flytta utomlands

Flyttade till USA med en knappt 4-åring och en 11-månaders för nästan 2 år sedan. Hade väl ungefär samma reaktioner från mina föräldrar, i synnerhet mamma. Men det är såklart mest deras egen oro om hur de själva skall klara sig utan sina barnbarn.... Jag fick höra hur ensamt det skulle bli, och svårt med språket, kompisar, svårt när man kom tillbaka osv... inte särskilt kul när man själv tvekar och vill göra det rätta.
MEN, nu har vi alltså bott här ett tag, språket tog fart efter ungefär 3 månader här utan problem. Hon fick börja preschool ganska snart, bara 3 dagar i veckan, men det gjorde underverk för hennes språk. Efter några jobbiga första månader började hon prata och kommunicera utan större problem, och idag är hon bättre på engelska i mångt och mycket än vad jag är.
Kompisar får de så lätt i den åldern. Om du försöker vara aktiv och komma ut, kanske någon föräldragrupp osv så blir det inga problem. Och Turkiet är ändå inte så långt borta så det går att hälsa på ganska lätt. Det är det tråkigaste här, att man har så långt hem, och så dyrt att flyga (bor på västkusten).
Jag trivs bra, har fått många vänner både själv och till barnen. Saknar såklart familjen och Sverige ibland, särskilt under storhelger och på sommaren när alla har semester och kan åka till landet osv.
Men det är en erfarenhet som berikar och ger mycket tillbaka! Du och dottern kommer vinna massor. Farligt är det absolut inte! Men du måste ha skinn på näsan och se till att du kommer ut och söker sociala kontakter själv. Det är annorlunda utomlands, och det kommer kännas jobbigt ibland. Man längtar hem. Men så efter ett tag så känns allt lättare och man inser att hemma finns alltid kvar. Och då kan man bara ta vara på den fantastiska erfarenhet och möjlighet det faktiskt är! Du tar inte ifrån din dotter något alls, bara ger henne nya erfarenheter.
Lycka till med ditt beslut!