Jag är bekväm, praktisk (vill inte smeta ner gumman), min hy mår inte bra av smink. Jag lägger ner allt krut på mitt inre och har precis börjat ta tag i vikten, så sminket får ligga i lådan tills jag känner mig redo ens för mascara som jag brukar.
Skulle min karl inte klara sig från att gnälla om att jag ser sliten ut om jag inte har hunnit duscha en dag när han kommer hem eller fixat håret, så skulle det vara början på ett vredesutbrott.
Jag har precis som Lady Dahmer väldigt begränsad tid och är det så att karln är otrogen bara därför, så skulle jag även ifrågasätta vad han har innanför pannbenet, om han skulle spola ett längre förhållande av rent ytliga skäl. Då har vi levt i en förbannad lögn.
Visst hinner jag fixa mer de dagar bebis sover 30-60 min, men jag vill gärna hinna äta också, för så fort har jag inte behov av att gå ner i vikt så jag svälter mig på kuppen. Sen känns det roligt om det finns rena kläder också, vilket innebär tvätta lite grann och att sitta och ta igen sig utan måsten i fem minuter är ganska så härligt när man ständigt bär mest på bebis.
Mammas famn är viktigast nu och jag klarar inte att lämna henne till pappan för att gallskrika medan jag duschar. Då är jag hellre med henne och duschar när hon har somnat för natten.
Den dagen jag lämnar barnet skrikande för att jag ska hinna fixa mig för min mans skull, den dagen hoppas jag att jag slår något hårt i huvudet på mig själv och söker hjälp.
Håret mår ju bara bra av att få vila mellan tvättarna. Det blir så torrt och sprött medan hårbotten måste producera mer fett och till sist kan man tvärtom få väldigt fett hår istället, även fast man tvättar det ofta.
Det slår ingen att alla skuttar inte upp från förlossningen, ut från BB med ystra hoppande steg och sen befinner sig i en rosa, fluffig, gullenuttig himmel första tiden?
"Nä, du hinner minsann sminka dig iaf!!" "Då mår du säkert bra mycket bättre!!"
"Tänk på karln!"
Helt ofattbart ytlig diskussion egentligen, så jag sätter nog stopp för mig 