Min man är så trög!

Jag förstår dig TS! Men jag hade nog inte gjort det innan jag hade akademisk examen
Världen öppnas upp på ett annat sätt och nya behov att diskutera uppkommer.
Min man är inte heller intresserad av att diskutera saker, typ politik eller samhällsproblem. Det tar ofta stopp vid att han rycker på axlarna och lägger in en prilla eller att diskussionen dör för att han inte kan fortsätta.
Det är inte alls så att han bara dög under studietiden pga ekonomin, utan snarare att vi fått mer tid att prata igen då barnen blivit äldre. Då märks det hur olika vi utvecklats. Jag försöker prata med honom om fotboll och sånt han är intresserad av men han vill bara titta i tysthet. Jag antar att det är vad han vill ha och behöver, precis som att andra vill ha livliga debatter om andra saker.
Så krasst är det, att utbildning breddar och ger nya perspektiv.

Har inte läst mer än ts.

Jag var i samma sits med min pojkvän. Jag är högutbildad, har haft toppbetyg genom grundskolan och gymnasiet, är intelligent (jag vet att jag låter ego nu) och gillar att diskutera "djupare" saker ibland.

Min pojkvän har dyslexi, klarade sig inte bra alls i skolan, har läst ikapp gymnasiet "på äldre dagar" men framförallt känns han så ointelligent. Han ger så puckade svar och kommentarer när jag vill prata om något. Han är obildad och försöker ge sig in i diskussioner om t.ex. hur universum är uppbyggt fastän han inte vet något och jag läst 10-talet kurser på universitet om det. Jag blev så irriterad så fort jag ville ha en djupare diskussion och han bara gav ett ytligt svar. Så nu är han inte min pojkvän längre, jag gjorde slut med honom i februari. Jag vet att det låter jättetaskigt men jag tyckte att jag var för bra för honom.

Kan bara tillägga att jag också har "vanliga" intressen som sport o liknande så det var inte nåt problem att diskutera, däremot kände jag att jag aldrig kunde prata med honom om t.ex. laget jag tränar och hur spelarna där reagerar på olika händelser, liksom diskutera varför de gör som de gör och hur man ska lösa det.

Om jag får säga det så tycker jag att det edu som verkar " puckad" TS....Snacka om att vara ytlig!!

Jag tror du kanske gör rätt i att träffa någon som är mer som du.
Då kan ni ha massa intressanta diskussioner om det du lärt dig och läst i böcker, ja för någonstans måste ju du få igen för alla studielån
Sen kan din sambo träffa någon som älskar honom för den han är inte den någon vill att han ska vara.

Hög utbildning och välbetalt arbete gör INTE att personen per automatik är intelligentare eller socialare än någon med lägre utbildning. Möjligen kan det ge en liten generell indikation. Känner flera med många års högskolestuider som är allt annat än smarta.

En intressant diskussion är varför det är relativt vanligt att kvinnor väljer en man en bra bit under sin "nivå" (eller klass sller kalla det vad ni vill). Har sett flera exempel på detta och det slutar i princip aldig väl. Tror mycket på "kaka söker maka" faktiskt.

Jag har läst många svar på inlägget och jag fattar inte varför många är så provocerade? Varför är det fult att vara beläst och vilja ha filosofiska samtal i hemmet?

För mig är det helt uppenbart att man får "nya ögon" för saker när man utbildar sig och särskilt om man fortsätter som doktorand. Som doktorand är man långt ifrån höginkomsttagare, utan det som motiverar är ett brinnande intresse för forskning. Finns inte det klarar inte doktoranden att skriva ihop en avhandling. Det jag försöker få fram är att många doktorander har personligheter som (inte alla) är nyfikna, kunskapsgiriga och resultatpresterande. Att doktorera blir liksom en livsstil och forskar man inom humaniora kan jag mycket väl tänka mig att det dagliga livet i ett samhällsperspektiv blir ett forskningsfält som är intressant att diskutera och resonera kring.

Det handlar alltså om personligheter...

Anonym (Akademiker) skrev 2009-09-16 17:24:54 följande:

Anonym (an) skrev 2009-09-16 18:15:17 följande: