Läntandelavendel skrev 2009-09-05 11:34:50 följande:
oh tack för ditt svar, fick tårar i ögonen, det var så fint :)) Du har så rätt, lillan e vårt allt och jag vill inte pressas av en massa åsikter andra har, som inte alls känner lillan på samma sätt... Fast jag vill ju eg att hon ska kunna somna/sova själv, men inte på bekostnad av sin trygghet. Jag vill att hon ska veta, känna att vi alltid e här. Så som du beskriver din förste son, precis så e vår lilla, Hon gallskriker direkt man lägger ner henne, som du skriver, det e inte tal om lite grymtningar o buffanden utan hon verkar superkänslig o märker direktnär hon ligger ensam. Första nattpasset går det någorlunda, då kan hon sova på egen nattplats i upp till tre timmar, dock "buffar" hon och en nära att vakna upp några gånger, då måste man ta handen på henne o säga ngt lugnande (mest ljuda ngt), hon avskyr också att ligga i liggvagnen och att söva henne för tar jättelång tid inför natten, hon e oftast vaken mellan kl 18-23, o vi börjar nattningen kanske vid 20-21. Hon somnar, vaknar liksom i panik, somnar om, vaknar i panik osv så fortsätter det. Känns som att hon alltid är orolig o liksom inte kan slappna av o komma till ro... Vi var fr början mkt lugna föräldrar, e väldigt harmoniska, men sömnbrist o oro för att lillan e så orolig har väl gjort oss lite mindre lugna...kanske lillan känner av det...men vi försöker verkligen att visa henne stabil trygghet... Men känns som att jag kan ju inte gå omkring med henne i selen så mkt?? Eller kan jag det? Jag vet inte vad som är rimligt och vad jag själv orkar, jag går redan med henne i selen 5 h per dag ungefär och det e det enda sättet (dagtid) som jag får henne att sova längre perioder än 20 min,.,,o hon behöver ju sina längre sovtimmar!! Så vad ska jag göra? Hade jag gått ut med henne i selen även 18-23 hade hon sovit då också, men vi kan ju bara inte glra det hela tiden, våra ryggar kommer att knäckas...hon måste väl kunna sova tryggt o lugnt på annat sätt??? tar tacksamt emot fler svar, då jag stundtals känner mig väldigt ledsen o orolig....tack för att ni finns!
Hon kommer att somna själv, det behöver du inte oroa dig för
....kanske får du bara ha ett lite annat tidsperspektiv
. Vår äldsta är som sagt 20 månader nu....och idag känns det som om det var igår han var i lillebrors ålder. Tiden går såååå fort (även om det inte alltid känns så i stunden när man exempelvis har en period med risig sömn). Han somnar fortfarande inte själv, men snabbt och lugnt när vi ligger en stund med honom....inte särskilt betungande. Och nej, han är verkligen inte rädd för sängen, natten eller annat....han behöver bara lite hjälp att komma till ro. Nu har det blivit hans och pappas specialtid, sedan lillebror kom. Springer till och hoppar upp glatt i sängen när det är sovdag....han tycker att det är mysigt
. Han kommer utan minsta tvekan att somna själv så småning om också....men det är ju liksom ingen brådska.
Att bära 5h är inte speciellt mycket. Storebror sov all dagsvila i bärsele tills han var 8 månader och eftersom han vägrade vagn så bars han när vi skulle någonstans....tills han var över året. Och var han hemma och vaken....ja då for han mest runt på armen
. Nu är det verkligen inte intressant. Kan GÅ SJÄLV!!!
Att de är oroliga på kvällen är jättevanligt!!! Det är ofta min yngsta också....trots att han inte alls är en sådan bär- och närhetsfis som storebror. Tänk på att alla nya erfarenheter/intryck under dagen ska smältas...inte alltid så lätt. Det kan däremot bli bättre om de burits mycket under dagen.....det ger trygghet och lugn.
Hon är 2 månader....nästan nyfödd
