Hej igen
Jag var inte hos urologen onsdag för 2,5 vecka sedan. Han var sjuk så tiden blev ombokad ännu en gång...
Idag kom jag i alla fall iväg till slut, och jag fick svar på en del frågor.
Hypospadi och liten penis beror, som jag förstod det på samma sak. Det är ett fel som gör att receptorerna (mottagare) i cellerna (i det här fallet cellerna i snoppen) inte kan ta emot kroppens naturliga hormoner ordentligt. Om det p.g.a detta tillförs för lite hormoner eller på ett felaktigt sätt blir ju minskad tillväxt av olika grad och andra fel på snoppen "logiskt", i alla fall lite mer förståeligt. Personer med hypospadi kan alltså ha helt normala hormonvärden, men ändå få hypospadi eller mindre snopp.
Det är alltså inte ovanligt att personer med hypospadi har mindre snopp än vad som klassas som normalt, och variationen i hur mycket det avviker från normalstorleken kan säkert vara ganska stor. Sen är jag övertygad om att det finns undantag som bekräftar regeln, alltså personer med hypospadi med normalstor penis.
Han visste inte om det fanns något samband mellan graden av hypospadi och storleken.
Enligt läkaren påbörjas hormonbehandling när puberteten är klar, dock helst så pass tätt inpå slutet av puberteten som möjligt. Om behandling påbörjas innan puberteten kommer man i puberteten fortare, och rimligen avslutas den tidigare också. Detta kan leda till att man stannar i växten (längden från topp till tå alltså), vilket gör att man vill börja med hormoner först när puberteten är slut. Ju tidigare man börjar desto större chans är det att det fungerar. Ändå sa han att behandling är lite av en chansning, man vet inte om det fungerar, eller med vilken effekt.
Jag tror dock ni ska kolla med era egna läkare angående detta, speciellt då jag sett 'före' och 'efter'-bilder på ett litet barn som behandlats med hormoner. Det verkar ju finnas ganska många rön och uppfattningar i detta. Sen också det här med "så tidigt som möjligt, men efter puberteten". Puberteten kan ju pågå nästan ända upp i 20-års-åldern, och min personliga uppfattning är att det känns lite sent...
Hans inställning till om hormoner ska tas eller ej var lite oklar. Det kändes som om det var patientens val. Dock betonade han att han inte håller på med urologi med mindre barn, och på det området är det ju föräldrar och läkare som kan bli oroliga. Det är ju annat i min ålder och äldre, då bara en själv kan reagera och välja att göra nånting åt det. Inget gjordes i mitt fall, och om era läkare inte har tagit upp det här visar det väl bara på att det krävs riktiga extremfall för att något ska göras.
Det finns ingen övre "åldersgräns" för hormonbehandling. Äldre män kan ta det precis som kvinnor kan få östrogenbehandling när de kommer i klimakteriet. Då kan jag tänka mig att det troligen har att göra med impotens. Jag frågade inte, varken testosteronbehandling som äldre eller östrogenbehandling lät speciellt aktuellt för mig. :P
Biverkningar av hormonerna är som jag skrivit tidigare, ökad aggresivitet. Det är dock inte så vanligt, det märks främst på personer som redan har hett temperament.
En annan biverkning var att man kan få blodproppar, eller ökad risk för det. Det är därför man även kollar blodvärden vid provtagningarna. En person med hög halt av det här värdet väljer man att inte ge hormoner. Om det värdet skulle gå upp under behandlingen avbryter man den, väntar tills värdena gått ner och fortsätter sedan.
Biverkningarna av hormonerna märks alltså bara så länge man tar dem.
Jag glömde fråga hur länge behandlingen ska pågå, i mitt fall är det 6 månader. Det är säkert individuellt.
Det fanns en bok om hypospadi, skriven av Jan Svensson, publicerad 1980. Om den "bara" är om hypospadi eller om den även tar upp hur storleken påverkas vet jag inte. Den finns på Karolinska Institutets bibliotek. Jag får väl ta reda på om den går att låna.
Jag glömde att fråga om det där med långsiktiga biverkningar av hormonerna, t.ex cancer. Jag tror jag glömde några till saker också. Han sa att jag var välkommen att ringa, så det är vad jag ska göra på fredag. Så om ni kommer på ytterligare nåt mer - säg till så frågar jag om det också.
Sen var väl inte allt helt glasklart heller, man är inte så "på" när man är yngre, som nån här i tråden skrev, speciellt inte ensam hos en läkare. Och det är nog lättare att ställa frågor om "små snoppar" när man inte själv är drabbad heller... :P
Mvh,
Hebbe