Första barnet!

Åh tack! :) Jag tror jag har svårt att förvänta mig något alls för jag vet ju inte hur det känns. Känns inte riktigt som att jag är beredd eftersom jag inte vet hur ont det gör. Har aldrig upplevt extrem smärta (typ brutit ben, sjukdom etc) så jag vet inte hur bra jag kan hantera smärta. Har väl iofs varit rejält sjuk (ex magsjuka) och haft riktigt jobbig mensvärk som ung, men jag har aldrig råkat ut för sån där smärta så man tror man ska dö. Hoppas även jag kan klara det iaf. :)

Jag var också rädd för smärtan inför mitt första barns födelse. Jag föreställde mig det också så mkt värre än det var. Det sköna är ju att värkarna sitter i korta stunder och att man är helt smärtfri mellan dem. Man kan hämta andan. Enda gången jag tyckte smärtan var outhärdlig var just när huvudet trängde ut. Som tur var gick det ganska snabbt. Jag tog dessutom EDA efter att jag öppnats tillräckligt. Den tog bort all smärta under ett långt tag. Ångrar det ej.

Min moster hade det så också när hon skulle föda sitt andra barn. Hur står man ut om man inte får vila mellan värkarna och man ligger så många timmar med så ont? Var det själva öppnandet som gjorde så ont eller var det värkarna som höll i sig hela tiden? Huu... hoppas verkligen jag får vila mellan värkarna!

Vad hemskt att inte ha paus mellan värkarna. Då har jag haft tur med mina tre barn. Har alltid haft någon mins paus mellan dem.