Min man är så trög!
Oh my god... hur står han ut?
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Men ni kanske ska hitta ett gemensamt ämne och prata om??
du föll ju för honom en gång.
prata med honom och tala om allt du stör dig på.
lycka till -
Känsligt ämne. Jag förstår dig mer än väl. Jag lämnade min förra man för han utvecklades inte, till slut tappade jag respekten. Inte det minsta förståelse från omvärlden eftersom han var trevlig charmig snygg och en toppenpappa. Han dyrkade mig dessutom. Jag levde ensam i två år och saknade honom inte det minsta, sen träffade jag min jämlike och det är en skillnad på livskvalitet som inte går att beskriva. Allt är bättre, sexlivet utvecklingen och sådär 40000 netto i månaden plus...Aldrig mer en korkad blåbyxa, städ kan jag göra själv om det kniper liksom.
-
Lite sådär kände jag också för min första pojkvän. Fick en kris, gjorde slut och skaffade mig en ny pojkvän med samma ambitioner som jag själv. Dog inombords av tristess, ångrade att jag gjorde slut med första pojkvännen och gjorde till slut slut även med nummer två. Och är nu tillsammans med en person som är mer lik den första och har aldrig varit mer nöjd med mit val
.
Diskutera filosofi med ngn annan tycker jag- så länge du är kär i din nuvarande partner då, annars är det väl bara att göra slut?
-
Jag förstår precis! Du har en lång utbildning bakom dig och jag utgår från att du i din tjänst enbart träffar akademiker. Med en sån bakgrund öppnar sig en helt ny värld och jag förstår till fullo din önskan att kunna diskutera mer med din partner. Det är jätteroligt att få ett utbyte av perspektiv och åsikter av den man tillbringar mycket av sin tid med. Jag tycker att du ska fundera på vad du vill ha ut av din relation, är det verkligen honom du älskar så får du försöka hitta andra människor omkring dig att diskutera dessa ämnen med. I annat fall kanske ni helt enklet har vuxit ifrån varandra. Ni träffades när ni båda studerade och hade liknande mål, men detta kanske har förändrats nu när han valt att gå en annan väg. Försök reda ut vad det är Du behöver för att vara lycklig och om han finns med i den bilden. Lycka till!
-
Anonym (karriärskvinna) skrev 2009-09-15 14:48:58 följande:
Ja jag föll för honom en gång. Då höll vi båda två på med utbildningen och jag trodde att han också vill göra karriär. att vi skulle bli ett vackert framgångsrikt par... Nu är han vanlig knegare i blåbyxor *suck*Vanlig knegare i blåbyxor. Snacka om att du ser ner på din man. Vem är egentligen den bättre hälften? -
Jag har en magisterexamen i ekonomi och tar mer än gärna över din "blåbyxa".
-
Well! Du har två val som jag ser det, stanna eller lämna.
-
fast där finns en viss skillnad: du visste från början hur din kille var medan ts känner att hennes kille förändrats och "nöjt sig".
mazely skrev 2009-09-15 22:23:29 följande:Du frågar efter någon annan i din situation, och jag är i din situation, men ändå inte. Jag har har läst mer än sex år på universitet, min sambo har knappt gymnasiekompetens. När jag var liten drömde jag om att bli professor, han struntade i skolan och har en stark "knegar"- identitet. Ibland är det jobbigt att inte kunna dela sina tankar, och ibland känns det frustrerande att behöva förklara i tio minuter innan jag kan komma till poängen. Vi har så olika referensramar. Men jag är fortfarande lika kär i honom som jag var när vi träffades för fem år sedan. Han kan få mig att skratta så där långt inifrån och ut, och jag tycker det är så skönt att han inte tar mig på allvar, jag är så fruktansvärt allvarlig i mitt väsen. Han är så vacker och vår son är lika vacker som han. Jag trivs bättre med allt bara han är i rummet. Min förra man var en bra person som jag älskade och delade mycket mer av det intellektuella med. Men vi funkade inte känslomässigt och i vardagen. Dessutom minns jag att ett av våra frekventa gräl faktiskt handlade om en jämförelse mellan Karl den tolftes och Alexander den stores fältåg. Jag menar herregud... En vän till mig sade att "ni är som två enorma hjärnor som studsar runt i rummet och krockar med varann". Jag tänker helt enkelt att kärlek har inget alls med intellektuell synk att göra. Om man älskar så får man det att funka. Då ser man andra saker än blåbyxor, och man hör annat än "puckade svar". Du verkar frustrerad och understimulerad och om du vill ut ut förhållandet, gå, absolut. Om du identifierar dig så starkt med dina intellektuella framgångar och behov så är det väl så enkelt att din motivation tagit slut. Men det är ovärdigt att förlöjliga honom och hans "vanliga jobb" - se inte ner på honom för att få en ursäkt att avsluta relationen. -
Det handlar om att vara smart på olika sätt. Jag kunde reta mig till vansinne på mitt ex när han inte hängde med mina vänner och trodde länge på allvar att jag var smartare än honom.
Tills han fick fram sina traktorböcker och reparationshandböcker och redogjorde i detalj för elsystemet på vår bil : ) samt berättade att han kunde plocka ner min bil till småbitar och sätta ihop den igen : )
Då insåg jag att det var ju hans område. Sen kallade jag aldrig mer honom för dum iaf.