Liten2008

Äldre 5 Sep 23:15

143 svar

Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

Jag och min sambo har ett barn och nu verkar det som det kommer en liten till

...och min sambo har ett särkullsbarn sedan innan som är hos oss varannan vecka.

Idag när vi gjorde gravtest och det visade sig vara positivt (mycket kan hända, det är bara 4:e veckan) så sa han att "nu är det dags att verkligen bli mer familj"

Vi är inte helt överens om hur konstellationen ska se ut och det har från och till varit ett problem iv många gånger har diskuterat/bråkat om.

Jag ser inte problemet som han gör det, jag ser problemet att han vill att jag ska göra det jag anser är föräldragrejer och han ser mig som problemet som inte gör det, hänger ni med?

Det blir ofta infekterat och vi har vår bestämda åsikt och vi kan inte mötas.

Självklart har jag frågat vad det är han egentligen vill att jag ska göra, om jag ska tvätta fler kläder, ifall jag ska hämta/lämna, ifall jag ska läsa läxorna med honom, ifall jag ska städa efter honom mer än vad jag redan gör och jag får bara ett "nej, det är inte det, utan"... och så fortsätter inte meningen där.

Han vill att vi ska bli "mer familj"... det är det enda han får ur sig i klartext.

Men han har själv valt att flytta ifrån mamman till sitt barn, det verkar som han har en bild av att jag ska bli hon?
Älska barnet helt enkelt och det gör jag inte, jag kommer aldrig på ett naturligt sätt vilja följa med på julspel (gör det men bara för att det förväntas av mig) jag känner inte att jag naturligt vill veta vad han gjort under dagen och fråga ut honom om allt han gjort och sagt, jag frågar inte naturligt barrnet först och främst vad han vill göra, det är nog i allt det här det brister för sambon antar jag.

...men jag behöver vara ärlig, vill inte spela ett spel , låtsas vara någon jag inte är, jag prioriterar inte hans barn som han gör.
BArnet är med oss och självklart får han ha önskemål och många faller in, han får åka till Liseberg bl.a och vi andra följer med, han får önska mat som lagas osv men...

Inte alltid?

Jag tror inte att barnet hade haft ett dyft mer inflytande om det var vår gemensamma, utan det handlar troligen om understrykelse att jag ska tassa på tå litegrann för barnet för det på något sätt skulle vara, jag vet inte, synd om honom?

Vi har så svårt att prata... Det är minerad mark på något sätt, känns som att vad jag än säger, hur jag än säger så blir det fel och sambon sätter sig i någon form av försvar.

Hur kan vi mötas på mitten?
Jag kommer aldrig bli mamma till det barnet, han har redan en som han bor med lika ofta som han är hos oss och min sambo visste att jag inte hade barn sedan innan, precis som jag visste att han hade det.

Men han verkar ha missat att det är just HAN som hade barn sedan innan, allt jag gör är bara plus och inget annat...

Någon som känner igen sig, någon som har något bra förslag (utom att "gå och prata med någon" då vi redan diskuterat det och står tvekande båda två att blanda in ytterligare en åsikt så nära inpå, bägge är rädda att den personen skulle "välja sida" utefter egna åsikter) hur vi skulle kunna se på det och kanske t.o.m komma till en lösning...

SaramedM

Äldre 13 Sep 17:02

#61

Liten2008 skrev 2009-09-13 16:59:40 följande:

Vi åker inte på semester tillsammans, jag har bara 4 veckor och på de veckorna vill jag varken till High Chaparral eller Skara sommarland vilket jag var med på 2 år i rad men aldrig mer...Jag fick stå för kalaset och pengarna för det som jag skulle få igen har jag inte sett röken av.Hans barn - hans utgift.Vårat barn - våran utgift.Mina hästar - mina utgifter.Vårt boende - våran utgift.min bil - min utgift."Kompensera för han inte är accepterad av dig" Tror du verkligen man köper en sparkcykel ifall det är det man försöker kompensera, tror du inte att vilken sund förälder som helst hade rekommenderat familjeterapi eller dragit sig ur förhållandet ifall de nu upplevde det så otroligt påfrestande och hatiskt som ni därute verkar tro hemma hos oss?

En sund förälder hade inte varit gift eller sambo med någon som såg hans barn på det sätt du gör

jag tror att han en dag kommer att dra sig ur eller mista sin son så enkelt är det

Hur kan det inte vara hatiskt? du accepterar inte hans barn, det kan aldrig bli en harmonisk familj av det
jag hoppas pojken har en mamma som vet hur han har det

SaramedM

Äldre 13 Sep 17:02

#62

Liten2008 skrev 2009-09-13 17:00:32 följande:

Varför gör ni min sambo till ett stackars offer om det inte kan vara synd om vuxna?

Nej han är inte offer bara en väldigt dålig pappa !

