Makens sarkastiska skämt

Haha, det skulle kunna varit skrivit av mig själv. Min man är precis likadan. Han säger dessutom olämpliga saker vid olämpliga tillfällen.
Vet inte hur många gånger jag påpekat det, men nu orkar jag inte mer. Trivs han med sina attitydproblem så är det upp till han.

Han verkar sakna empati...

Jag har hörde en gång min sons lärare i 1:a klass lära några barn vad som är skoj eller inte. Det är egentligen ganska enkelt.
Om den man skojar med skrattar åt "skojet" så är det skoj!
Om den man skojar med inte skrattar, blir ledsen eller arg, så är det ret (eller mobbing)!

Han kallar dig tråkig och känslig?!
Du borde kalla honom elak och okänslig!

Jag är som din man, och har fått höra det av folk som blir sårade. Svårt att ändra sig, visst. Däremot blir jag superglad när jag träffar folk (speciellt dejter) som är likasinnade, så att man kan skämta på samma nivå utan att den andre tar illa upp. Tror inte jag skulle kunna leva med en man som blev sårad så fort jag skojade. Vet inte om jag skulle vilja träna bort det heller, det är en del av mig själv.

Anonym (....) skrev 2009-08-26 11:41:14 följande:

Skönt att höra att jag inte är ensam.
Lever ni fortfarande ihop?
Hur reagerar du när han säger kritiska saker om/till dig?

Självklart skall man vara som man är!
Jag förstår glädjen i att träffa likasinnade. Är dock väldigt nyfiken på hur du går vidare med dejterna. Hur kan du vara säker på att de verkligen är likasinnade och inte bara spelar med? Fortsätter ni med det så kallade skämtandet även när ni lever tillsammans?

I mitt förhållande upplever jag detta som ett hinder för att vi skall komma nära varandra. Jag tycker också om att skoja och skratta men det är skillnad att skoja om roliga saker och att kommentera allvarliga saker och skratta hånfullt åt dem/mig. Jag är inte överdrivet känslig i andra situationer men det sårar ohyggligt mycket mer att höra samma sak från honom än från någon annan. För övrigt känner jag ingen annan som plumpar ur sig sådana hånfulla kommentarer.

Mycket bra och tydlig förklaring!

Men om folk blir sårade, tycker du verkligen att det är skoj då? Eller du kanske vill såra människor, och det är därför du inte vill ändra dig?
Det låter ju lite som du också tycker, precis som TS man, att om man blir sårad så är man tråkig och utan humor...

Jag har en vän som skämtar på samma sätt. Lite drygt och elakt. Jag tycker däremot att det är kul, men det är för att jag VET att han inte gör det för att såra utan det är bara så han skämtar. Jag vet att han gillar mig och inte vill mig illa. Jag blir likadan mot honom när vi ses och vi kan ha riktiga små krig

Om det är en vän och ni "småkrigar" på detta sätt. Är det flirtande då eller?

För mig är det en himla skillnad om en VÄN gör det och om ens MAN gör det.

Oavsett om jag vet att det är hans sätt att skämta så stör det mig att han uttrycker att jag är tråkig och känslig.
Effekten blir ungefär som;
- Vad sur du är.
- Nej, jag är inte sur.
- Jo, men jag ser ju att du är sur.
- NEJ, JAG ÄR INTE SUR MEN JAG BLIR...

Jag och min man är väldigt råa mot varandra, fast det bara är på skämt. Jag kan kalla honom för i princip vad som helst utan att han tar illa upp. Och han gör det samma. Jag tror dock att om man ska skämta på det viset måste man göra det med en likasinnad, annars funkar det ju inte. Jag är ju inte lika rå mot arbetskamraterna av hänsyn till dem, för ingen skulle tycka det var kul.

Fattar inte din man att du inte uppskattar skämten? Det är ju inte roligt att dra skämt som inte uppskattas, då låter jag hellre bli.

Exempel på skämt hemma hos oss:

Min man: God morgon!
Jag: Å fan, vaknade du idag igen. Du som är så gammal! (Han är 13 år äldre än mig)
Min man: Jag älskar dig också!