Liten2008

Äldre 5 Sep 23:15

143 svar

Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

Jag och min sambo har ett barn och nu verkar det som det kommer en liten till

...och min sambo har ett särkullsbarn sedan innan som är hos oss varannan vecka.

Idag när vi gjorde gravtest och det visade sig vara positivt (mycket kan hända, det är bara 4:e veckan) så sa han att "nu är det dags att verkligen bli mer familj"

Vi är inte helt överens om hur konstellationen ska se ut och det har från och till varit ett problem iv många gånger har diskuterat/bråkat om.

Jag ser inte problemet som han gör det, jag ser problemet att han vill att jag ska göra det jag anser är föräldragrejer och han ser mig som problemet som inte gör det, hänger ni med?

Det blir ofta infekterat och vi har vår bestämda åsikt och vi kan inte mötas.

Självklart har jag frågat vad det är han egentligen vill att jag ska göra, om jag ska tvätta fler kläder, ifall jag ska hämta/lämna, ifall jag ska läsa läxorna med honom, ifall jag ska städa efter honom mer än vad jag redan gör och jag får bara ett "nej, det är inte det, utan"... och så fortsätter inte meningen där.

Han vill att vi ska bli "mer familj"... det är det enda han får ur sig i klartext.

Men han har själv valt att flytta ifrån mamman till sitt barn, det verkar som han har en bild av att jag ska bli hon?
Älska barnet helt enkelt och det gör jag inte, jag kommer aldrig på ett naturligt sätt vilja följa med på julspel (gör det men bara för att det förväntas av mig) jag känner inte att jag naturligt vill veta vad han gjort under dagen och fråga ut honom om allt han gjort och sagt, jag frågar inte naturligt barrnet först och främst vad han vill göra, det är nog i allt det här det brister för sambon antar jag.

...men jag behöver vara ärlig, vill inte spela ett spel , låtsas vara någon jag inte är, jag prioriterar inte hans barn som han gör.
BArnet är med oss och självklart får han ha önskemål och många faller in, han får åka till Liseberg bl.a och vi andra följer med, han får önska mat som lagas osv men...

Inte alltid?

Jag tror inte att barnet hade haft ett dyft mer inflytande om det var vår gemensamma, utan det handlar troligen om understrykelse att jag ska tassa på tå litegrann för barnet för det på något sätt skulle vara, jag vet inte, synd om honom?

Vi har så svårt att prata... Det är minerad mark på något sätt, känns som att vad jag än säger, hur jag än säger så blir det fel och sambon sätter sig i någon form av försvar.

Hur kan vi mötas på mitten?
Jag kommer aldrig bli mamma till det barnet, han har redan en som han bor med lika ofta som han är hos oss och min sambo visste att jag inte hade barn sedan innan, precis som jag visste att han hade det.

Men han verkar ha missat att det är just HAN som hade barn sedan innan, allt jag gör är bara plus och inget annat...

Någon som känner igen sig, någon som har något bra förslag (utom att "gå och prata med någon" då vi redan diskuterat det och står tvekande båda två att blanda in ytterligare en åsikt så nära inpå, bägge är rädda att den personen skulle "välja sida" utefter egna åsikter) hur vi skulle kunna se på det och kanske t.o.m komma till en lösning...

Hannah76

Äldre 5 Sep 23:18

#1

Att du benämner din masn barn som "särkullsbarn" visar att du har och vill ha en distans mellan er... enligt mig.
Detta barn är ju lika viktigt för din partner som era barn är för dig (och honom).
Din partner kanske vill få fram att hans barn ska räknas lika mycket?

Liten2008

Äldre 5 Sep 23:24

#2

Hannah76 skrev 2009-09-05 23:18:24 följande:

Att du benämner din masn barn som "särkullsbarn" visar att du har och vill ha en distans mellan er... enligt mig.Detta barn är ju lika viktigt för din partner som era barn är för dig (och honom).Din partner kanske vill få fram att hans barn ska räknas lika mycket?

