Särbo/sambo

Jag har just gift mig med mitt livs stora kärlek,
men vi bor ännu inte tillsammans på heltid.
Vi skulle gärna vilja det,
men eftersom vi bor 8 mil från varandra
och han inte kan flytta till mig pga eget företag
så har vi beslutat oss för att vänta med sammanboendet
tills min yngre son går ut högstadiet.
(Han är nu 14 och går på 8:an)

Jag vill nämligen inte rycka upp honom från alla vänner
och den skola som han gått i sen han började i förskolan
Tror att det skulle otroligt traumatiskt för honom.

Så nu har vi två hem ännu i två år.
Tycker för tillfället att det går rätt bra.
Vi har nämligen hittat en bra rytm,
som innebär att vi egentligen bara sover på skilda ställen 2 nätter per vecka

Men ibland är det otroligt tungt,
och man känner på nåt vis att man blir lite avskärmade från
varandra.
Samtidigt som det där att längta ger en extra liten krydda
åt samlivet :)

Är det någon därute som lever så som vi gör?

Skulle vara intressant att höra era historier,
och få tips på hur man skall klara av de närmaste två åren
de stunder då allt känns hopplöst!

Kramisar :)