• Liten2008

    Vad är "mer familj" ang bonusbarn?

    Jag och min sambo har ett barn och nu verkar det som det kommer en liten till

    ...och min sambo har ett särkullsbarn sedan innan som är hos oss varannan vecka.

    Idag när vi gjorde gravtest och det visade sig vara positivt (mycket kan hända, det är bara 4:e veckan) så sa han att "nu är det dags att verkligen bli mer familj"

    Vi är inte helt överens om hur konstellationen ska se ut och det har från och till varit ett problem iv många gånger har diskuterat/bråkat om.

    Jag ser inte problemet som han gör det, jag ser problemet att han vill att jag ska göra det jag anser är föräldragrejer och han ser mig som problemet som inte gör det, hänger ni med?

    Det blir ofta infekterat och vi har vår bestämda åsikt och vi kan inte mötas.

    Självklart har jag frågat vad det är han egentligen vill att jag ska göra, om jag ska tvätta fler kläder, ifall jag ska hämta/lämna, ifall jag ska läsa läxorna med honom, ifall jag ska städa efter honom mer än vad jag redan gör och jag får bara ett "nej, det är inte det, utan"... och så fortsätter inte meningen där.

    Han vill att vi ska bli "mer familj"... det är det enda han får ur sig i klartext.

    Men han har själv valt att flytta ifrån mamman till sitt barn, det verkar som han har en bild av att jag ska bli hon?
    Älska barnet helt enkelt och det gör jag inte, jag kommer aldrig på ett naturligt sätt vilja följa med på julspel (gör det men bara för att det förväntas av mig) jag känner inte att jag naturligt vill veta vad han gjort under dagen och fråga ut honom om allt han gjort och sagt, jag frågar inte naturligt barrnet först och främst vad han vill göra, det är nog i allt det här det brister för sambon antar jag.

    ...men jag behöver vara ärlig, vill inte spela ett spel , låtsas vara någon jag inte är, jag prioriterar inte hans barn som han gör.
    BArnet är med oss och självklart får han ha önskemål och många faller in, han får åka till Liseberg bl.a och vi andra följer med, han får önska mat som lagas osv men...

    Inte alltid?

    Jag tror inte att barnet hade haft ett dyft mer inflytande om det var vår gemensamma, utan det handlar troligen om understrykelse att jag ska tassa på tå litegrann för barnet för det på något sätt skulle vara, jag vet inte, synd om honom?

    Vi har så svårt att prata... Det är minerad mark på något sätt, känns som att vad jag än säger, hur jag än säger så blir det fel och sambon sätter sig i någon form av försvar.

    Hur kan vi mötas på mitten?
    Jag kommer aldrig bli mamma till det barnet, han har redan en som han bor med lika ofta som han är hos oss och min sambo visste att jag inte hade barn sedan innan, precis som jag visste att han hade det.

    Men han verkar ha missat att det är just HAN som hade barn sedan innan, allt jag gör är bara plus och inget annat...

    Någon som känner igen sig, någon som har något bra förslag (utom att "gå och prata med någon" då vi redan diskuterat det och står tvekande båda två att blanda in ytterligare en åsikt så nära inpå, bägge är rädda att den personen skulle "välja sida" utefter egna åsikter) hur vi skulle kunna se på det och kanske t.o.m komma till en lösning...

  • Svar på tråden Vad är "mer familj" ang bonusbarn?
  • Liten2008
    Hannah76 skrev 2009-09-05 23:18:24 följande:
    Att du benämner din masn barn som "särkullsbarn" visar att du har och vill ha en distans mellan er... enligt mig.Detta barn är ju lika viktigt för din partner som era barn är för dig (och honom).Din partner kanske vill få fram att hans barn ska räknas lika mycket?
    Men det gör det ju för honom?

    Och var går gränsen för "räknas"? Vi bor trångt, ändå har barnet sedan innan ett eget rum, ekonomin är inte den bästa ändå får barnet mer än vad vi egentligen har råd med, nya kläder... Det gemensamma barnet ärver kläder (inte från halvbrodern då det inte finns kvar, är en rätt stor åldersskillnad) och leksaker köps på Blocket medan det andra barnet får nya...

    Vem räknas?

    Det gemesamma barnet anpassas efter sambons barn sedan innan gällande tider vare sig det är mitt i hans vila eller inte, nattsömn, mattider, vem räknas då?
  • Liten2008
    Hannah76 skrev 2009-09-05 23:30:23 följande:
    Jag menar inte pengamäsigt..För mig låter det bara som om du vill "få bort" särkullsbarnet..
    Absolut inte, klart han sak vara med sin pappa!

    Men jag är inte mamma till honom, det är väl inte samma sak?

    Ett barn är ett merjobb, det vet jag och därför har jag valt ett barn hittintills, min sambo har valt två, kanske snart tre.
    Jag lägger inte mina uppgifter på min sambos axlar men hjälper han till så är jag tacksam men jag skulle aldrig kunna gå på som han gör så det mer känns som ett slags krav från min sida.