Men det gör det ju för honom?

Och var går gränsen för "räknas"? Vi bor trångt, ändå har barnet sedan innan ett eget rum, ekonomin är inte den bästa ändå får barnet mer än vad vi egentligen har råd med, nya kläder... Det gemensamma barnet ärver kläder (inte från halvbrodern då det inte finns kvar, är en rätt stor åldersskillnad) och leksaker köps på Blocket medan det andra barnet får nya...

Vem räknas?

Det gemesamma barnet anpassas efter sambons barn sedan innan gällande tider vare sig det är mitt i hans vila eller inte, nattsömn, mattider, vem räknas då?

Hannah76

Äldre 5 Sep 23:30

#3

Liten2008 skrev 2009-09-05 23:24:11 följande:

Men det gör det ju för honom?Och var går gränsen för "räknas"? Vi bor trångt, ändå har barnet sedan innan ett eget rum, ekonomin är inte den bästa ändå får barnet mer än vad vi egentligen har råd med, nya kläder... Det gemensamma barnet ärver kläder (inte från halvbrodern då det inte finns kvar, är en rätt stor åldersskillnad) och leksaker köps på Blocket medan det andra barnet får nya...Vem räknas?Det gemesamma barnet anpassas efter sambons barn sedan innan gällande tider vare sig det är mitt i hans vila eller inte, nattsömn, mattider, vem räknas då?

Jag menar inte pengamäsigt..

För mig låter det bara som om du vill "få bort" särkullsbarnet..

Liten2008

Äldre 5 Sep 23:41

#4

Hannah76 skrev 2009-09-05 23:30:23 följande:

Jag menar inte pengamäsigt..För mig låter det bara som om du vill "få bort" särkullsbarnet..

Absolut inte, klart han sak vara med sin pappa!

Men jag är inte mamma till honom, det är väl inte samma sak?

Ett barn är ett merjobb, det vet jag och därför har jag valt ett barn hittintills, min sambo har valt två, kanske snart tre.
Jag lägger inte mina uppgifter på min sambos axlar men hjälper han till så är jag tacksam men jag skulle aldrig kunna gå på som han gör så det mer känns som ett slags krav från min sida.

Jag tycker att det är orättvist av honom, jag förstår att det kan vara jobbigt men det är trots han som valt att skaffa barn och sedan gå isär.

Hur menar du med "räknas"?
Att barnet får ska få ÄNNU mer inflytande än han redan har, finns det ingen gräns bara för att man är bonusmamma, ska man bara svälja allt och se sig som en gratis barnflicka med ett leeende på läpparna för att andra har skaffat barn?

Jag ställer upp och finns här men nej, mitt liv kretsar inte runt barnet, måste jag låtsas som det för att det ska fungera, isåfall vet jag inte hur det kommer gå.
Åt helsike tror jag, jag har precis som andra, lika stor rätt att finnas och ha inflytande i min familj eller vad man nu vill kalla det, sambon verkar inte vilja det iaf

Hannah76

Äldre 5 Sep 23:42

#5

Liten2008 skrev 2009-09-05 23:41:14 följande:

Absolut inte, klart han sak vara med sin pappa!Men jag är inte mamma till honom, det är väl inte samma sak?Ett barn är ett merjobb, det vet jag och därför har jag valt ett barn hittintills, min sambo har valt två, kanske snart tre.Jag lägger inte mina uppgifter på min sambos axlar men hjälper han till så är jag tacksam men jag skulle aldrig kunna gå på som han gör så det mer känns som ett slags krav från min sida.Jag tycker att det är orättvist av honom, jag förstår att det kan vara jobbigt men det är trots han som valt att skaffa barn och sedan gå isär.Hur menar du med "räknas"?Att barnet får ska få ÄNNU mer inflytande än han redan har, finns det ingen gräns bara för att man är bonusmamma, ska man bara svälja allt och se sig som en gratis barnflicka med ett leeende på läpparna för att andra har skaffat barn?Jag ställer upp och finns här men nej, mitt liv kretsar inte runt barnet, måste jag låtsas som det för att det ska fungera, isåfall vet jag inte hur det kommer gå.Åt helsike tror jag, jag har precis som andra, lika stor rätt att finnas och ha inflytande i min familj eller vad man nu vill kalla det, sambon verkar inte vilja det iaf

Fast du har ju valt en partner som har barn sen innan - då får man med dem på köpet, inget mankan välja bort.
För mig är det självklart att alla ska behandlas lika i en familj.

