Aga?

Jag håller med!
Det är viktigt att n gäst ska trivas, men lika viktigt att barnen ska trivas också. Speciellt i vårt eget hem.

Jag skräms av din barnsyn att alla barn ska pressas ner i samma snäva lilla "lydiga" väluppfostrade form för att räknas.
"Uppfostran" "lydnad" och "uppförande" enligt din defintion skulle jag inte ens vilja ta i med tång, och jag tycker synd om de barn som utsätt för en sådan systematisk förnedring. Även om den är subtil.

Enligt dig ska alltså levnadsglada barn med god självkänsla och som vågar ta för sig av livet skrämmas till tystnad, lydnad och föriktighet?

Eller begriplig.

Och hur blir barnen sviniga och elaka?
De föds sådana eller?

Märkligt att du å ena sidan säger att barn inte ska behöva mobbas och må dåligt, och i nästa andetag menar att barn som enligt dig bär sig illa åt saka skämmas, förödmjukas, förnedras, skrämmas, chockas, etc. Är det att må bra?
Det är alltså inte OK att mobba någon, men helt OK att kalla barn sviniga, fula, elaka osv och slå på dem?  Det, om något kallar jag dubbelmoral.

Att visa barn respekt är att lära dem respekt. Sann "lydnad" bygger på ömsesidig respekt för varandra och för den gemensamma miljön och de gmenesamma reglerna. Inte på rädsla, skam, förnedring. Du kanske tycker att det är en pyss i havet med ditt enorma engagemang i mobbing och söta barn, men faktum är att det kan vara förödande för barnets självkänsla. Och utan självkänsla kan det gå åt skogen på många sätt.
Tänker på sista versen i en tysk visa, ungefär:

 "Små barn
är så liten ryggrad
får man aldrig kröka,
brister då så lätt.
Raka, klara människor
vore ett så vackert mål.
Sådana utan ryggrad
finns det redan alltför många."

Men du har aldrig funderat på varför de börjar mobba?
Födda med en mobbargen eller?

Klart att det är synd om de som utsätts för trakasserier, våld, hot mm (och sen kan den som vill dra paralleller till den här tråden... ) Självklart är det "mest" synd om dem, om man nu ska mäta och jämföra. Men om man ska angripa fenomenet mobbing, som du nu brinner för, måste man förstå rötterna, förstå vilka faktorer som leder fram till att en individ eller grupp börjar trycka ner andra. Annars skrapar man bara på ytan. Förstår du? För det handlar om att förstå, inte "tycka synd om".
Jag är ansvarig för likabehandlingsfrågor på mitt arbete, och där ingår att stävja mobbning, kränkningar, etc. Och det handlar inte ytterst om kamratstödjare och att "straffa" mobbare. Det handlar om att förstå och stoppa innan det händer. Och har man en sådan barnsyn som du påvisar är man snarare en orsak till mobbning än en hjälp. Mobbning handlar yttest om maktspel, självkänsla och relationer. Inte om "elaka" barn.

Det beror på hur du definerar "snäll". Definerar du det på samam sätt som du definerar "lydig" och väluppfostrad" lurar du nog bara dig själv.

Och hur menar du egentligen? Att förr var mobbare trasiga själar från taskiga förhållanden, men nu är de bara elaka helt enkelt? Eller?

Du tror inte att det helt enkelt är så att olika faktorer leder till mobbning? Och att de katalyserars hos vissa personer av olika anledningar? Och att det är genom att förstå anledningarna, oavsett om det är t ex trasig hemmiljö, maktstrukturer i klassen, dålig självkänsla, bokstavsdiagnos eller varför inte för högra krav från omgivningen som får barn att ta ut sina känslor på andra? Förstår du inte att det är att göra det alldeles för enkelt för sig att bara kategorisera mobbare som "elaka", utan att ta sig in till de underliggande orsakerna och stävja där som man verkligen kan stoppa mobbning. Annars skrapar man bara på ytan...

