Prata, prata, prata! Och läs och sjung! Vi har pratat konstant med vår son, ända sen han var nyfödd - berättat vad vi gjort och sådär. För mig har det kommit naturligt eftersom det är så jag sett mina föräldrar och andra släktingar göra. Maken har istället fått "lära sig" och tyckte det kändes konstigt i början, men nu går det av bara farten för honom också.
Sonen är 20 månader nu och pratar en hel del samt förstår väldigt mycket mer. Om han är tidig i språket vet jag inte, då vi mest känner barn som är ett halvår äldre eller ett halvår yngre, men enligt bvc:s 15-månaderskoll var han tidig. Fast jag tror å andra sidan att den skalan har rätt låga krav
Det är hur som helst helt underbart att se att han kan kommunicera och göra sig förstådd, även om vi inte alltid begriper allt på en gång. Han älskar böcker sen en tid tillbaka, särskilt sådana på rim och där man räknar, så vi läser många om dagen. Dessutom gillar han pekböcker med mycket att titta på, peka ut och namnge.
Jag tror det hjälper mycket att prata i vardagen och att tänka på att verkligen namnge saker. Hjälper sonen mig att plocka ur bestickskorgen tex så säger jag för varje sak - En gaffel, en sked osv. När jag matar honom talar jag om vad han får för mat och pratar tex om att det är gott och mysigt att äta ihop. När jag klär på honom berättar jag att "nu tar vi på strumporna på fötterna" osv. Ute med vagnen berättar jag vad vi ser. Det låter jobbigt när jag skriver ner det såhär, men jag gör det helt utan att tänka på det.