Liten2008

Äldre 5 Sep 23:56

#6

Hannah76 skrev 2009-09-05 23:42:46 följande:

Fast du har ju valt en partner som har barn sen innan - då får man med dem på köpet, inget mankan välja bort.För mig är det självklart att alla ska behandlas lika i en familj.

...men det här blir inte lika?
Utan det andra barnet ska ha mer på något sätt, jag får inte ihop det?

Han HAR en mamma, precis som våran lille har.
Förstår inte varför sambon vill att det ska finnas TVÅ kvinnor som "gör jobbet"?

Sol Angelica

Äldre 6 Sep 00:58

#7

Liten2008 skrev 2009-09-05 23:56:26 följande:

...men det här blir inte lika?Utan det andra barnet ska ha mer på något sätt, jag får inte ihop det?Han HAR en mamma, precis som våran lille har.Förstår inte varför sambon vill att det ska finnas TVÅ kvinnor som "gör jobbet"?

Jag förstår vad du menar. Varför ska man "pjoska" med sin bonus, mer än man gör med sitt bio-barn. Eller har jag missuppfattat dig?

Många verkar tycka att bara för att man har bounsbarn, ska dom gå före allt annat, för annars är det synd om dom. Jag anser att alla barn i familjen ska behandlas lika. Bonus som bio. En ska inte få nya saker och en annan begagnade.

Allt du kan göra är att vara där för barnet,inte som mamma, men som en vuxen han kan lita på. Som du sa, han har en mamma, han behöver in två. Däremot kanske han behöver sin pappa lite mer... Eller? Det är ju hans ansvar att ta hand om sitt barn. Sen säger ju inte det att du inte kan hjälpa till, då ni ju är en familj...

Myndighetschefen

Äldre 6 Sep 01:18

#9

Precis som du visste att din sambo hade barn sedan innan, så visste din sambo mycket väl att du INTE hade barn sedan innan. Han kan helt enkelt inte begära utav dig att ni ska vara "mer" familj. Jag menar, ni är ju redan en familj. Han kan inte låta sina skuldkänslor läggas över dig, bara för att han är separerad sedan innan med ett barn.

Du visar ju klart och tydligt att du tycker om barnet och det räcker väl med det. Har din sambo själv varit i en sits där han har tagit hand om någon annans barn och älskat honom/henne lika mycket som sina egna?

Det verkar som att ni ändå har pratat om det här med varandra och vad skulle lösningen vara? Att du frågade din bonus varje dag vad han har gjort på dagarna, för att din sambo ska tycka att ni är mer familj? I den här frågan finns det inget rätt eller fel egentligen, men din sambo måste väl själv förstå att du inte kan ha precis samma känslor för bonusen som han har?

Jag tror helt enkelt att det handlar om skuldkänslor från din sambos sida. Eftersom han själv tycker att barnet går miste om någonting så måste han kompenseras med att även få en massa uppmärksamhet från dig, annars är det ju synd om honom. Vill han leva kärnfamilj så blir det väldigt svårt, då skulle han aldrig ha separerat från första början. Nya familjekonstellationer behöver nya lösningar och synsätt som inte är lika svart vita som dom hos kärnfamiljer.

malinagirl

Äldre 6 Sep 01:26

#10

Mittilvet skrev 2009-09-06 01:10:55 följande:

Sol Angelica skrev 2009-09-06 00:58:18 följande: ...men vi sitter fast.Han vill att jag "på ett naturligt sätt" ska göra vardagsysslor utan att tänka efter, som jag gör med våran lille men jag ser de sysslorna mer som ett "extrajobb" än "fastanställd", jag kan lägga tid på det när inte annat redan är planerat och allvarligt talat så brukar jag inte planera särskilt mycket, men om jag ska välja vem jag ska sparka boll med (dåligt exempel, häng inte upp er på det) så faller det naturligt att jag VILL sparka boll med våran gemensamma och sambons barn sedan innan KAN jag sparka boll med men bara för att det förväntas av mig, inte för att jag egentligen på något sätt prioriterar det, är du med?Klart jag hjälper till, det är jag som sköter det mesta av tvätten och städningen men det finns så mycket annat och det vet jag, men ska jag få så mycket "merjobb" bara för att han har barn sedan inna?Jag har hästar, inte låter jag sambon betala dem, mocka, rida, fixa vetrinärstider etc utan hästarna är MINA, tillhör min familj och mitt val, ska han behöva "lära sig älska" mina hästar och ta hand om dem som sina egna barn för det?Märklig jämförelse för många men om man ser det krasst:...de kostar pengar...de tar tid...de tar plats...de tar engagemang och jag älskar dem.Men jag ksulle inte låta dem belasta min sambo, om han skulle hjälpa till skulle jag se det som ett plus, inte som ett KRAV från min sida bara för att JAG ser dem som familj...Lås er inte vid att dra paralellen att "hans barn är ett djur", den diskussionen orkar jag inte ens gå in i eftersom en logisk människa kan se skillnaden men ändå förstå paralellen.

använder du två nick ? nyss vad det liten 2008? vet inte hur många trådar du startat om den här stackars bonussonen? den ena vidriga efter den andra. du måtte hata honom? eller vara sjukligt svartsjuk?

Hela mitt liv har varit en enda lång uppförsbacke, men nu går det äntligen utför

malinagirl

Äldre 6 Sep 01:32

#11

Mittilvet skrev 2009-09-06 01:10:55 följande:

Sol Angelica skrev 2009-09-06 00:58:18 följande: ...men vi sitter fast.Han vill att jag "på ett naturligt sätt" ska göra vardagsysslor utan att tänka efter, som jag gör med våran lille men jag ser de sysslorna mer som ett "extrajobb" än "fastanställd", jag kan lägga tid på det när inte annat redan är planerat och allvarligt talat så brukar jag inte planera särskilt mycket, men om jag ska välja vem jag ska sparka boll med (dåligt exempel, häng inte upp er på det) så faller det naturligt att jag VILL sparka boll med våran gemensamma och sambons barn sedan innan KAN jag sparka boll med men bara för att det förväntas av mig, inte för att jag egentligen på något sätt prioriterar det, är du med?Klart jag hjälper till, det är jag som sköter det mesta av tvätten och städningen men det finns så mycket annat och det vet jag, men ska jag få så mycket "merjobb" bara för att han har barn sedan inna?Jag har hästar, inte låter jag sambon betala dem, mocka, rida, fixa vetrinärstider etc utan hästarna är MINA, tillhör min familj och mitt val, ska han behöva "lära sig älska" mina hästar och ta hand om dem som sina egna barn för det?Märklig jämförelse för många men om man ser det krasst:...de kostar pengar...de tar tid...de tar plats...de tar engagemang och jag älskar dem.Men jag ksulle inte låta dem belasta min sambo, om han skulle hjälpa till skulle jag se det som ett plus, inte som ett KRAV från min sida bara för att JAG ser dem som familj...Lås er inte vid att dra paralellen att "hans barn är ett djur", den diskussionen orkar jag inte ens gå in i eftersom en logisk människa kan se skillnaden men ändå förstå paralellen.

En fråga? vem tar hand om din son när du är hos hästarna? det är tidskrävande? taskig ekonomi skrev du??? vem betalar för hästarna?
det är dyrt?

Hela mitt liv har varit en enda lång uppförsbacke, men nu går det äntligen utför

Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

INNEHÅLL