Liten2008

Äldre 13 Sep 17:09

#63

SaramedM skrev 2009-09-13 16:54:43 följande:

nej just det, du bryr dig inte om barnet , det är ju hela kärnanHur kan du inte tycka att det är ett problem?

Problemet (är jag nu övertygad om) är att min sambo vill att jag ska fylla den plats mamman han flyttade ifrån hade, att jag ska älska och prioritera barnet som hon och han själv gör vilket aldrig komemr hända.

Om han ville ha en som hon kunde han lika gärna stannat eller hur men nu gjorde han inte det och får finna sig i att barnet har en mamma som han bor hos varannan vecka och han har en pappa som han är hos varannan vecka.

Det är deras barn till syvene och sist, huvudansvaret vilar på honom och jag hjälper till med det jag känner är rätt och allt sådant är plus för dem.

De får mycket hjälp men han vill ha mer, jag städar redan ,jag tvättar redan, jag läser redan läxa, jag läser redan gonattsagor, jag frågar hur dagen varit, jag lyssnar då han berättar saker, jag spelar spel, rättar då han gör fel och berömmer då han gör rätt, jag är vuxen och uppfostrad men jag känner ingenting för honom för det, jag prioriterar honom inte framför mig eller mitt barn för det och det är DET sambon vill med "mer familj", han vill att jag och han ska ligga på samma naturliga inställnig till engagemangsnivå när det kommer till hans barn sedan innan.
Men jag behöver tänka efter och fatta beslut på det jag gör, det kommer inte naturligt.

Och det kommer aldrig hända.

Liten2008

Äldre 13 Sep 17:11

#64

SaramedM skrev 2009-09-13 17:02:50 följande:

Nej han är inte offer bara en väldigt dålig pappa !

HAHAHAHAHA, jag skrattar RÄTT UT!!!

Där försvann all (?) vikt i det du skrivit för mig, du vet verkligen ingenting och har ingen rättighet att döma en människa du aldrig träffat.

Vem ÄR du som tror att du kan säga en sådan sak?????????

SaramedM

Äldre 13 Sep 18:42

#65

Liten2008 skrev 2009-09-13 17:11:45 följande:

HAHAHAHAHA, jag skrattar RÄTT UT!!!Där försvann all (?) vikt i det du skrivit för mig, du vet verkligen ingenting och har ingen rättighet att döma en människa du aldrig träffat.Vem ÄR du som tror att du kan säga en sådan sak?????????

Nej det har jag inte, det är sant
Jag är barnet som levt med en styvmamma som du och genom det så var min pappa en dålig pappa
Man kan inte vara en bra pappa och samtidigt tolerera att ena barn är reducerat till ett ekonomiskt beslut av den man lever med
En bra pappa hade inte accepterat att du vägrade ville bli en familj så enkelt är det faktiskt

Liten2008

Äldre 13 Sep 20:42

#66

SaramedM skrev 2009-09-13 18:42:53 följande:

Nej det har jag inte, det är santJag är barnet som levt med en styvmamma som du och genom det så var min pappa en dålig pappaMan kan inte vara en bra pappa och samtidigt tolerera att ena barn är reducerat till ett ekonomiskt beslut av den man lever medEn bra pappa hade inte accepterat att du vägrade ville bli en familj så enkelt är det faktiskt

Jag vägrar inte att "bli familj" däremot har inte jag och sambon lika uppfattning vad det innebär.
Han vill att jag ska göra hans jobb mer än vad jag redan gör och jag ser i nte det som min uppgift och han villa tt jag ska länna en naturlig biologisk kärlek som föräldrar känner för sina barn och det gör jag inte av den enkla anledningen att jag inte är biologisk förälder.

Så om han är dålig på något så är det dålig sambo isåfall.

SaramedM

Äldre 13 Sep 20:49

#67

Liten2008 skrev 2009-09-13 20:42:50 följande:

Jag vägrar inte att "bli familj" däremot har inte jag och sambon lika uppfattning vad det innebär.Han vill att jag ska göra hans jobb mer än vad jag redan gör och jag ser i nte det som min uppgift och han villa tt jag ska länna en naturlig biologisk kärlek som föräldrar känner för sina barn och det gör jag inte av den enkla anledningen att jag inte är biologisk förälder.Så om han är dålig på något så är det dålig sambo isåfall.

du säger att du inte bryr dig om barnet, att det är en ekonomisk belastning som din sambo hade med sig
Att du inte tänker semestra tillsammans,inte tänker jobba för att tycka om och ta ansvar för de barn du VALT att leva med
Detta är liksom basen för att vara en familj och att välja att leva med en partner som inte kan acceptera och bli en familj som pappa är ett dåligt beslut

kolmiluku

Äldre 13 Sep 21:56

#68

Om du värnar om och respekterar din sambos son samt får honom att känna sig välkommen och trygg i er familj så tycker jag att det är vad din sambo kan begära av dig. Du älskar honom inte som en son och han älskar förmodligen inte dig som en mamma. Han har ju redan en mamma. Man kan ha ett mycket bra vuxen-barn förhållande ändå. Han är en del av din familjoch han är framförallt en del av DINA barns framtid. De kommer kanske ha stort utbyte av varandra genom livet när du och din sambo inte längre finns. Du behöver inte älska. Ingen kan kräva det av dig. Men din sambos son är inte vilket barn som helst. Han är dina barns halvbror.