Men om man inte arbetar med strategier för att stävja all mobbning skrapar man ju bara på ytan? Om man verkligen ska gå till botten med ett mobbningproblem måste man ju offra tid och resurser. Självklart direkta åtgärder för att hjälpa här och nu också, men defintivt avsätta resurser för att gå till botten med problemet. Ett typiskt exempel på hur man "skrapar på ytan" är när man hel enkelt bara flyttar på det mobbade barnet. Maktstrukturerna eller vilka problemen nu är som utlöste mobbningen finns ju då fortfarande kvar och hittar nya kanaler... Förstår du?

Man måste jobba grundligt och gå till botten med mobbning för att få varaktiga resultat! Sen struntar jag i hur många rektorer du känner, högutbildade eller ej, som ev skulle säga motsatsen (vilket jag iofs inte tycker din exempelrektor verkar göra - det är nog bara du som förvränger alt. missförstår).  För tycker man att mobbning är ett ytligt problem som enbart består av elaka barn - då har man problem.

Att mobbade har åsikten att mobbarna mår ännu sämre som snuttefilt kan säkert stämma i en del fall. Menofta ligger det en sanning i det också. Det är inte ofta en person som systematiskt ägnar sig åt att trycka ner andra och ställa till elände mår bra. Men sen kan man må dåligt på olika sätt, i olika grader och av olika anledningar, som inte går att jämföra. men att helt enkelt sätta en "elak" -stämpel på vissa utan att fundra vidare - det tror jag är att bita sig själv i ar-let ren utsagt. Man kommer ingen vart med det. Det löser ingenting och är direkt felaktigt. Ingen föds elak och illvillig bara sådär, det är något jag defintivt tror på och står för.

Sen vill jag gärna veta hur du vill applicera aga mot mobbning. Det skulle vara intressant.

...och där slog du just i den sista spiken till din egen kista...

Det är alltså helt OK att möta våld med våld, förnedring mede förnedring, för att våld och förnedring inte är OK??? Logik? 

Grattis, du har "försökt" stoppa en mobbare och förmodligen skapat ett monster. Du verkar inte "brinna för arbet mot mobbning", du verkar brinna av hat, och det är skrämmande, mycket skrämmande.

Mobbning är fruktansvärt, men legitimerar inte vuxnas svek mot barn. Och det är de olika faktorerna och strukturerna sedda i sitt sammanhang som måste angripas för att komma tillrätta med mobbning - inte enskilda individer. Förstår man inte det ska mn inte jobba med sådana här frågor. Då förvärrar man bara läget, det hjälper ingen!

Jag vet inte allt om mobbning, men jag vet tillräckligt mycket, och har tillräckligt mycket sunt förnuft för att inse att ditt synsätt på mobbare och din inställning till aga både går aningen stick i stäv med varandra och är helt åt fanders. Båda påvisar dock en barn- och människosyn som ter sig skrämmande.

Om du verkligen brinner för mobbning borde du vara påläst och införstådd i den senaste forskningen för att göra verklig nytta. Du borde vända ditt hat till kreativitet, din ilske-energi till kunskap Jag har en bok framför mig som heter "Utstött - en bok om mobbning" (Christina Thors (red) lärarförbundets förlag 2007), den borde du verkligen läsa om detta är vad du brinenr för på riktigt. Det är en sammanställning av de senaste rönen angående mobbning. I kapitlet "Mobbning i skolan - fakta och åtgärder" av professor Dan Olweus kan man bl a läsa på sid 66 att en av de viktigaste bidragande orsakerna till en typisk mobbares aggresiva beteende är att barnet har blivit utsatt för maktorienterade uppfostringsmetoder, t ex aga eller våldsamma känsloutbrott. Det ligger lite i vad du själv skrev, "snälla barn vet inte vad makt är". Nä, just det, mn vänd på det. Mobbare som använder sig av maktövergrepp har ofttast själva varit utsatta för det....

Aga stävjar inte mobbning, det skapar mobbare.

Logik? Om du inte stoppar mobbningen på riktigt genom att gå till roten med problemet, kommer ju många fler att råka illa ut. Ligger problemet enbart hos individen som mobbar, som du tycks tro, så löser du ju inte problemet med att flytta mobbaren. Då kommer hen att mobba igen och igen och igen... På så sätt skapas ju fler mobboffer också. Tar du verkligt tag i problemet och får ett slut på mobbningen genom att angripa dess verkliga orsak hindrar du ju i så fall fler från att bli mobbade!
Och angriper du problemet med våld, våld och mer våld - ja, då skapar du ett monster. Som kommer att antingen går under eller välja att slå tillbaka 10 ggr om.

