation enligt Bankart, men sen gjorde de operationen enligt Bristow i alla fall, utan att tala om det för mig. När jag fick reda på det (på återbesöket två veckor efter operationen!) blev jag skitförbannad. Lite OT, men poängen är: se till att ställa frågor, och ta reda på exakt vad det är de har gjort innan ni åker hem från sjukhuset, för det påverkar hur mycket man får belasta eller röra musklerna direkt efteråt.

Själva operationen tog runt fyra timmar och sen låg jag kvar på sjukhuset en dag extra innan jag fick åka hem. Väl hemma hade jag högerarmen i tajt förband i åtta veckor innan jag fick börja med sjukgymnastik. Eftersom det var min högerarm var det en ganska jobbig period, man behöver mycket hjälp och stöd, men därefter har allt gått bra.

Sjukgymnastiken efteråt är jätteviktig för att få tillbaka rörligheten och styrkan i armen. Men man måste ha tålamod, för det kan ta lång tid.
Tre år efter operationen började jag på en teaterhögskola med mycket fysisk träning, och då var armen/axeln fortfarande inte helt återställd vad gäller rörlighet med tack vare all daglig träning gjorde jag enorma framsteg och rörligheten ökade.

En sak som också kan vara bra för att öka rörligheten är massage. Det här är inget de berättar på sjukhuset, utan deras inställning är lite att man får helt enkelt leva med minskad rörlighet framöver, men varje gång jag har varit på massage har rörligheten i axeln ökat mer än jag trodde var möjligt ett bra tag innan jag har stelnat till igen.
Massage hjälper främst vad gäller att kunna sträcka armarna lika långt upp över huvudet, eller att få ner axeln i underlaget om man ligger ner. Utåtrotationen får man jobba på med sjukgymnastik och stretchövningar.

Hoppas att det hjälper. Undrar du över något annat får du gärna inboxa mig. Lycka till!

Bankart är en metod där man stramar upp ledbanden, som är uttöjda efter alla luxationer. Den verkar vara klart vanligast i Sverige och har ofta gott resultat.

Bristow är en metod där man sågar av muskelfästet uppe vid axeln för den muskeln som ansvarar för armens utåtrotation (när man sätter armbågen i sidan och för underarmen ut åt sidan), och sen skruvar fast det igen lite längre in under armen, så att man på så sätt begränsar utåtrotationen. Den är också ganska vanlig och har goda resultat.

Jag hade valt Bankart och var oerhört missnöjd med att de hade gjort något helt annat på mig medan jag var sövd (borde ha anmält dem, men gjorde inte det), men oavsett vilket så hjälpte det och axeln har inte gått ur led sedan dess, så jag fick ju önskat resultat.

Vad gäller dusch och sånt minns jag inte exakt hur jag gjorde. Jag vet att jag bytte förband några gånger och däremellan packade in armen i plast och fick hjälp med att duscha och tvätta håret och sånt. Ni kommer säkert att få instruktioner från sjukhuset om allt sånt, annars får ni fråga. Jag häftades ihop med 14 agraffer så det var viktigt att det inte blev infekterat. Fråga om de tänker använda sig av agraffer eller stygn. Stygn är förmodligen att föredra, enligt vad jag har förstått brukar man få mindre ärr då. Eftersom jag har ganska stor och tung byst blev mitt ärr väldigt utdraget och fult, och jag erbjöds rekonstruktiv plastikkirurgi efteråt, men efter att ha stått i kö till Karolinska i över åtta år har jag insett att det aldrig kommer att inträffa, och nu har det bleknat så mycket att jag inte bryr mig om det längre. Men om din dotter har stor byst kan det vara en bra idé att investera i en riktigt bra bh. Jag köpte ett par stycken som knäpptes där fram (det blir väldigt bökigt att få på sig en själv om den har knäppning bak på ryggen...), och till och med sov med bh på.

Min axel hade bara gått ur led två-tre gånger när det var aktuellt med titthål, men sen gick den ur led åtta gånger till på mindre än ett år, så då var det inte längre ett alternativ, det hade inte varit tillräckligt effektivt.

Visst har man väldigt ont efteråt, det är ett stort ingrepp som tar tid att läka, men man får naturligtvis smärtstillande. Jag minns att jag gick runt som i en dimma av tabletterna i två veckor efteråt och bara ville sova innan jag kunde börja trappa ner på dem, men då blev jag genast piggare. Om din dotter fortfarande går i skolan kan det vara bra att räkna med att hon behöver ett par veckors vila, hon kommer inte att kunna fortsätta plugga direkt som om ingenting har hänt.

Sen är ju allt det här enbart mina erfarenheter, så ett gott råd är att skriva ner alla frågor som dyker upp och sen ställa dem till sjukvårdspersonalen också. Rutiner och sånt kan ju ha förändrats en del de senaste åren och det var ändå nästan nio år sen jag fick min operation. Så fråga, fråga, fråga, och ge dig inte förrän du känner dig tilfreds med att ha fått svar.

Din dotter kanske inte vågar vara lika envis, man är inte alltid så kaxig när man ligger på sjukhus och mår dåligt. Jag vet att jag kände mig oerhört kränkt av att ingen tog min upprördhet på allvar utan att jag avfärdades med att 'vi vet ändå bäst, så bråka inte nu, lilla gumman' (av läkarna som gjorde fel operation, då). Men uppmana henne att ställa frågor så fort hon undrar över något, och vill inte hon göra det kan du erbjuda dig att göra det åt henne. Det är ett stort ingrepp och kan vara en omtumlande upplevelse, och även den psykiska upplevelsen förtjänar att tas på allvar, då kommer läkningen att gå så mycket smidigare.

Ja, eftersom hon bara är 16 år och den redan har gått ur led så många gånger är det nog aktuellt med en operation, eftersom risken är större ju yngre man är att det kommer att fortsätta framöver.

Agraffer är som häftklamrar, de häftar ihop såret istället för att sy. Det var inte obehagligt tyckte jag, men har som sagt förstått det som att ärret kan bli större med agraffer än med stygn. Fast agraffer kanske håller ihop såret bättre, det vet jag inte. Jag fick subkutana stygn under agrafferna och sen dem ytterst.

Angående operation så är alltid titthålsvarianten att föredra framför en öppen operation, om de tror att det kommer att ge gott resultat. Man återhämtar sig mycket snabbare, har inte samma infektionsrisk och det gör inte alls lika ont efteråt, så det kan absolut vara att föredra om läkarna rekommenderar er det. Ju mindre ingrepp, desto bättre.

Kommer du på fler saker att fråga om, så fråga på. Hoppas att allt kommer att gå bra för din dotter, så att hon kan röra sig som vanligt igen.