Liten2008

Äldre 13 Sep 22:48

#69

SaramedM skrev 2009-09-13 20:49:22 följande:

du säger att du inte bryr dig om barnet, att det är en ekonomisk belastning som din sambo hade med sigAtt du inte tänker semestra tillsammans,inte tänker jobba för att tycka om och ta ansvar för de barn du VALT att leva medDetta är liksom basen för att vara en familj och att välja att leva med en partner som inte kan acceptera och bli en familj som pappa är ett dåligt beslut

Tror du saknar förmåga att förstå att det finns olika innebörd i ordet "bry sig om"

Jag gör det "basförväntade" av mig som ligger i allas vuxnas ansvar men det är inte samma ska som att jag gör det för att jag bryr mig om honom på ett naturligt sätt utan just för att det förväntas av mig som vuxen, framförallt sambon.
Men det finns en gräns och jag kommer aldrig älska barnet som mitt biologiska eftersom han inte är det och således inte pioritera honom på det sätt en förälder gör.
Jag skulle aldrig kräva att min sambo skulle prioritera mina hästar framför hans barn, jag skulle aldrig kräva att min sambos ex skulle sätta mitt barn i första rum även ifall barnen är halvsyskon.

Barnet ÄR en ekonomisk belastning, dumheter att inte inse det.
Föräldrar betalar gladerligen men kom inte och kräv att andra ska stå för kalaset, eller vill du betala för mitt barn? Varsågod isåfall

Nej, helt riktigt, jag tänker inte semestra med dem FLER GÅNGER, du verkar missat att jag redan vart iväg med dem och det har inte fungerat.
Jag har fattat ett beslut grundat på erfarenhet och därmed mognad, hur har du fattat ditt beslut gällande att jag gör fel?

Inte tänker jobba för att tycka om?
Jag har känt barnet sedan han var fem så även där känns det lite som att jag vet lite bättre än du hur jag känner och tycker och självklart har jag gjort det jag kan och vi har fått det jag tycker är en sund relation men sambon vill ha mer vilket jag inte anser att han kan kräva då jag redan gör mycket vilket du också verkar valt bort att läsa.

Om du tar av dig dina kritiska glasögon så kanske vi kommer längre i diskussionen, du kommer ingenstans med påhitt och antaganden.

Jag har inte valt att leva med barnet, jag har valt min sambo och med honom kom barnet varannan vecka.
Precis som min sambo inte valt mina hästar, de hade inte med oss att göra öht i hans beslut, precis som hans barn inte var för mig utan snarare mer som hans mamma, hans politiska åsikter, hans bil, de fanns där men jag lade ingen vikt i det utan det var han jag flyttade ihop med. Att hans barn kommer varannan vecka är lika självklart som att hans tjatiga mamma ringer, ajg dumpar honom inte för det

Agrippina

Äldre 2 Nov 16:09

#70

Myndighetschefen skrev 2009-09-06 01:18:00 följande:

Precis som du visste att din sambo hade barn sedan innan, så visste din sambo mycket väl att du INTE hade barn sedan innan. Han kan helt enkelt inte begära utav dig att ni ska vara "mer" familj. Jag menar, ni är ju redan en familj. Han kan inte låta sina skuldkänslor läggas över dig, bara för att han är separerad sedan innan med ett barn.Du visar ju klart och tydligt att du tycker om barnet och det räcker väl med det. Har din sambo själv varit i en sits där han har tagit hand om någon annans barn och älskat honom/henne lika mycket som sina egna?Det verkar som att ni ändå har pratat om det här med varandra och vad skulle lösningen vara? Att du frågade din bonus varje dag vad han har gjort på dagarna, för att din sambo ska tycka att ni är mer familj? I den här frågan finns det inget rätt eller fel egentligen, men din sambo måste väl själv förstå att du inte kan ha precis samma känslor för bonusen som han har?Jag tror helt enkelt att det handlar om skuldkänslor från din sambos sida. Eftersom han själv tycker att barnet går miste om någonting så måste han kompenseras med att även få en massa uppmärksamhet från dig, annars är det ju synd om honom. Vill han leva kärnfamilj så blir det väldigt svårt, då skulle han aldrig ha separerat från första början. Nya familjekonstellationer behöver nya lösningar och synsätt som inte är lika svart vita som dom hos kärnfamiljer.

du har så rätt! jag blir lättad över att det finns kloka människor till och med här. Jag ska printa ut ditt inlägg och sätta upp det på kylskåpet

Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

INNEHÅLL