Jag förklarar ingenting, det finns som sagt olika orsaker och faktrorer som bidrar till att mobbning uppstår och att barn blir mobbare, men ofta med flera gemensamma nämnare. Men sanningen kvarstår, agar du ditt barn eller uppfostrar med andra maktbaserade metoder, är risken större att barnet använder likadana metoder moot andra. Och då har de lärt sig det av dig...

...och du kan inte se att du genom din attityd medvetet eller omedvetet agerar mot dessa "störiga" barn så att du faktiskt kan bidra till att skapa en mobbare...?

Hur exakt menar du? Klart att föräldrar blir chockade och ledsna om deras barn kränker andra? Och de flesta föräldrar rannsakar nog sig själva i det läget, funderar på om eller vad de har gjort fel i sin uppfostran. Dock ,som jag sa, finns det många bidragande faktorer till mobbning, maktutövande i uppfostran är bara en. Man måste t ex också titta på i vilken miljö mobbningen uppstår, vilka relations- och maktstrukturer som finns.

Men läs vad jag skriver! Jag tycker inte att det per automatik är synd om mobbarna, jag anser inte att det alltid kan härledas från dålig miljö, jag pekar på att mobbning kan bero på olika saker men att det ett större eller djupare problem än att ett barn är elakt mot ett annat barn bara för att. Något ligger bakom beteendet, och för att stävja mobbningen måste du först förstå detta faktum, sedan ta reda på roten till problemet (om det nu är uppfostran, en bokstavsdiagnos eller att Kalles hamster just avlidit och han kanaliserar sin sorg genom att slå på någon - you name it) och angripa själva roten. Annars blir du inte av med ogräset, om man ska använda en ganska ful liknelse. I vilket fall handlar det om känslor (främst kanske aggression) som kommer någonstans ifrån och relations- och maktstrukturer - det går inte att komma ifrån. Alltså, det är inte synd om mobbare per automatik, men deras beteende bottnar i något och vill man gå på djupet med att hindra mobbningen måste man gräva i det och inte bara "kapa" ogräset.

Och det är också så jag rent praktiskt skulle agera om mitt barn blev utsatt för mobbning. Jag skulle varken försvara mobbningen med att det är "synd" om mobbaren eller straffa mobbaren själv. Däremot skulle jag fightas som en ursinnig tigrinna med skolan, eller var nu mobbningen ägt rum, att de agerar direkt och hanterar det hela professionellt. Jag är redan nu en sådan mamma, som i förebyggande syfte kräver at få läsa alla handlingsplaner och likabehandlingsplaner.

Det kallas allmänbildning...

Om vi ska återföra mobbningsdiskussione närmare trådens ursprungsämne...

Majess hävdar alltså att små barn som inte går att tala tillrätta ska ha "dask" i situationer där de t ex är "störiga" "stör vuxna" och "hänger över kakfatet", för annars kommer de att fortsätta vara odrägliga och bli mobbare som äldre.
Jag hävdar att daskar, aga och maktbaserad uppfostran snarare ökar risken att bli mobbare än minskar, och har påvisat stöd för detta påstående i aktuell forskning kring mobbning.

Majess har också uttryckt att i mobbningssituationer ska öga för öga, tand för tand gälla som straff för mobbare, eftersom mobbare mobbar för att de är elaka. Jag menar att det inte är så enkelt, att det alltid finns strukturer bakom. Det innebär inte att det är "synd" om mobbare per automatik - men att man måste gräva djupare för att bli av med problemet.

Kort sammanfattat av några meter inlägg. Mer input på det, tack.

Jag har aldrig sagt att orsaken skulle vara trauma.
Om nu orskaken skulle vara att barnet berusas av makt är det ju det man måste jobba med! Det finns ju en orsak till orsaken, om man säger så.

Ja, alla handlingsplaner och likabehandlingsplaner är bara papper, det krävs att de är förankrade och genomsyrar verksamheten och allas arbete, både barns, pedagogers och föräldrars. Det är allas ansvar. På det sätter är mobbning också en lednings- och organisationsfråga i skolan.