    Jag tycker att det är orättvist av honom, jag förstår att det kan vara jobbigt men det är trots han som valt att skaffa barn och sedan gå isär.

    Hur menar du med "räknas"?
    Att barnet får ska få ÄNNU mer inflytande än han redan har, finns det ingen gräns bara för att man är bonusmamma, ska man bara svälja allt och se sig som en gratis barnflicka med ett leeende på läpparna för att andra har skaffat barn?

    Jag ställer upp och finns här men nej, mitt liv kretsar inte runt barnet, måste jag låtsas som det för att det ska fungera, isåfall vet jag inte hur det kommer gå.
    Åt helsike tror jag, jag har precis som andra, lika stor rätt att finnas och ha inflytande i min familj eller vad man nu vill kalla det, sambon verkar inte vilja det iaf
  • Liten2008
    Hannah76 skrev 2009-09-05 23:42:46 följande:
    Fast du har ju valt en partner som har barn sen innan - då får man med dem på köpet, inget mankan välja bort.För mig är det självklart att alla ska behandlas lika i en familj.
    ...men det här blir inte lika?
    Utan det andra barnet ska ha mer på något sätt, jag får inte ihop det?

    Han HAR en mamma, precis som våran lille har.
    Förstår inte varför sambon vill att det ska finnas TVÅ kvinnor som "gör jobbet"?
  • Liten2008
    malinagirl skrev 2009-09-06 01:32:28 följande:
    En fråga? vem tar hand om din son när du är hos hästarna? det är tidskrävande? taskig ekonomi skrev du??? vem betalar för hästarna? det är dyrt?
    Antingen ärhan med eller så tar grannen eller min mamma hand om honom, förstår inte vad det har med saken att göra?

    Om det är tidskrävande?
    Allt är relativt, har ett par tjejer i närheten som är väldigt behjälpliga både när det gäller skötsel och ridning, de ser det som att jag är snäll mot dem och jag ser det som att de är snälla mot mig och hästarna, allas vinst

    "Ekonomi som vi inte har" skrev jag, vi har så vi klarar oss, men när maten prioriteras ner för att det ska införskaffas ytterligare en radiostyrd bil, hade inte du också reagerat då?

    Jag betalar för hästarna, framgick inte det att inte jag belastar min sambo med mina privata utgifter?
  • Liten2008
    hannaliza skrev 2009-09-06 21:06:23 följande:
    Utifrån trådstarten tror jag inte att det handlar så mycket om att din mans son ska få större inflytande eller att du ska bli som en mamma - utan om att din man vill känna att du respekterar och intresserar dig för någon som är viktig för honom och som bor under ert tak.Du skriver att du inte naturligt undrar vad han gjort under en dag osv... det tycker jag låter lite sorgligt. Även om det inte är så intressant för dig är det väl sådant som det hör till god ton att fråga persomer man delar hushåll med om. Jag brukade tex fråga dem jag delade studenkorridår med. Inte av intresse utan av ren artighet.I det här fallet har du ju också ett intresse av att din man skulle trivas bättre om du intresserar dig för hans barn. Inte som en mamma utan som en person som delar bostad och vardag med barnet.
    Jag frågar, men det kommer inte naturligt, precis som du visar jag artighet men eftersom min sambo känner mig så vet han när jag egentligen är intresserad eller inte och han vet att jag inte är det men visst frågar jag.
  • Liten2008
    malinagirl skrev 2009-09-07 21:39:52 följande:
    Jag håller på din sambo, pojken ska ha det bra. Sälj hästarna...
    Men att mina pengar går till mina intressen rör inte min sambo i ryggen, varför är du så aggressiv och nedlåtande i din ton, varför tror du att jag ska betala leksaker till det barnet, mår du inte bra eller?
    Intr ens min sambo är så korkad för han vet att det hade blivit hans förlust då mina hästar kostar mer

    Om han fyller år eller liknande är jag med på presenter, men ser INGEN anledning till att jag ska avstå det jag valt, kan man vända på det då och kräva att sambon ska avstå det HAN valt?

    Ber dig lämna tråden, du bidrar inte till något men vill du skriva så kan jaag inte hindra dig, däremot kommer jag inte bry mig om dig då du inte är ute efter att hjälpa mig på något sätt.
  • Liten2008
    Ess skrev 2009-09-13 10:57:40 följande:
    Varför inte va ärlig. Så här känner jag och det kommer aldrig att ändras, lev med mig eller låt bli. För vi kommer aldrig till att bli som en kärnfamilj.Sen vad gäller hästarna, hon har dem som kostar pengar och tar tid och som hon prioriterar.Han har sin son, som prioriteras av honom och kostar pengar.
    Min tid med hästarna påverkar inte min sambo det minsta då han är på jobbet och det är mina pengar som driver dem, inte våra.
    Men han tycker att våra pengar ska driva hans sons samlarbegär på plastsaker som låter vilken jag inte håller med om det minsta och det är på "våran" tid han lägger onödig tid på barnet.

