Men hallå. Hur tänker idioterna

Visst kan det vara mobbing att kalla någon för saker. Men jag tycker också att föräldrar kan lära sina barn att vara lite hårdhudade.

Oj, fan vilken lynchmobb! Jaja...

Men först och främst; Det är INTE okej att vara elak mot någon annan. Inte ens på FL... men OM någon har en nedsättande åsikt om mitt barn, så tror jag att jag gör honom en stor tjänst genom att lära honom att andra människors åsikter inte är avgörande för vem han är som person.

Jag fattar inte riktigt varför det är så upprörande?

Jag ska väl inte lära honom att ta skit? Jag vill helst att det ska rinna av honom så mycket som möjligt.

Haha, ja här är kommentar överflödig. Nu har en sann mobbingmotståndare talat!

Gud straffar snabbt??? Oj, och hon är korkad också?

Jag tror att du nog menar väl och vill att människor ska vara fina mot varandra, men eh, på en antimobbingkampanj kanske du inte kommer att få jobb...

Anonym (t) skrev 2009-09-04 13:52:03 följande:

Ja, visst är det märkligt, hela upplägget...

inte konstigt att det är svårt att lösa problemen i skolan när föräldrar helt verkar tappa konceptet så fort ämnet kommer upp.

Sen, med risk för att utlösa ännu en attack; det där med att det är bra att vara lite hårdhudad, det gäller inte bara barn. Motsatsen till att vara hårdhudad för mig är att vara lättkränkt, vilket jag tycker att allt för många människor är. Det roliga är att de lättkränkta tror att alla andra är lättkränkta också. Jag blir lika förvånad varje gång någon förolämpar mig och tror att jag ska ta illa upp.

Till exempel Maddex; du får gärna tycka att jag är en idiot. Det är en åsikt, som du har rätt att ha. Dessutom känner jag inte dig, så vad du tycker om mig som person, och vad som kommer ut när du går på toa, hamnar i samma hög för mig.

Samma sak vill jag att min son ska kunna känna om någon säger att han är dum i huvet när han går i skolan. Det är en åsikt, och att de uttrycker den på ett sånt sätt säger mer om dem än om honom.

Lite OT, men det bjuder jag på;

Jag har också drillat min lillasysters självkänsla så gott jag har kunnat, så när hon elva år gammal blev kallad för "hora" av en äldre kille på skolan blev hon alldeles häpen och frågade högt; "pussar du verkligen din mamma med den där munnen?", varpå han kaxigt svarar "det är klart jag gör". Detta framkom under ett mycket underhållande kvartsamtal.

Ursäkta mig... men Birk då?

Anonym (Va?!) skrev 2009-09-04 18:01:49 följande:

Visst låter det vidrigt! Men någon cykeltur är det inte tal om. Det en sexualförbrytare gör med ett barns självkänsla sätter djupa spår. Är traumat obearbetat så kan ett vant öga se det. En stor fördel när man jobbar med ungdomar med problem, men en ren jävla katastrof nästa gång samma barn träffar en sexualförbrytare. I mitt arbete träffar jag och pratar med både offer och förövare, och man blir mörkrädd när man ser hur förövarna väljer sina offer.

Det betyder givetvis inte att det är barnets fel (på FL måste man påpeka självklarheter). Och givetvis, i en bra värld vore det inte så.

pedagogiska omskrivningar har ingen som helst effekt på dig...

hatten av för en sådan inställning.

Jag är inte särskilt imponerad av FL just nu måste jag säga...

Visst kan det vara mobbing att kalla någon Karlsson på taket. En liten fråga som väcks i mitt huvud då är;

En person skriver en reflektion/åsikt på ett internetforum, där ämnet är att hon försöker släta över något hennes barn har gjort. Detta leder till flera hundra inlägg, där alla andra har en annan åsikt än hon. Hon får bland annat höra att hon är dum i huvudet, att hon förstör sitt barn (vilket jag personligen tycker är en allvarlig sak att säga), att hon ska söka hjälp, diverse tillmälen och förolämpningar. När någon har sagt något (ofördelaktigt) som är riktat personligen mot TS, så följs det av en mängd ryggdunkningar, och medhåll. Ganska obehaglig situation. TS väljer att hålla sig borta efter ett tag, och gruppen börjar då spekulera i hur feg hon är, och om hon är en sån människa som inte vågar stå för sina åsikter.

