Min pojkvän dricker i smyg.

DIn man låter precis som min pappa - och han var alkoholist. Han var snäll, men alkoholist, och det bästa min mamma någonsin gjorde var att skilja sig så att jag slapp leva med en missbrukare. Jag kunde istället träffa honom när han var nykter - tack vare det hade vi en bra relation ända tills han dog.

Men din sambo gömmer sprit, dricker i smyg, dricker varje dag, kan inte låta bli trots att han har lovat, ljuger om att han har druckit, bortförklarar varför han druckit, klassiskt missbrukarbeteende.

Anklagar han dig för att vara paranoid också? För att du snokar, lägger dig i, att du har en skev syn på alkohol och så jobbig som du är så är det klart att han måste dricka? Alkoholister brukar vara oerhört duktiga på att vända på resonemangen tills man varken vet ut eller in.

Jag tycker att du ska börja planera för en skilsmässa, du måste ha en väg ut när det här förhållandet havererar, för om han inte slutar dricka så KOMMER det att haverera. Se till att du har en bra plan för dig och era barn, de ska inte växa upp med en alkoholist. Börja med att se över ekonomin, sätt undan pengar på ett eget konto eller lägg undan i ett kuvert hemma hos någon, som din man inte kan få tag på. Ställ dig i bostadskö. Prata öppet med någon nära vän (jag vet att du antagligen skäms för att han dricker, men döda den känslan - det är HAN som väljer att dricka, inte du) så du kan sluta ljuga. Ta kontakt med AA på orten, de har ofta anhöriggrupper, Al-Anon, där kan du få stöd och hjälp att se lite klarare på hans beteende.

Inga fler barn förrän han har varit nykter i ett halvår.