    Med det menar jag att man behöver inte sparka boll i över en timme ifall man bara har en halvtimme till godo innan mat/läx/annan tid blir lidande och hela e.m/kvällen blir lika kaotisk som vanligt, det förstår vem som helst utom min sambo.

    Har sagt att om han vill att vi ska bli "mer familj" så får han agera som en förståndig vuxen bör göra och hålla sig till de tider och folkvettsregler som finns, jag vill inte bli indragen i deras kaos utan de får anpassa sig efter det som en familj står för, samarbete, överenskommelser, regler, undantag osv, de kan inte "härja fritt" och tro att jag ska finnas där när det passar dem.
    En gång är ingen gång men detta är en vana och sambon har sagt att "visst ska vi vara överens" men det blir liksom aldrig så för han verkar glömma det på något sätt när han kommer in i förstabarnetsymbiosen där ingen kommer innanför deras lilla bubbla av hållahandenkaos, de beter sig som de vore fastklistrade på varann och de har inget mål på något sätt, inget blir gjort utan de bara lallar på, spelar lite spel, lattjar lite boll, kanske en sida i läxboken blir läst och min röstfrekvens liksom verkar studsa tillbaka.
    Lätt att ta sig in där.

    ...jag tror pappan helt enkelt vill att jag ska tycka det är lika roligt att tjata på barnet som han verkar tycka att det är (eftersom han bjuder på situationer där han tillåter barnet att bli tjatad på) han vill att jag ska älska barnet fast han inte levererar det minsta, han vill att jag ska se det som min uppgift att plocka upp efter honom och inte ha normala förväntningar utan tycka som sambon "han är bara ett stackars barn"
  • Liten2008
    SaramedM skrev 2009-09-13 11:51:18 följande:
    [citat]Min tid med hästarna påverkar inte min sambo det minsta då han är på jobbet och det är mina pengar som driver dem, inte våra.Men han tycker att våra pengar ska driva hans sons samlarbegär på plastsaker som låter vilken jag inte håller med om det minsta och det är på "våran" tid han lägger onödig tid på barnet.Med det menar jag att man behöver inte sparka boll i över en timme ifall man bara har en halvtimme till godo innan mat/läx/annan tid blir lidande och hela e.m/kvällen blir lika kaotisk som vanligt, det förstår vem som helst utom min sambo.Har sagt att om han vill att vi ska bli "mer familj" så får han agera som en förståndig vuxen bör göra och hålla sig till de tider och folkvettsregler som finns, jag vill inte bli indragen i deras kaos utan de får anpassa sig efter det som en familj står för, samarbete, överenskommelser, regler, undantag osv, de kan inte "härja fritt" och tro att jag ska finnas där när det passar dem.En gång är ingen gång men detta är en vana och sambon har sagt att "visst ska vi vara överens" men det blir liksom aldrig så för han verkar glömma det på något sätt när han kommer in i förstabarnetsymbiosen där ingen kommer innanför deras lilla bubbla av hållahandenkaos, de beter sig som de vore fastklistrade på varann och de har inget mål på något sätt, inget blir gjort utan de bara lallar på, spelar lite spel, lattjar lite boll, kanske en sida i läxboken blir läst och min röstfrekvens liksom verkar studsa tillbaka.Lätt att ta sig in där....jag tror pappan helt enkelt vill att jag ska tycka det är lika roligt att tjata på barnet som han verkar tycka att det är (eftersom han bjuder på situationer där han tillåter barnet att bli tjatad på) han vill att jag ska älska barnet fast han inte levererar det minsta, han vill att jag ska se det som min uppgift att plocka upp efter honom och inte ha normala förväntningar utan tycka som sambon "han är bara ett stackars barn"[/citatDu kan inte säga att han lägger för mycket tid på sin son, helt sjukt
    Det är inte helt sjukt att veta att man inte kan lägga tid man inte har på någonting.
    Inte han, inte jag, inte du.
    Om du ska vara på jobbet klockan 08.00, åker du och hälsar på en kompis innan och dyker upp vid 09.30?
    Om du ska äta middag runt 18, hinna läsa läxa med ditt barn som ska ligga i sängen klockan 20.00, spelar du då bingo på nätet till 19.30?
    Och om du nu hälsar på din kompis eller spelar binga, hur löser du det med tiden?

    Nej, man kan inte trolla med tid.

    Du vill inte förstå utan vill bara hänga mig som elak styvmamma och jag är van med det på fl men jag ger det trots allt ändå chanser att det finns förståndiga människor därute som har en objektiv syn på det hela och inte bara har hat i hjärtat framkallat av egentillverkade uppfattningar om hur verkligheten ser ut.
  • Liten2008
    SaramedM skrev 2009-09-13 11:54:00 följande:
    TS; du har lika stort ansvar för barnet när han bor hos er som din sambo, det har alla som bor med ett barn
    Så är det absolut inte men vill du leva i PK-världen så är du välkommen att göra det, jag kommer inte ta lika mycket ansvar över hans barn sedan innan som han ska göra.

    Dumheter att tro att det finns en mall att gå efter, naivt.
Svar på tråden Vad är "mer familj" ang bonusbarn?