Min fråga är; vad kallas det? Är det också mobbing? Hade ni kallat henne för Karlsson på taket så hade det kunnat vara mobbing, men det hon har fått höra är av en lite annan kaliber, så jag undrar om det faller inom samma kategori, eller om det kallas något annat?

Personligen så har jag inte hetsat upp mig så mycket i diskussionen, mest för att jag inte gillar att kasta pil när jag ligger i kuvös... jag kommer att göra mitt absolut bästa för att bli en bra förälder, men jag misstänker att jag, liksom TS, någon gång kommer att försöka släta över något som min son har gjort som inte är riktigt rätt. Jag hoppas att jag kommer att kunna se objektivt på hans tillkortakommanden, men jag är inte förmäten nog att hävda att jag vet att så kommer att ske.

Ledsen om jag förstörde den goa sammanhållninngen i er lynchmobb nu...

Allvarligt talat Hannasan, tycker du att du kan bedöma, baserat på de få rader TS har skrivit, att hon borde söka hjälp? Vilken sorts hjälp i så fall? Och den kanske viktigaste frågan; om du nu är allvarligt oroad över situationen, tror du då att ditt "sök hjälp" faktiskt är ett bra sätt att få TS att göra just detta?

Sen så har jag inte sagt att "man" inte ska kasta sten, utan bara motiverat varför jag har valt att inte göra det (förutom det faktum att jag ogillar stenkastning generellt, med vissa undantag). Jag känner inte heller att jag gömt mig bakom min motivering för att slippa ta ställning och argumentera mot orättvisor. Jag tycker att det är just vad jag har gjort, om än med en lite annan vinkling. Jag vände mig mot en grupp jag tyckte uppförde sig illa, i stället för att bli ytterligare en som gav mig på den med en avvikande åsikt.

Jag tycker inte att mitt agerande borde leda till några som helst höjda ögonbryn, speciellt med tanke på temat.

Oj, nu såg jag vad du faktiskt hade skrivit Hannasan;

"Om det nu är så TS, att du läser inläggen utan att besvara dem och ser detta - SÖK HJÄLP!
Det är något MYCKET grundläggande fel på dig och detta fel överför du till din son. SÖK HJÄLP."

Inte skulle jag uttrycka mig så där om jag i all välmening ville att någon skulle få hjälp. Det där var ju bara elakt. Hade du kompetensen att avgöra om det var något fel på dina medmänniskor så tror jag faktiskt att du skulle lärt dig att uttrycka dig på ett betydligt mindre nedvärderande sätt.

Kanske handlar det inte så mycket om skam som att hon inte vill att the good people of Familjeliv ska bränna kors på hennes gård...

ehum... "hårdhudad" var nog ursprungligen mitt uttryck, men jag ORKAR inte förklara vad jag menar en gång till.

Och "det var du som började" är inte ett fullgott argument för oss vuxna att uppföra oss som arslen (om ingen förolämpar en familjemedlem eller påstår att man har gått upp i vikt förstås...)

Tack gode gud! Jag trodde att jag hade fastnat i den här själadödande diskussionen en kväll till.

TS och Maddex har de klart mest spännande ståndpunkterna i alla fall. Mycket intressant läsning.

Jag ser för övrigt en inre bild av hur mammor runt om i Sverige sitter på FL och skäller på andra som är dåliga föräldrar och ropar "vänta ett tag till mitt hjärta, mamma måste bara göra det här först, det är nämligen någon på internet som har fel" åt sina gråtande barn.

jag förstår överhuvudtaget inte hur människor (till exempel jag) kan bli så upprörda över att någon har FEL på internet för övrigt. Risken att det händer igen känns ju rätt överhängande...