Jag pratar eller tänker på det jag vill säga till personen. Ibland har jag lämnat en teckning, en blomma, ljus eller någon prydnad. Det beror på varför jag gått dit. Allhelgona tänder jag självklart ljus men pryder med en vacker pumpa också!
Jag pratar också med mina nära som har gått bort via tankeöverföring. De pratar tillbaka med mig. Kanske för att man kände de så väl så man vet vad de hade svarat. Men ofta säger de till mig att de har det bra och att jag inte ska gråta utan leva livet fullt ut. Ivid graven så säger jag alltid hej hej och småpratar lite och hejdå när jag går. Men de finns närmast mig i tankens värld.
Min bästa vän gick bort för ca ett år sedan och jag småpratar alltid men henne när jag är vid hennes grav. Ibland högt, ibland i tankarna. Jag säger alltid hejdå och skickar en slängkyss mot stenen. Det är mitt sätt att hantera min sorg.
Jag har också undvikit graven mkt, det gör ont att vara där, se hennes namn på graven och dagen hon dog. Sorgen och saknaden blir så total och enorm då.